Tävlingsåret 2009 - "highs and lows"

Så var ännu ett år till handlingarna. År 2009 är snart slut och jag ska därför ta stunden i akt och summera tävlingssäsongen. När jag påbörjade uppbyggnads-träningen senhösten 2008 hade jag som uttryckt målsättning att ta medalj på svenska mästerskapen 2009 samt köra riktigt bra på veteran-NM i Danmark. Dessa två lopp stod ut från resten av tävlings-kalendern. Min coach Mattias Reck från Balansera lade upp ett träningsprogram över sex månader, med start i november, som hade fokus på att jag skulle vara i absolut toppform i samband med SM i Ljusdal. Under året har vi justerat uppläget något, bland annat genom att lägga in svinhård intervallträning ett par veckor före mästerskapen. Summa summarum så kan jag bara konstatera att Mattias upplägg, likt en triangel, med en bred bas av grundläggande distans-, styrke- och styrkeuthållighetsträning, kombinerat med en topp beståendes av högintensiv intervallträning, har fungerat väldigt bra för mig under 2009.

Träningsupplägget i kombination med kanonbra pepping samt hjälp med fokusering och målbilder av Anderz "Picco" Persson och Mattias, lade grunden för ett SM-silver i Ljusdahl. Uppladdningen var fullgjord, målbilderna på plats och taktiken från Picco klar (vänta, var passiv och kör som fan med 10 km kvar och det börjar dra ihop sig). Att köra ifatt Matti som var i utbrytning och sedan i par hålla klungan bakom oss sista milen var grymt. Att få stryk i spurten känns fortfarande surt, men då resonerade jag i termer att det är bättre att bli 2:a än 22:a. Kanske dumt så här i efterhand, men då kändes det rationellt. Målfotot taget av teamkompisen Mikke signalerar väl inte en alltför nöjd Martin, men med lite distans var känslan tillfreds-tällande i sammanhanget.

Ett par veckor efter SM var det dags för veteran-NM i Danmark och Saeby, en styv mil söder om Fredrikshamn. Iförd landslagströja (inte så mycket värd i veteransammanhang, men för mig en självklarhet för en stolt svensk) var taktiken samma som på SM - kör passivt och avvaktande under första 3/4:delen av loppet och därefter vaken för den/de utbrytningar som förr eller senare kommer. Sagt och gjort, med två varv kvar av sex gick en grupp om fyra iväg och i backen anade jag instinktivt att "detta kan vara den som håller", varpå jag gick iväg "på rött" tillsammans med en dansk och efter ett par minuter bryggade luckan. Utbrytargruppen, som även bestod av Stefan Stengård, tre danskar och norska mästaren, höll undan tills det var dags för målgång. Norrmannen var mest aktiv och även den som drog igång spurten. Jag satt fint på hans hjul och tänkte att nu får jag en bra resa, men till min fasa "dog" han med 20 meter kvar. Undertecknad hade inget val än att fullfölja spurten och då jag inte är en spurtare av rang blev jag passerad med några decimetrar på mållinjen. Jag rullade in på en besk 4:e plats.

Så här i efterhand är NM-placeringen det som jag grämer mig mest över under året, då jag var så otroligt nära att ta medalj av någon valör. Om bara norrmannen hade lyckats fullfölja sitt spurtuppdrag lite till.....! Makes you wonder.

Om jag skulle summera säsongen 2009 så blev den på det hela taget riktigt bra - en medalj på SM, landslagsuttagen och en fjärdeplats på VNM i hårt motstånd på dansk hemmaplan. Jag kan inte annat än vara nöjd med utfallet. Träningen inför säsongen 2010 är i full gång, med ett liknande upplägg som i år, dock med vissa modifikationer, men dessa behåller jag för mig själv tillsvidare.

Jag vill även passa på och tacka Martin, Adam, Lasse, Helen och Marcus (okej då, även du Picco), på CykelCity i Göteborg för fin support, service och temanda under året! Ett tack riktas även till Dahlblads Nutrition för support av kosttillskott.

Ett gott nytt år till Er alla och förhoppningar om ett fantastiskt 2010!

White lies

Sitter och lyssnar på White lies - grymt bra band, speciellt låten E.S.T. Kan verkligen rekommenderas!

Fyra timmar distans avverkad idag med det vanliga gänget från MCK. Anderz "Picco" Persson, alias Mr CykelCity, var med och trots dubbdäck och annat tungt, så var han grymt stark i backarna och tog långa förningar hela passet. Det märks vem som inte har slarvat med vinterträningen fram tills nu!

Eftersom Anette är kvar i Norge några dagar till samt för att göra tillvaron lite mer utmanande, så ska jag strax ner till gymmet för ett styrkepass. Dubbelpass is the shit!

På veteranklungan kan man läsa att göteborgaren Stefan Olgarsson har dragit igång ett eget senior/veteranlag till 2010, döpt till Team Mumien.se. Kul initiativ av Stefan med ett eget gubbgäng som vi kommer att få fightas med både lokalt och ute i landet nästa år. Hoppas att ni får ihop ett helt gäng. För den som är nyfiken på mer info - desök deras hemsida: www.teammumien.se

Home sweet home

Så var man då hemma igen i Göteborg, efter att ha firat jul i Norge. Svärföräldrarna, Oddlaug och Oddvar, var i vanlig ordning mycket gästvänliga och omhändertagande och vistelsen gick i avkopplingens tecken. Det som är så skönt att fira jul i Norge är att det är så opretentiöst och lugnt, utan tillstymmelse till hets eller julstress. Var sak har sin tid, vilket är skönt i sammanhanget. Det blev som tidigare berättat, en vit jul i vid bemärkelse. Mängder med snö kom under vistelsen och jag fick ihop styva 10 mil längdskidåkning, fördelat över 8 timmar. Riktigt bra träning och i så fantastiska förhållanden som råder i Kongsberg, så är det på gränsen till helgerån att inte passa på när tillfälle ges.

Imorgon står det distanspass på programmet. Resten av julledigheten går i träningens tecken och min målsättning är att få in ett bra block med distans, styrketräning och intervaller, tills det är dags att återgå till vardagen igen. Hoppas att våra nya Team CykelCity.se vintercykeltights dykt upp? De skulle förmodligen levereras i mellandagarna. Läge för ett besök på CykelCity imorgon och sondera terrängen.

50 cm och det fortsætter.....

Kommer just in från snøskottning. Hær i Kongsberg har det under de senaste timmarna kommit 50 cm nysnø! Helt sjukt och det bara fortsætter! Skønt i sammanhanget ær att det ær ett par minusgrader, vilket gør snøn lætt och fin. Imorgon blir det snøskottning igen, vare sig man vill eller ej.

Tidigare idag åkte jag återigen upp till skidcentret på Funkelia før att åka længdskidor. Ænnu en gång fina førutsættningar och ca två timmar fin skidåkning till handlingarna, innan det var dags att åka tillbaka før middag. Det ær grymt jobbigt att åka skidor, speciellt nær tekniken ær sisådær. Helt pløtsligt swischar det till i øgonvrån och fram skjuter en norsk skiddemon, som får en sjælv att framstå som om man står still. Man får væl hoppas att andra upplever samma sak på sommarhalvåret nær man sjælv ær i sitt rætta element, på cykeln!

God fortsættning!

Skidføre i Norge

Så var det julafton i Norge och jag och Anette har varit uppe i Funkelia, skid-området i Kongsberg, på før-middagen och åkt længdskider. Hær ær det just nu fem minusgrader och ca 50 cm snø. Allt ær vitt och fantastiskt vackert! I går kvæll och i natt kom det gott och væl 25 cm nysnø, vilket gjorde det lagom spænnande nær vi kørde hit igår. Dock utan missøden, men væl restid om 6 timmar før att køra 35 mil (?).

Att åka lændskidor ær grymt kul nær man får møjlighet att åka på vælpreparerade spår och under gudomliga førutsættningar. Norrmænnen kan verkligen ordna bra spår och det verkar som om alla går man ur huset och går på tur. Massor med folk i spåret!

Då man inte ær någon Ulvang eller Elofsson i spåret direkt, med teknik som en kråka och lagom ringrostig i størsta allmænhet på skidor, så fixade jag styva 1.45 tim kvalitetsskidåkning, dærefter var det godnatt. Fræmst ær det armar och axlar som sæger stopp, klen och tanig cyklist som man ær! Men bra træning, det ær det! Imorgon blir det mer åka av. Det gæller att passa på nær tillfælle bjuds.

Det vankas nu julmiddag med norska førtecken, vilket som flera av er vet innebær konstigheter som pinnekøtt och aladåb. Vis av erfarenheten från tidigare jular och i samråd med sværmor, så har undertecknad tagit med sig lite væsentlighter till julbordet, dæribland vørtbrød, julmust och senapssill. Man gifter sig inte med en norska før den goda norska julmatens skull.....

God jul från ett snøigt Norge!

God jul!

Jag vill passa på och tillönska alla som står ut med mitt bloggande en riktigt God Jul! Hoppas att ni får en fin helg tillsammans med era nära och kära. På onsdag bär det av till Norge och Kongsberg för ett par dagar julfirande samt lite längdskidåkning - det gäller att passa på när det finns möjlighet!

Det viktigaste i mitt liv!

Tumvantar är the shit

Efter ännu ett svinkallt pass tillsammans med grabbarna bestämde jag mig för ett besök hos traktens sportnasare, med syfte och målsättning att hitta ett par rejäla tumvantar. Nu får det räcka med iskalla och stickiga fingertoppar, idogt vevande för att få igång värmen och allmän irritation över en miserabel situation. Det är sagt förut - livet är för kort för bristfällig utrustning, i det här fallet handbeklädnad. Sagt och gjort, ett par stadiga tumvantar från Hestra med Goretex har införskaffats och nu ska det väl till själva fan om man ska frysa igen!

-50 grader....

....var det på dagens distanspass. Typ. Liksom. Det kändes så i alla fall. Första timmen var OK, men sedan blev det kallare och kallare, tills mina handskar började frysa till is och fingertopparna började försvinna i allt hastigare fart. När det är kallt och minusgrader i Göteborg med omnejd så känns det djävligt kallt, sannolikt på grund av den höga luftfuktigheten och den vanligtvis friska vinden. Med en 90 minuter kvar hem var jag rejält kall och insåg att nu var det nog dags att börja höja kroppstemperaturen , med resultatet att jag körde på ordentligt under en styv timme, helt fel med tanke på syftet med träningspasset, men vad ska man göra när de yttre kroppsdelarna börjar försvinna! Sagt och gjort, det vara bara att köra på, i princip hela vägen hem och några kilometer hemifrån på Särö cykelbana frös jag som en hund. Gissa om det var skönt att kliva in genom ytterdörren och dra av sig de nedfrusna cykelkläderna.

Antingen så var det osedvanligt kallt och bistert, eller så börjar farbror bli lite vek på äldre dagar? Sannolikt det senare, men jag skyller på kylan - känns mer manligt! (-;

Min kära SAAB!

I princip varje dag det senaste halvåret har jag läst oroväckande artiklar om tillståndet för bilbyggarna på SAAB i Trollhättan. Jag har ett extra stort hjärta för bilmärket då jag själv jobbade på deras HR-avdelning sent 1990-tal och därefter haft tre tjänstebilar av fabrikatet, alltid med förnöjelse och belåtenhet.

Visst, inte den snyggaste, snabbaste, modernaste, men väl ihopsatt och med sådana där finurliga lösningar i design och funktionalitet som inte förekommer i samma utsträckning på andra fabrikat. Trots att SAAB varit, helt eller delvis, i amerikanskt äga i styva 15 år, så ser man fortfarande att det är en SAAB. Märket har behållit sin designfilosofi, på gott och ont säger vissa kanske.

Med denna lovsång som hoppas jag verkligen att fabriken och företaget i Trollhättan får en chans att leva vidare, oavsett om det är en svensk, amerikansk, kinesisk eller holländsk ägare! Jag gillar min SAAB!

För övrigt mynnade mitt besök på Kanotcentrum i Göteborg ut i att jag hitade mina efterlängtade neoprenesockar i lagom tjock kvalitet. Satt som en smäck på foten och som en dröm i vinterskorna! Detta kommer att bli kanon i det kylslagna vintervädret!

Vikten av bra utrustning

Idag genomförs ännu ett av många kombinerade styrketränings och testcykelpass på Sportlife i Frölunda. Det som är riktigt bra för mig som cyklist på detta gym är att de har den senaste varianten av danska Body/Masterbike i sitt spinningsrum. Sittställningen är inställningsbar på alla väsentliga områden och styret har ett skönt grepp. Alla ramvinklar är i linje med din vanliga sommarcykel. Som lök på laxen så har de nyligen installerat ett pulssystem från Activio, vilket ytterligare tillför kvalitet i träningen för de som inte har egen pulsmonitor.

Efter att ha betat sig igenom flera olika spinningcykelfabrikat, så kan jag bara konstatera att detta märke är ledande enligt mitt förmenande. Livet är för kort för taskig träningsutrustning!

Premiumbullar!

Våra provbagare har, sin vana trogen, så här i juletid bakat underbart goda lussebullar med massor av saffran, som serveras till alla medarbetare i vår matsal på jobbet. Riktiga premiumbullar! En rykande het lussebulle och en kopp kaffe - grym avslutning på lunchen.

Nu är det bara några dagar kvar till julledigheten, detta efterlängtade naturliga avbrott från jobbet, förhandlingarna, protokollskrivandet och arbetsrätten. Under två veckor ska jag fira jul i Norge och Kongsberg med hustrun Anette och svärföräldrar, åka längdskidor samt hemmavid klämma in ett rejält block med cykel- och styrketräning. Mumma!

Vinter i Göteborg

Ett fantastiskt fint lördagspass har avverkats tillsammans med Mikke. Vi körde över klassiska Ubbhult, med syfte att samla ihop ett gäng minuter STU, fördelade över styva 3.30 timmar. Kylan har kommit till Göteborg för första gången denna vinter, med ett par minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. I vanlig ordning tar man antingen på sig för mycket eller för lite kläder, men idag verkade det som om jag valde rätt, då jag varken frös eller svettades under hela passet. Fick slita lite idag, utan antydan till pigga ben, men orsaken till det är sannolikt en period med hård träning i kombination med resterna av svininfluensavaccinets biverkningar, som jag nu haft i ett par dagar.

Igår var jag på jakt efter ett par nya neoprensockar, men utan resultat. De hade varit kanon nu när SMHI utlovat fortsatt kallt väder framöver. De nya vinterskorna från Shimano fungerar utmärkt, klart bättre än vanliga skor och överdrag, men jag tror att jag, efter att ha blivit rejält kall om fötterna upprepade gånger under flera år av vinterträning, blivit extra känslig för kyla, varför ett par neoprensockar är melodin. Jag har haft sådana tidigare under 1990-talet och de var kanon, oavsett temperatur. Neoprensockar i kombination med vinterskor framstår som en grym kombination. Därefter kvarstår endast eluppvärmda sulor, alternativt att börja med innebandy....... (not!)

Biverkningar

Igår fick jag genom vår företagshälsovård vaccin mot svininfluensan. En spruta i armen och så var det klart - ingen värk eller andra problem. Tills jag kom hem. Först började vänsterarmen värka i bästa träningsverksstil, modell värre och framåt kvällskvisten började jag känna mig lite risig. Vid läggdax fick jag feberkänningar som sedan blev värre och värre. Raggsockar, merinoullsunderställ och duntäcke - jag frös som en hund och huttrade mig genom natten. Som lök på laxen så vaknade jag med ett ryck varje gång man rullade över på den ömma armen, med resultatet att när klockan ringde i morse så var man lagom mosig. Febern hade dock försvunnit och nu känner jag mig OK, trots allt. Men det var inte najs.

Vår företagsläkare berättade att de personer som reagerar kraftigt med biverkningar på vaccinet är samma personer som sannolikt skulle bli skitdåliga om de blivit smittade av svininfluensan på riktigt. Med tanke på hur jag mådde i natt så är jag glad över att det endast var biverkningar och inte skarpt läge.

Och jodå, jag körde min styrketräning och styrkeintervaller igår, helt enligt plan.

En stund i boden

Då har man tillbringat en stund i boden idag. Inte staden Boden utan vårt förråd där cyklar, testcykel och annat krafs har sin hemvist. När man sitter där och kör sina 70-20:intervaller och 3-1:or, stirrandes in i ytterdörren, så tänker man för sig själv - "nu skulle arbetskollegorna se mig!" En kvalificerad gissning är att kommentarer som - "sicket pucko" och "där går inte hissen hela vägen upp" skulle fällas i parti och minut. Men jag bjuder på det, för jag vet hur jäkla skönt det är när säsongen kommer och man får en möjlighet att omsätta timmarna i boden till ett grymt lagtempo i full fart eller ett ryck i en uppförsbacke, där de övriga släpper, en efter en!

Någonstans har jag en twistad fascination över att göra lite galna och crazy saker. Att köra skiten ur sig och testa gränserna för vad kropp och psyke klarar av. Att töja på gränserna och se hur mycket man pallar.

Vissa kallar det för 40-års kris, jag kallar det att leva livet fullt ut!

Facelift

Jag blev inspirerad av lagkompisen Glenns uppfräschning av sin blogg och satte följaktligen tänderna i mitt gamla (öh?) ök. En ny bild från sommarens CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka samt lite nya färger gjorde susen. Inget som kommer att rendera priser och hurrarop från resten av bloggvärlden, men i nivå med min IT-kompetens (vilket säger en hel del om den!)

Igår var CykelCity-gänget i Göteborg ute på distanspass med Mölndals CK. Som vanligt en trevlig händelse och vi avverkade våra timmar i ganska schysst väder och vind. En tur via Lindome och Hällingsjö och därefter Lygnens södra sida tillbaka mot Fjärås och Göteborg.

En jämn och fin sjumannagrupp bildades och vi genomförde passet i jämnt och fint tempo.

Picco har verkligen kommit igång bra med sin vinterträning detta året, vilket märks då han var på hugget. Att han sedan hade en röd Suunto pulsmätare på styret som han fick på mors dag, det är en annan sak.... (-;

Stelt

Så här i slutet av en, i träningsprogrammet tung träningsvecka, är benen sega och tunga. Inga sprättben här inte. Veckan har hittills bestått av styrketräning på Sportlife och styrke/syreupptagsintervaller på testcykeln. Imorgon väntar helgens första distanspass och på söndag, det nu klassiska söndagspasset från Mölndals bro, med Mölndals CK och flertalet av traktens tävlingscyklister i alla klasser och åldrar. Brukar bli bra uppslutning, oavsett väder och vind. Jag känner mig grymt motiverad just nu och de närmaste månaderna ska det tränas mer än någonsin. Nästa år är det jag som står högst upp......

Förresten.....en 51 cm P3:a i grått/svart ligger undanlagd i mitt namn hos Picco på CykelCity. Nästa år ska det tävlas mot klockan.....och några andra....

Anette har i dagarna landat ett jobb som marknads- och sälj-representant för Gore Associates i västra Sverige, Danmark och Norge, med ansvar för deras bikewear- och runningwearkollektioner. Hon brinner verkligen för detta och är grymt taggad. Efter årsskiftet bär det av på allvar. Riktigt schyssta kläder och en kollektion med grym spännvid. Det finns kläder för alla inriktningar och användnings-områden, oavsett om du är elitåkare eller motionär. Jag provade en jacka på CykelCity och blev mäkta imponerad av kvaliteten, som håller högsta klass, med genomtänkta detaljer, däribland ett infällt värmepannband i kragen.

Debuten

På dagens distanspass tillsammans med Picco, Mattias mfl gjorde de nya vinterskorna debut i cykelsammanhang. I höstas beslutade jag mig för att minimera riskerna för att frysa om fötterna under ännu en Göteborgs-vinter, så mycket det bara går. Jag har provat det mesta; värmesulor (strulade ideligen), neoprenesockar (fungerar, men värmer sisådär), norska ullstrumpor (tjena!) och diverse skoöverdrag av varierande fabrikat och material, allt enskilt och tillsammans med blandat resultat. Det enda som inte provats är ett par dedikerade vinterskor, tillverkade med målsättningen att hålla fötterna varma och torra med isolering och Goretex-foder.

Sagt och gjort, ett par Shimano vinterpjukk införskaffades och dagens tur över styva fyra timmar resulterade i behagligt varma och torra fötter. Den stora skillnaden är att vinterskorna är isolerade underifrån, med en tjock sula, till skillnad från sommarskor, som i regel är ventilerade och perforerade underifrån. Lika svalt och skönt som detta är en varm sommardag, lika kallt blir det en blöt och kall vinterdag. Tyvärr skyddar skoöverdrag i 99 fall av 100 bra på överdelen av forten, men är öppna av förklarliga skäl undertill. Resultat: skitkallt.

Nu ska man, vän av ordning, inte ropa hej ännu, då dagens temperatur låg kring 7-8 grader, vilket inte får anses som svinkallt i sammanhanget. Vi får väl se hur fötterna mår när termometern drar under nollan!

Glenn och Picco intervalltränar!

Jag vet att sanningen gör ont ibland, men denna hemlighet kunde undertecknad inte bära själv längre! Baktungt fick just en ny innebörd!

(Tack Magnus, för spionbilden från deras "intervallpass")

Medvind

Det blåser medvind nu! Kul helg i Jönköping på cykelmässan med Glenne, träningen flyter på bra och enligt planering, Anette ser ut att ha landat ett nytt jobb som är kanon, både för henne och för mig på alla sätt och jobbet är stimulerande, trots alla "ett steg framåt, två steg tillbaka-upplevelser" som dyker upp emellanåt.

Träningsmässigt så känns det som om man har en bättre utgångspunkt i år vid den här tiden, jämfört med samma period förra året. Bättre flyt i löpmomentet, högre vikter i styrketräningen och bra ben i cykelmomenten. En nivå högre helt enkelt. Ett kg eller två lägre vikt har säkert hjälpt till. Hoppas att utvecklingskurvan håller i sig hela vintern, för då kommer det bli riktigt roligt nästa år!

Cykelmässa och sängläge

Imorgon tar jag och Glenn bilen till Jönköping för att besöka cykelmässan på Elmia. Kul att titta och klämma på lite nya gizmos inför 2010. I vanlig ordning kommer CykelCity att ha en monter på mässan och kapten Persson kommer att ratta skutan med stadig hand (förhoppningsvis lite stadigare än förra söndagen, efter fyra timmar distans, då tremorerna kom regelbundet). Nästa års Cervelos ser kanonfina ut på bild och det ska bli kul att se dem "påklädda" med utrustning. Förhoppningsvis springer vi på några fler cyklister från årets tävlingsbanor!

Jag och Anette har idag, efter diverse velande fram och tillbaka, varit iväg och köpt oss en ny säng. Den nuvarande raset har gjort sitt i flera bemärkelser och är föremål för att bytas ut pronto. Ett besök på Sova och ett flertal provade sängar krävdes för ett köpbeslut och därigenom en tempocykel mindre i kronor räknat! Men shit vad skillnad det är mellan säng och säng. Med tanke på att man tillbringar 1/3 del av sitt liv i sängen, så är det förundrande att man inte prioriterat denna möbel tidigare!? Här ska sovas som en kung hädanefter!

Och ja, det ska tränas imorgon trots Jönköpingsresan! Dygnet har 24 timmar och jag är inte den som kastar in handsken när jag bestämt mig.... På söndag distanspass med valda delar av MCK´s gäng - alltid kul och uttröttande!

Hoppas vi ses imorgon!

Upptaktsmöte med MCK

Igår kväll var vi i Team CykelCity CK´s veterangäng inbjudna till att deltaga vid Mölndals CK´s upptaktsmöte för seniorer och veteraner inför vinterträningsperioden och säsongen 2010. Tackar för det! Ett informativt möte som Lasse höll ihop på ett bra sätt. Eftersom vi i regel träffas enbart i förbifarten, svettiga och iklädda cykelkläder samt med maxpuls, så var det nödvändigt att i lugn och ro diskutera igenom frågor som träningsupplägg, gruppindelningar och ambitionsnivåer. Vän av ordning undrar naturligtvis varför vi som konkurrenter från en annan förening närvarade på mötet. Svaret är att vi tränar gemensamt med MCK under hela året samt att vi dessutom är stödmedlemmar i föreningen, trots att vi på tävlingsbanorna representerar en annan klubb.

Så goa är vi i Götet!

Hobbyhantverkar´n

Förutom att träna och tävla cykel så gillar jag att ha lite småprojekt hemmavid, där jag kan leka hantverkare och leva i tron att jag är händig. Senast i raden av projekt är att bygga om sovrummet och skapa en garderobsvägg, med skjutdörrar från Elfa. Snygga rackare med profiler i borstad aluminium och fyllda med vitmålat glas. För er som inte försökt er på att installera skjutdörrar så kan jag berätta att, i den mån man inte är hantverkare, så är det ett halvsnårigt arbete med flertalet fallgropar.

Efter idogt mätande, funderande, lodande, sågande, borrande, ännu mer mätande och lodande, så satt fyra meter tak- och golvskena på plats, tillsammans med fyra skjutdörrar. Efter lite trixande så fick vi även dit dekorlisten på fronten. Ta mig sjutton, men det blev precis så snajdigt som önskat! Dessutom fick vi ytterligare en 4-5 kubikmeter förvaringsutrymme som vi kan fylla med ännu mer onödigt tjafs.

Veckans träning har genomförts hittills enligt plan; två styrkepass på Sportlife i Frölunda kombinerade med testcykelintervaller samt löpintervaller i trappa. Helgens meny består av distansträning plus lite annat tillsammans med grabbarna grus; Glenne och Mikke samt säkert några andra som dyker upp.

Kent

Jag har alltid varit svag för Kent! Ja, alltså, inte grannen, utan bandet, med Jocke Berg i spetsen. Sitter och lyssnar igenom deras nya album "Röd" (tack för det, Spotify!) och kan bara konstatera att jag gillar den nya, lite mer elektroniska stilen. Gammal syntfreak som man är, uppväxt på 80-talet och matad med varierad elektronisk kost, såsom Ultravox, Depeche Mode och Devo. Spåren på Kents album växer för varje genomlyssning och i vanlig ordning bygger herr Berg upp texter som fångar intresset. Kan rekommenderas varmt om musikstilen faller dig i smaken!

Tre timmar distanspass har avverkats idag i jämt och fint tempo utan utsvävningar. Vintercykeln väger bly i jämförelse med sommarriggen och jag var tvungen att stanna för att kolla om bromsarna låg emot, då den första milen var grymt tung! Tyvärr så är det bara jag som har en bit kvar, en ganska rejäl sådan skulle jag tro, innan något som kan kallas form infinner sig och det börjar rulla på av sig själv igen. Men å andra sidan - det är den 7 november och det gäller att skynda långsamt. Imorgon är det distansträning med MCK - kul att träffa folket igen!

Så var vintern här!

Vinterträningen är i full gång! Sedan ett par veckor tillbaka tillbringar man ett par dagar i veckan på Sportlifes gym, där det pressas utfall, benpress, leg curl och bålträning så att svetten lackar. Detta i kombination med testcykelintervaller av olika kaliber och kvalitet. Efter att ha tränat på fd Sportsclub uppe på Landala under 2008, så kan jag bara konstatera att Sportlifes anläggningar är av högsta klass. Fräscha lokaler, kanonutrustning och, viktigast av allt, spinningcyklar av ett fabrikat med fullständiga inställningsmöjligheter av alla parametrar. Inte helt ovidkommande om man är cyklist och kinkig med millimeterprecisionen i de personliga inställningarna.

Glädjande i sammanhanget är att årets styrketräning börjat riktigt bra, med bättre utgångspunkt viktmässigt, jämfört med samma period förra året. Gubbdjäveln har tydligen blivit starkare med åren!

Säsongspremiär för distansträningen på söndagar med Mölndals CK sker i övermorgon, då jag dessvärre drog på mig en förkylning förra helgen och tvingades utebli. Surt, men det är bättre att ha snoret runt hakan i november än i mars, då det börjar dra ihop sig till högkvalitativ övergångsträning och tävlingspremiär.

The "shit" vinterträningen 2009 i cykel-Göteborg är att smälla på feta dubbdäck på vintercykeln, såväl bak som fram, och kombinera detta med att klämma in ett gammalt sommarracerdäck mellan däck och slang, för tyngdens och punkteringsskyddets skull. Det känns som att köra med helgjutna däck och nu ska det väl till ett rent elände för att man ska dra på sig punkteringar i vinter!

Rosa bandets 24 tim spinning och Team CykelCity.se

På söndag kl. 9.00 leder jag och Glenn, som ett led i vårt samarbete med Sportlife, en timme spinning under deras 24 timmars Rosa bandet-spinning, på deras anläggning Exclusive vid Nordstan. När man tittar på instruktörslistan som sträcker sig över hela dygnet så ser man att "alla som är något" i instruktörs-Göteborg finns representerade under dygnet. Och så vi!? Skämt åsido, det kommer att bli kanon och vi kommer att satsa på en cykelinspirerad timme, med tuffa moment och, sin vana trogen, spurtuppgörelse på slutet, i bästa linjeloppsstil!

I övrigt kan meddelas att den strukturerade vinter- och uppbyggnadsträningen påbörjades denna veckan, precis som förra året. Detta innebär två gymbesök i veckan med styrkemoment för rygg, bål och ben, löpning, testcykel och ett planerat distanspass till helgen, på den nu uppfräschade vinterracern. Tänk vad nya wirar, linda, däck och avfettning kan göra underverk! Planerade för att byta kedja och krans, men efter rengöring valde jag att köra en vinter till, eller åtminstone så länge det håller och fungerar. Trista pengar!

Min lagkompis i Stockholm, Mario Toledo, har tagit tag i frågan gällande avsaknaden av vinterbyxor till vår teamdress. Han har tagit fram ett kanonsnyggt förslag och beställningen är genomförd. (Tack Mario!) Hoppas att leveranstiden inte blir som när man beställde vinterkläder i vår tidigare förening - då kom vinterjackan och byxan i maj!?

Kör på därute i slott och koja!

Vinterträningen...

....har börjat i organiserad form denna vecka! Imorgon gymträning kombinerat med spinning på Sportlife i Frölunda. Nu börjar allvaret inför säsongen 2010! Det är bara ett halvår kvar...! (-;

Ny samarbetspartner - Sportlife

Igår träffade vi representanter för friskvårdskedjan Sportlife i Göteborg och diskuterade ett samarbete under 2009/2010. Såhär beskriver Sportlife sin verksamhet:

Sportlife är idag Västsveriges i särklass största friskvårdskedja. Det ger oss unika möjligheter att ständigt utveckla våra anläggningar och att ligga i framkant när det gäller utbud, kvalitet, personal och inte minst pris. Sportlife erbjuder generösa lokaler med fräsch inredning, där du kan träna i en trivsam miljö. På vissa anläggningar kan du också njuta av en skön stund i ett lyxigt Spa. Hos oss är det viktigt att alla människor känner sig hemma. Vår personal är välutbildad och vi använder oss enbart av licensierade träningsinstruktörer.

Sportlife har totalt 32 anläggningar i Västsverige och Stockholm. I vår har vi fått förtroendet att etablera en träningsanläggning i Göteborgs hetaste projekt. Vi är på plats när Sveriges nyaste fotbollsarena, Gamla Ullevi, öppnar. Målet är att inom tre år fördubbla antalet anläggningar till närmare 50. Vi vill vara tillgängliga för alla och alltid finnas nära dig. Hos oss får du professionell hjälp med dina målsättningar. Hos oss får du valuta för pengarna. Välkommen till Sportlife, friskvårdskedjan nära dig. Häng me’ du också – 60 000 medlemmar kan inte ha fel!

Ett kanonbra möte resulterade i ett samarbete där Team CykelCity CK Veteran kommer att vinterträna i deras anläggningar och medverka vid event som Sportlife arrangerar för såväl egna medarbetare som kunder. Mer information kommer senare!

För mer info - kika på deras hemsida: www.sportlife.se

Paus * 2

Jag har paus just nu, vilket märks. Paus i bloggandet, eftersom det inte funnits så väldigt mycket att skriva om och jag tillhör inte kategorin som skriver för skrivandets skull. Paus även i träningen, så när som på lugna löppass och ett och annat testcykelpass utan stress och intervalltrams. Har även kört något lugnt distanspass på helgen för att det är kul och skönt att komma ut i rätt element. Sista tävlingen för året var Åstorpsloppet och jag tog rollen som hjälpryttare åt Glenn, som kom iväg i en utbrytning. Formen var väl sisådär, varför det föll sig naturligt. Kan med gott samvete säga att jag var lite mätt på tävlandet i slutet av säsongen!

Håller på som bäst att fräscha upp vinterracern (en Ridleycross), vilket innefattar en rejäl avfettning, skruva loss allt och fetta upp, ny styrlinda och wirear, riktade hjul med nya däck och, sist men inte minst, lite tweakande med skärmarna så att framförallt bakskärmen stagas upp bättre. Idén är att ta en gammal bakskärm från en mountainbike, kapa en del, men behålla skärmstagen, och skruva fast i slutet hela rasket på den befintliga. Detta innebär trippla stag i alla riktninger, vilket borde göra susen. En väl fungerande vintercykel är A och O efter år med diverse skitcyklar och mountainbikes med raka styren och konstiga ramvinklar. Det känns alltid bra att kunna köra igång ute i vinter på bra utrustning som fungerar!

Temposkoj

Ikväll har jag kört det lokala tempoloppet om styvt 10 km, som ingår i Göteborgsserien, på okänd tid. Team CykelCity CK deltager som vanligt utom tävlan, då vi formellt inte existerar i Göteborg, eftersom klubben har en postadress i huvudstaden (!?) Slet som en hund på min vanliga landsvägsrigg bland idel tempomonster, droppformade hjälmar och tempodräkter. Målsättningen är, som alltid, att försöka spöa någon eller några deltagare som kommer kittade till tusen med hela tempoarsenalen. Vi får väl se hur det gick när arrangören Hisingens CK lägger ut resultaten på sin hemsida inom kort.

För övrigt en väl arrangerad tempotävling - tack för det, HCK!

Suger

Mina farhågor bekräftades - något skit i kroppen gjorde att det endast blev en start i Svanesunds 3-dagars i fredags. Jag genomförde prologen, som är ett kort backtempo om 1,1 km, men tiden och känslan i kroppen signalerade att något inte stod rätt till. Efter moget övervägande i lördags morse valde jag att inte ställa upp dag två, med både GP och tempo, utan låta kroppen hitta tillbaka igen.

Känns inte kul, faktiskt riktigt ruttet, men man är ingen ungdom längre (!) och har inte råd med några missriktade hjältedåd, utan måste lyssna på kroppen och följa hur det känns. Bittert men sant. Bara att bita ihop och komma igen!

Min lagkamrat Glenn har kört riktigt bra och ligger inför dagens avslutande linjelopp i totalledning med sex sekunder före ett koppel konkurrenter inom några sekunder. Har Glenn bra ben, lite tur med hur loppet utkristalliserar sig och bevakar rätt gubbe vid rätt tidpunkt, så bör han kunna fixa segern! Lycka till, grabben!

Svanesund och schysst på cykeln

Imorgon kör vi Svanesunds 3-dagars och startar med prolog/backtempo vid 19.00-snåret. Förhoppningsvis blir inte vädret så dåligt som SMHI aviserat - det kan åtminstone vara uppehåll, så är jag nöjd. Känner mig lite seg i kroppen och hoppas vid gudarna att det inte är någon infektion som ligger och lurar! Vore typiskt i så fall, eftersom helgens tävling blir den sista för säsongen som det ser ut.

För att kommentera min lagkamrat Glenn Dahls inlägg på sin blogg gällande "fula trix" och farligt agerande på cykeln, så är min åsikt att dylika företeelser ej har med cykelsport att göra, motionslopp eller tävling, spelar ingen roll. Kan man inte tygla sin känslor eller framföra sin cykel på ett säkert och schysst vis, så ska man börja med någon annan idrott, förslagsvis boxning eller någon annan kampsport.

Någon lämnade en kommentar på Glenns blogg att fula knep är OK på tävling om man är beredd att ta de diciplinära påföljderna!? Märkligt resonemang om "trixandet" innebär att den drabbade vurpar och skadar sig. Efter att ha varit med på flera tävlingar och träningar i år som inkluderat vurpor med nyckelbensbrott och hjärnskakningar som följd, så kan det aldrig vara OK att köra fult.

Med samma resonemangsgrund -är det OK att med bilen bränna förbi en skola med lekande barn och 30-km/tim-gräns, i 70 km/tim, med motiveringen att "jag accepterar att jag blir av med körkortet om Polisen tar mig! Nej, fair play gäller i alla lägen!

Söndagens Gran Fondo

137 km och styva 1500 höjdmeter avverkades under söndagens CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka. 250 glada cyklister stod på startlinjen i fint sensommarväder klockan 09.00, redo att ta sig an dagens tre varv med start, varvning och målgång i Fjärås utanför Kungsbacka.

De första milen gick i makligt tempo, utan några riktiga försök från någon att spräcka klungan eller skapa en hållbar utbrytning. Det var i princip först på andra varvet och i den långa Sätilabacken som farten ökade markant och majoriteten fick släppa kontakten med tätgruppen. Här skördades offer i parti och minut. För er som inte vet så är stigningen respektabla 2,2 km och höjer sig ca 90 meter. Mycket med Göteborgsmått mätt. Det innebär mjölksyra, speciellt om farten är hög och tempot ryckigt.

Vi var ett 15-tal som kom över krönet och därefter, efter visst strul, fick till stånd ett samarbete med lagtempo, som snabbt resulterade i ett försprång på runda tre minuter mot bakomvarande huvudgrupp. Ett antal cyklister släppte kontakten med vår grupp och in mot mål i Fjärås kvarstod ett 10-tal, lätt slitna, cyklister. I Ålgårda gjorde jag ett försök att bryta loss från gruppen, men det framgick under hela loppet att alla med en CC-tröja skulle bevakas och hämtas ner till varje pris, vilket också bekräftas på bloggar jag läst, varför jag inte fick något större avstånd.

En kille från Lundaklubben Lunedi "gled iväg" från gruppen och hamnade i ingenmansland ett 50-tal meter framför gruppen, som började bevaka varandra och det rådde en allmän ovilja att ta ansvar och köra i motvinden de sista kilometrarna. Lunedi-killen gled vidare och avståndet ökade sakta, meter för meter. Alla tittade på honom och sedan på varandra - vem kör? Vem tar ansvar? I den sista backen insåg nog alla att han kommer att hålla hela vägen och en febril aktivitet tilltog. Ett ryck i sista backen avstannade och jag kontrade direkt. Fick väl ett par meter, men med typ 15 mmol laktat så hade jag inte ben eller kraft att ställa mig upp och trycka ifrån, vilket resulterade i att jag blev passerad på mållinjen med en däcksbred eller två. Rullade lite surt över mållinjen på ännu en förhatlig fjärdeplats!

Resultat för den som är intresserad finns här!

Efteråt blir man sådär bitter och funderar på varför man inte ställde sig upp och gjorde en sista kraftansträngning! Varför tog man inte initiativet och bryggade avståndet till Lunedi-killen, då jag hade tillräckligt bra ben? Varför fegade jag? Som vanligt enklare sagt en gjort sådär i efterhand!

Summa summarum ett kul lopp och en bra genomkörare inför Svanesunds 3-dagars till helgen.

Lätt och fräscht

Nix, inte sallad och lättdressing som diskuteras här, utan ett par Zipp 202 av 2009 års tappning! Nydesignade nav som lätt kan justeras med insexnykel, förändrad ekringsprincip och externa ekernipplar, istället för integrerade dito, vilket på tidigare editioner gjorde justering av hjulen till ett huvudbry (fråga mekanikerna!) Dessa skönheter hämtades hem från CykelCity idag, locktite på alla nipplar och nylimmade med Vittoria CX.

Skönt att ha sina egna tävlingshjul att köra på, även om de, av Picco (tackar än en gång!), lånade Lightweight-hjulen, som jag använde på såväl VSM som VNM, var underbara att köra på! Om jag ska vara ärlig så är "Lättviktarna", med hästlängder, de bästa och skönaste hjulen som jag någonsin kört på. Styva, toklätta och stabila i alla lägen. Visst, baksidan på myntet är en prislapp som nästan köper dig två par Zipp-hjul och ett elände om du kör sönder dem. Hade plånboken medgivit ett inköp så hade jag inte tvekat en sekund. Jag får nöja mig med mina Zippar, men de är inte "kattskit" de heller. Det kunde varit (mycket) värre.

Hedberg har så rätt!

Simple Minds - mina tonårsidoler!

30 år och still going strong!

Fyra veckors...

...semesterledighet har jag snart avverkat och nu sitter jag här och undrar var dagarna tog vägen? Skit vad tiden går fort när man är ledig! Men det har varit en avkopplande och opretentiös ledighet utan en massa måsten. Så som det ska vara när man är ledig från ekorrhjulet. På måndag är jag åter i verkligheten igen.

Skivtips: Danska Nephew´s nya alster "DanmarkDenmark" - grym!

Skrattet mitt i gråten

Dagens träningsmeny bestod av ett moment G1, följt av intervaller, intervaller och så lite mer intervaller! 3-1:or i massor och som lök på laxen, 20-40:or på Smax, så att man var helt darrig när man kravlade av testcykeln. Nu sitter man här med en lätt sugande känsla i benen och känner att idag har den gamla kroppen fått bekänna färg! Funderar varje gång hur mycket vätska som man förlorar på ett dylikt pass? Svetten bokstavligen rinner ur dig och det är dyngsurt under cykeln.

Det är lätt att utveckla en "hatkärlek" till intervallträning. Lite som någon formulerade det - "skrattat mitt i gråten! (Fredá?) Men det är få saker som är så formgivande som testcykelintervaller under tävlingssäsongen. En gammal beprövad metod som mången cyklister med träningskaraktär anammat.

Fredrik är på skämthumör!

Läste en kanonvits på Fredrik Erikssons blogg! Följ länken här, läs och njut! Mitt i prick, speciellt för oss som regelbundet har med konsulter att göra!

Ha Ha Ha!

Jaha - nähä!

Eftersom vår klubb, Team CykelCity CK, är registrerad och utgår från Stockholm och således tillhör Svealand, så får vi gubbar i veterangänget från Göteborg inte delta vid Götalandsmästerskapen i Uddevalla om några veckor. Glenn mailade arrangören och fick resolut svaret - "nix, ni får inte köra, inte ens utom tävlan". Lite snopet att föreningens registreringsort avgör startbehörigheten, istället för bostadsorten. Regler är regler anför vän av ordning, men man hade önskat att vi, med någon grad av flexibilitet, åtminstone kunde få ställa upp utom tävlan, då det inte direkt vimlar av tävlingar i närområdet under året!

Ibland får man känslan, tyvärr ganska ofta, att SCF, dess representanter och reglemente inte verkar för att tillvarata de aktivas intressen, dvs de som faktiskt är grunden för verksamhetens existens, utan för att bevara och försvara etablerade strukturer och principer. Cykelsporten lever en tynande tillvaro i fotbollens och hockeyns Sverige och då bör man rimligen inta ett främjande förhållningssätt, med syfte att locka och bibehålla aktiva att hålla på med cykelsport. Min åsikt, men argumentera gärna emot mig!

Vidare kan man på Mölndals CK´s hemsida läsa att jag vann serietävlingen i H40 i Fjärås i förra veckan. Serietävlingen utgjorde även distriksmästerskap, men med utgångspunkt ur reglementet så kan jag inte titulera mig distriksmästare. "Syns man inte, finns man inte".

Men regler är regler och som sann svensk så gillar man läget och håller sig sådär lagom som bara vi svenskar kan göra! Spännande förresten med ordet lagom - finns tydligen enbart i det svenska språket, utan motsvarighet i andra språk och kulturer (In i den kollektiva fållan och tro inte du är något!)

Några timmar till tisdagsträning med MCK - Kul!

CykelCity Gran Fondo

Ännu en helg avverkad och den tredje (av fyra) semesterveckor till ända. Det blev ingen resa till Burseryd och Västboloppet idag, vilket egentligen var planerat. Orsaken: aningen sega ben och brist på motivation att gå upp 04.30, äta gröt, åka bil i två timmar, för att sedan i förväntat skitväder, köra 70 km tävling med start 08.00 i styva 1.45 tim. The end.

Nix, ingen motivation, utan vi stannade kvar i Göteborg och tränade strukturerat i helgen inför CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka som går av stapeln nästa söndag. Eftersom vi respresenterar Team CykelCity CK så är det naturligt och förväntat att vi deltager på det egna arrangemanget. Gran Fondo är ingen reell cykeltävling utan ett "raceliknande" motionslopp, öppet för såväl tävlingscyklister som motionärer. Vis av erfarenheten från tidigare år så brukar dock tillställningen bli så tävlingslik som ett motionslopp kan bli, utan att klassas som sådant. Detta främst i förstagruppen, där det brukar köras på rejält. Mycket prestige att passera mållinjen först!

Ett kul och välorganiserat arrangemang som varmt kan rekommenderas, oavsett om du är inbiten "rejsare" eller en glad motionär utan ambitionen att köra så snabbt som möjligt!

Vill du har mer information om CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka - kika här!

Brings back memories!

Åkte en sväng till Göteborg på förmiddagen för att besöka den suveräna presshoppen på Drottninggatan. Den kan sannerligen rekommenderas. De har banne mig ALLA cykelmagasin, alla kategorier, som man kan tänka sig. Jag köpte mig senaste numret av Cycle Sport, med ett specialrepotage om Tour de France 1989, med anledning av 20-årsjubileumet.

1989 års upplaga av Tour de France var och är, om jag får avgöra, den mest omtumlande och spännande touren någonsin. En batalj i tre veckor mellan nationalikonen Laurent Fignon och amerikanen, idolen och den stora inspirationskällan, Greg LeMond. När jag började cykla var LeMond hjälpryttare till fransmannen Bernard Hinult och en rising star. Han blev skjuten i en jaktolycka 1987 och kämpade i två år, för att vinna touren 1989 med ynka 8 sekunder.

LeMond var pionjär vad gäller mycket som vi tar för givet i dagsläget, däribland hårdskalshjälm, tempobåge, tempohjälm, Oakleys, pulsmonitor och cykeldator, för att nämna något. På ett träningsläger 1986 i Bergamo tillsammans med CK Antilopen köpte jag en likadan teamdress som LeMonds team La Vie Claire hade (se bild) och jag var så stolt. King of the road! Ett par röda Oakley Shades inhandlades, samma som de LeMond hade, stora som ett par slimmade skidglasögon, men shit vad man var cool. På den tiden innebar detta mycket cred!

Visst är Armstrong, Indurain, Hinult, Fignon, Delgado och Merckx hjältar av sin tid, men för mig är Greg LeMond den stora hjälten.

DM i Fjärås

Det blev ett attans åkande på dagens distriksmästerskap i Fjärås, förnämligt arrangerat av Mölndals CK. Arrangemanget kändes igen från mitten av 1990-talet, då jag körde Kungsbacka GP, som gick på samma varv. Perfekt trekilometersvarv för ett stenhårt GP, med en utslagsgivande stigning tillsammans med vindpinade partier och två 90-graderskurvor, vilka kräver sköna igångdrag. Kort sagt - tufft och utslagsgivande!

Jimmy Rönn från MCK visade redan på andra varvet var skåpet skulle stå och gick solo. Hans förnämliga solokörning höll hela loppet och han kunde, i ensam majestät, defilera i mål. Snyggt gjort, grabben! Grattis! Vi övriga dödliga, en brokig samling av elitåkare, juniorer och veteraner i olika åldersklasser, jagade i en grupp som kom i mål 20-30 sekunder bakom segraren.

Undertecknad rullade in kring 7-8 plats och får väl vara nöjd med det, då motståndet var helt klart respektabelt, med flertalet elitåkare och andra åkstarka gynnare. Efter att ha kört ett relativt hårt tisdagspass igår så var den gamla gubbkroppen inte riktigt i det slag som den borde vara. Det är i sådana här situationer som det märks med all tydlighet att man är 40 år och inte 25! Speciellt när man tävlar mot killar som är 10-20 år yngre än en själv. Med detta i åtanke så blir jag ännu mer imponerad av Armstrong och andra åldermän i proffscirkusen som även de närmar sig the big 4-0. Den främsta skillanden som jag upplever är att jag idag kräver fler återhämtningspass och vilodagar mellan tyngre träningsperioder. När man var yngre kunde man köra på, dag ut och dag in, och ändå ha bra ben. En svunnen tid i min bok.

Resultatlistan finner ni här!

Ett tack till Mölndals CK för ett bra arrangemang och för att ni fixade bra väder!

(Tack Martin Tornblad, HCK, för lånet av bilden!)

Underbart

Vad kan man säga? Semesterledig, inga förpliktelser (nästan) och ett grymt väder! Kan det bli bättre? Jag njuter så att man nästan skäms! (-;

Fortsatt trevlig sommar tillönskas alla!

The story continues

Efter NM i söndags tog jag, min vana trogen, en vilodag i måndags och på tisdagen kördes det sedvanliga tisdagspasset tillsammans med Mölndals CK. Mattias Reck, som håller i tisdagsträningarna, genomförde ett längre snabbdistanspass med styrkeuthållighets-karaktär. Sträckan som vi körde var sannolikt längre än vad Mattias hade planerat, då klockan hann bli 21.45 innan jag rullade in på gården hemmavid. Till råga på allt börjar det bli märkbart mörkare på kvällarna, vilket resulterade i att de sista 25 minuterna kördes i tilltagande skymning.

Idag hängde jag, med lätt krispiga ben, på Mölndals elitgäng på ett distanspass G1 upp till Lerum via Landvetter och Härskogen, för att sedan styra åter tillbaka till Göteborg. Erik Seaden och undertecknad förlängde lite till och tog rundan runt Kållered, Lindome och Snipen. 3.45 på klockan vid hemgång i underbart sommarväder.

Mattias har enligt uppgift mailat de närmaste veckornas träningsupplägg. Vi får väl se vad coach Reck grävt fram ur byrålådan!

Nära skjuter ingen hare!

125 km linjelopp på Nordiska Mästerskapet i Danmark avverkades igår och i H40 stod ett 70-tal cyklister på startlinjen, varav ca 40 var från värdlandet, ett 15-tal svenskar samt ett 10-tal norrmän. Såg ingen finnländare, men det kan ha varit någon. Inga blåbär utan åkstarka herrar, vilket visade sig under loppets gång. Redan efter masterstarten inne i Saeby, där mästerskapet arrangerades, kom de första attackerna från såväl höger och vänster, ömsom danskar som norrmän, samt en och annan svensk och så höll det på under större delen av loppet.

Banan var 24 km per varv och inkluderade två stigningar, där den första var lite längre, men inte brantare än att man kunde (behövde!) gå upp på stora klingan. Efter tre varv med attacker och en tilltagande kantvind på vissa partier på varvet, började flertalet bli lite möra. Detta märktes främst i den längre stigningen då det inte kom folk farandes på sidorna under klättringen. Stefan Stengård, för dagen iförd landslagströja, kom loss tidigt på varvet med en dansk och i backens övre hälft anslöt ytterligare två danskar och en norrman. Jag låg långt fram i stigningen och anade instinktivt att denna utbrytning kan gå hem, varför jag gjorde en fartökning och efter en stund solo kom jag ifatt utbrytarna. Ingen i klungan ville eller kunde svara och den nu sex man stora utbrytargruppen fick snabbt igång ett fint lagtempo. Vi rullade på och fick snabbt ett 30-tal sekunders försprång.

Avståndet till klungan var relativt konstant och när vi gick in i backen på sista varvet började två av danskarna stå över vissa förningar, vilket gjorde att jag och Stengård, bägge från svenska landslaget, tvingades till beslutet att antingen ge upp eller ta ansvar för att utbrytningen fortsatte. Vi valde det sistnämnda, vilket vi fick skit för efter loppet, men om detta kan jag bara säga en sak: watch me not care! Det var omständigheter som gjorde att vi inte lyckades ta hem segern, inte att vi inte var rätt material för utbrytningen. Att slänga en sådan kommentar i nyllet på en nybliven, stolt och glad bronsmedaljör, känns som total brist på ödmjukhet och alltför mycket självgodhet.

Jag har inte för avsikt att ta debatten i öppet forum, men jag kan bara säga att vissa utgår alltför mycket från sig själva och sin egen person, men väljer att, politiskt korrekt, tala i "vi-form" istället för alltför tydliga "jag-formen". När man efter loppet dessutom får höra att vederbörande manat på andra svenskar att jaga ikapp svenskarna i utbrytning, så blir man såväl förundrad som förbannad! Men vad i helvete! Inte alla bestick i lådan.

Norrmannen i utbrytningen var mycket aktiv och åkstark. Ungefär halvvägs på sista varvet frågade han mig om vi skulle bryta loss från gruppen i den andra, lite kortare stigningen, och köra i par sista biten. Dessvärre fattade jag beslutet att kvarstå i sexmannagruppen, vilket jag ångrar i efterhand, då jag hade bra ben och dessutom slog norrmannen i den kommande spurten. Hade han och jag kommit loss från utbrytargruppen, så hade detta gjort att danskarna, som inte bidrog fullt ut till utbrytningen, hade tvingats till att börja arbeta för sin egen skull och att Stengård kunde tagit en mer undanskymd roll som ensam svensk. Hade den jagande gruppen kommit ifatt oss två så hade vi en svensk i gruppen bakom som fått en bättre resa, vilket bättrat på möjligheterna för en seger.

På upploppet drog norrmannen upp spurten med mig på andrahjul och när han gick kom jag utan problem in på hans hjul och situationen kändes kanon. Tyvärr "dog" norrmannen i spurten väldigt tidigt, vilket gjorde att jag var tvungen att fullfölja en 10-15 meter för tidigt. Resultatet blev att jag passerades några meter före linjen. Dock var det inte någon defilering i mål av danskarna, utan de fick slita för att vinna på hemmaplan. Att rulla in på en fjärdeplats kändes och känns fortfarande grymt bittert. Så nära men ändå så långt borta. Stefan Stengård gjorde ett hästjobb, sin vana trogen, i utbrytningen och han var väl förtjänt tredjeplatsen. För resultat se här!

Att inom fyra veckor tagit en silvermedalj på SM och en fjärdeplats i hårt motstånd på NM i cykellandet Danmark, känns ändå som ett fall framåt och ett kvitto på att all träning tillsammans med Mattias Reck och Balansera givit resultat.

"Skulle gjort det, kunde gjort det" - lätt och vara efterklok och eftertänksam i efterhand!

Men nära skjuter ingen hare.....

NM runt hörnet

På lördag går färjan över till Fredrikshavn och på söndag kör jag linjeloppet i H40 i nordiska mästerskapet iförd landslagströja. Loppet går i en ort någon mil söder om Fredrikshavn som heter Saeby och vi kommer att köra ett varv om ca 22 km sex gånger. Två mindre backar finns på varvet enligt banprofilen och man kan nog räkna med kantvind i alla dess former.

De senaste veckorna har jag kört samma typ av uppladdning som inför SM, dvs massor med tokintervaller, STU samt några distanspass och nu är det några dagars välförtjänt vila fram till söndag. Vi får hoppas på bra väder och att man har bra ben när det drar ihop sig.

Anette är i Norge och hälsar på familjen. Det är naturligtvis bra att kunna ladda inför NM i lugn och ro, men jag saknar min älskling jättemycket och är nu trött på ensamheten. Skönt att du kommer hem ikväll, vännen!

Krispigt!

Eftersom det i sista minuten inte blev något tävlande i Ystad, så har helgens träning varit modell tyngre. Lördagen bestod av tre timmar backig sweetspot, med hårdkörning i alla backliga partier upp till Ubbhult, följt av klassiska intervaller - 3-1:or på testcykeln. Sedan var såväl jag som mina ben lagom krispiga. Idag mötte jag upp Jimmy Rönn och Picco, för tre timmar distans i vinden. Efter att ha lämnat av farbror Persson i Kungsbacka, som fick draghjälp hem till Kullavik av sin hustru (!), skulle jag och Jimmy, utifrån Recks ordination köra fyra 9-1:or på tröskeln samt därefter ett längre block 40-20:or. Jippie!

När jag svängde in på gårdsplanen hemmavid stod det 4,50 tim på klockan och även denna dag kändes såväl jag som mina ben krispiga! Lagom bladig för att uttrycka sig på ett annat sätt. Tack Jimmy för dina monsterförningar i intervallerna - de är fostrande!

Ett stort grattis till min teamkamrat Glenn Dahl som tog ännu en temposeger i helgens seniortempolopp i Ystad, arrangerat av IK Vinco. Börjar bli rutin, grabben!

Imorgon börjar min semester på riktigt! Fyra underbara veckor utan arbetsrätt, kollektivavtalstolkning, förhandlingar och protokollskrivande. Nice! Här ska njutas!

En vecka med gungor och karuseller

Under de senaste dagarna så har det varit såväl gungor som karuseller! Som Glenn utförligt berättar så var tisdagspasset med Mölndals CK en historia för sig. Efter tre riktigt bra lagtempoblock och en träningstävling på Fjärås Bräcka, gick färden hem mot Göteborg i form av ett större lagtempo/tvåpar, där tanken var att vi skulle göra utbrytningar från storgruppen. Efter 10 minuter och i höjd med Ålgårdavägen hörs ljudet av vurpa - karbon och människa mot marken. En gästspelande kille från Stockholm och ECI överlappar hjul när han skulle gå in på sistahjul och vurpan i 40 km/tim var ett faktum. Ambulansen kom glädjande nog riktigt snabbt, knappa 10 minuter, och Håkan klarade sig bra vad det verkade.

Händelsen tog udden av träningen och vi andra cyklade samlat tillbaka mot Göteborg. När vi passerar Kållereds centrum hörs strax bakom oss däckskrik värdigt en Hollywood-film, följt av en Peugeot som passerar, som tur är över busstationen, i styva 90 km/tim. Efter bilen kommer en polisbil jagandes med sirener och allt! Vad i helvete! Rena vilda västern! Lätt omskakade rullar vi vidare hemåt och vad möter vi? Jodå, samma bil och förare har uppenbarligen vänt längre fram och återkommer nu tillbaka i en attans fart. Även denna gång med polisen hack i häl. Vi slänger oss upp på trottoaren med rädsla för sitt eget liv. Under merparten av den återstående cykelturen tillbaka till Mölndal genomfördes på cykelbanan!

Summa summarum ett träningspass i såväl dur som moll och det är inte utan att man funderade en eller två gånger på vad som kunde hänt om vi passerat Kållered två minuter tidigare, i jämnhöjd med den avsmalnade busspassagen 300 meter tidigare?

Min gamla testcykel därhemma har överlevt sig självt, varför jag sökt ett tag på nätet efter en ersättningscykel. Eftersom jag tillhör kategorin som faktiskt uppskattar att köra mina intervaller inomhus så vill jag hitta en riktigt bra rigg som ger bra valuta för insatt tid. Visst fungerar trainern hjälpligt, men den ersätter inte en riktigt stabil och ändamålsenlig stationär testcykel. Efter lite sökande hittade jag en Monark som bevisligen är kanonbra, dock till ett i sammanhanget högt pris och då krävdes dessutom en ombyggnation av vevpartiet till en ytterligare kostnad.

Under mitt spinnande på olika träningsanläggningar har jag kommit i kontakt med flertalet olika spinningcyklar, däribland Schwinn, STI, Pulse samt danska BodyBike. Det sistnämnda fabrikatet, BodyBike gör verkliga kanoncyklar och när jag hittade en fin begagnad rackare på Blocket, var det bara att slå till. Det som är riktigt bra med BodyBike är att de är rostfria, har ett täckande hölje kring alla rörliga delar samt har fullständiga möjligheter att ställa in sittställningen på alla kritiska områden. Vidare är kvaliten outstanding i alla detaljer - riktig proffsutrustning. Som bonus är det inga problem med att få tag på reservdelar eller utföra service. Nu är jag utrustad för höst- och vinterträningen, vilket känns skönt!

Landslagsförfrågan

Fick precis som lagkompisen Glenn ett brev från SCF gällande inbjudan att representera Sverige i kommande NM i Danmark. I mitt fall linjeloppet H40. Inte utan ett visst mått av stolthet känns en landslagsförfrågan som en kul fjäder i hatten. Det är ju inte var dag eller år man får möjligheten att representera sitt fosterland!

Trots att åsikten uppenbarligen inte delas av alla så måste jag ansluta mig till falangen som ställer sig lite undrande till hur SCF bedriver sin verksamhet. Betala in startavgiften för din landslagsstart direkt till SCF och du, glöm inte att köpa din egen landslagströja från Kalas Sportswear direkt! Öh, är inte Kalas huvudsponsor och rimligen leverantör av landslagskläder? Att förbundet inte kan stå för avgifter och resekostnader kan jag acceptera, men att inte kunna tillhandahålla eller åtminstone låna ut en landslagsdress när huvudsponsorn är klädtillverkare, känns märkligt och väcker automatiskt frågan vad förbundet egentligen får ut av samarbetet med Kalas?

Att vi gubbdjävlar i veteranklasserna inte tillhör gruppen prioriterade, det vet vi sedan länge, men att nivån är så låg gör att en aningen besk eftersmak och naggad stolthet infinner sig. Som någon sade; "min klubbdress kostar mindre och den kommer från samma tillverkare! Hur kan det komma sig?". Vän av ordning frågar sig hur denna ekvation går ihop, om det inte är så att SCF helt sonika försöker tjäna en slant på gubbarnas tävlande?

Andra vänner av ordning påtalar att vi är heltidsarbetande gubbar med egen inkomst och att vi därför inte ska gnälla, utan snällt öppna den egna plånboken och betala. Kanske så, men faktum kvarstår att att det verkar som om förbundet "sålt sin själ för en bakväxel" ! (eller ett gäng tröjor som vi i alla fall inte får ta del av). Jag håller med till 100 procent att förbundets medel, i den mån de är begränsade, ska riktas mot och till ungdomsverksamheten, men jag anser inte att proffs och anställda yrkescyklister, även de med egen arbetsgivare och inkomst, ska erhålla lön och ersättning från förbundet.

Bilder från SM i Ljusdal

Efter ett besök på Veteranklungan fann jag följande länk med bilder från herrarnas tävlingar vid veteran-SM i Ljusdal förra helgen. Bilderna finner ni här! Attans vad nära det var att man knep guldet! Så nära, men ändå så långt borta!

SM-silver!

Team CykelCity CK rockade loss på veteran-SM i Järvsö i helgen! I dagarna tre bärjade vi hem inte mindre än fem medaljer i samtliga valörer! Så fräckt! Silver i individuellt tempo i fredags, följt av guld och brons i partempo i lördags och så kronan på verket, två silvermedaljer i linje H35 och linje H40. Kul bonus var att Team CykelCity CK blev mästerskapets näst bästa veteranklubb efter Fredrikshof. Därtill flera top tio-placeringar. Att Glenne skulle ta med sig ett antal medaljer hem till Göteborg, det visste jag redan, urstark som han är, men roligast är det att Mikke, som tvivlat på sin förmåga och misströstat, skulle ta ett brons i partempo tillsammans med Johan samt köra till sig en finfin 6:e plats på linjeloppet. Din gamle get, du är inte så medelmåttig som du tror!

I söndags gjorde jag mitt livs lopp. Efter tre veckors hård träning tillsammans med coach Reck stod jag på startlinjen i söndags och tittade ut över ett 65 man stort startfält i H40. Alla "som är något" var med; Bengtsson, Stengård, Tell och Gartman, som redan tagit två guldmedaljer i mästerskapet hittills. Vi skulle avverka 12,6 mil fördelat på sex stycken 2,2 milsvarv med sammanlagt 1250 höjdmeter. På varje varv skulle vi över en längre stigning på styva 2,5 km med en snittlutning om 5%.

Redan i den första backen som kom efter knappa en kilometer från start så kände jag att jag hade fina ben och att kroppen svarade fint trots att farten var hög redan på första varvet. Gartman och Stengård gick upp i spets och började göra tillvarom tuff för många. Jag hade inga problem att sitta med och gick på lätta fina växlar utan syra eller problem. Skön känsla!

Taktiken var given på förhand, då jag var ensam CC-åkare i startfältet; kör sparsamt och konservera energi och låt de välrepresenterade klubbarna ta ansvar för att hämta in utbrytningsförsöken. Skulle jag köra så skulle det vara i backen tillsammans med Stengård, Gartman och övriga åkstarka, med målsättning att skaka av oss "fripassagerare" och försöka få loss en fin grupp med motiverade cyklister. Taktiken bestod även av att försöka få till en egen utbrytning på sista varvet, då jag inte är spurtare av rang och inte har en chans i en klungspurt mot fartfantomer som Bengtsson. Tanken från min sida var att gå iväg med ca en mil kvar på sista varvet i stigningen upp till högersvängen tillbaka mot mål. På näst sista varvet var Matti från CK Valhall och en annan kille loss i en utbrytning, men den andra killen valde att backa tillbaka till klungan, som nu låg ca 200 meter efter Matti. Mitt ryck var egentligen inget ryck, utan en fartökning som ingen svarade på och inom en halvminut var jag ifatt Matti och tänkte för mig själv att det får bära eller brista, nu djävlar ska det köras!

Vi fick snabbt till ett partempo och intresset bak i klungan var märkligt lågt. Detta resulterade i att vi snabbt fick 20-30 sekunders ledning. Matti klagade på kramp och att han var tvungen att stå över förning, varför det var dags för Martin att bekänna färg och bita ihop. Kilometrarna tickade på och i ögonvrån såg jag att avståndet till klungan var konstant. När ledarbilen rullade upp och meddelade att vi ledde med 22 sekunder och jag visste att vi hade styvt tre kilometer kvar till mål, så började jag känna att detta kommer att hålla om vi inte klantar oss och börjar frihjula för att vila inför spurten. In på upploppet, en 1,5 kilometer lång raksträcka, rullade tankarna i mitt huvud; "bättre 2:a än 22:a", vilket gjorde att jag gick fram och drog i spets hela upploppsrakan med Matti på hjul. Inte spurttaktiskt ett skolboksexempel, men hellre "safe then sorry"! När han skarvade och påbörjade spurten kunde jag inte svara fullt ut och förlorade med en cykellängd. Surt och efter målgång var jag inte en solskenshistoria!

Känslan av fina ben, en hållbar taktik och att stå på pallen var upplyftande och fantastiskt roligt. Efter många timmar av slit, i ur och skur, så får man lite pay-off, vilket känns fantastiskt i sammanhanget.

Vi hade en toppenhelg i Ljusdal och vandrarhemmet Hellsnäs i Delsbo, där vi bodde, var toppen. Ägarna ställde upp på oss "cyklister" och fixade kanongod mat och frukostar utan dess like. Grötfrukost med alla tillbehör klockan sex en söndagsmorgon, hur god service är inte det? Allt till ett mycket fördelaktigt pris. Hellsnäs vandrarhem kan starkt rekommenderas om ni har vägarna förbi Delsbo!

Jag vill även passa på att tacka Picco och Mattias för stöttning och coaching i stunder då tvivlet härjar! Även Glenne och Mikke ska ha ett stort tack för en kul helg tillsammans!