-50 grader....

....var det på dagens distanspass. Typ. Liksom. Det kändes så i alla fall. Första timmen var OK, men sedan blev det kallare och kallare, tills mina handskar började frysa till is och fingertopparna började försvinna i allt hastigare fart. När det är kallt och minusgrader i Göteborg med omnejd så känns det djävligt kallt, sannolikt på grund av den höga luftfuktigheten och den vanligtvis friska vinden. Med en 90 minuter kvar hem var jag rejält kall och insåg att nu var det nog dags att börja höja kroppstemperaturen , med resultatet att jag körde på ordentligt under en styv timme, helt fel med tanke på syftet med träningspasset, men vad ska man göra när de yttre kroppsdelarna börjar försvinna! Sagt och gjort, det vara bara att köra på, i princip hela vägen hem och några kilometer hemifrån på Särö cykelbana frös jag som en hund. Gissa om det var skönt att kliva in genom ytterdörren och dra av sig de nedfrusna cykelkläderna.

Antingen så var det osedvanligt kallt och bistert, eller så börjar farbror bli lite vek på äldre dagar? Sannolikt det senare, men jag skyller på kylan - känns mer manligt! (-;