torsdag 30 juli 2009

NM runt hörnet

På lördag går färjan över till Fredrikshavn och på söndag kör jag linjeloppet i H40 i nordiska mästerskapet iförd landslagströja. Loppet går i en ort någon mil söder om Fredrikshavn som heter Saeby och vi kommer att köra ett varv om ca 22 km sex gånger. Två mindre backar finns på varvet enligt banprofilen och man kan nog räkna med kantvind i alla dess former.

De senaste veckorna har jag kört samma typ av uppladdning som inför SM, dvs massor med tokintervaller, STU samt några distanspass och nu är det några dagars välförtjänt vila fram till söndag. Vi får hoppas på bra väder och att man har bra ben när det drar ihop sig.

Anette är i Norge och hälsar på familjen. Det är naturligtvis bra att kunna ladda inför NM i lugn och ro, men jag saknar min älskling jättemycket och är nu trött på ensamheten. Skönt att du kommer hem ikväll, vännen!

söndag 26 juli 2009

Krispigt!

Eftersom det i sista minuten inte blev något tävlande i Ystad, så har helgens träning varit modell tyngre. Lördagen bestod av tre timmar backig sweetspot, med hårdkörning i alla backliga partier upp till Ubbhult, följt av klassiska intervaller - 3-1:or på testcykeln. Sedan var såväl jag som mina ben lagom krispiga. Idag mötte jag upp Jimmy Rönn och Picco, för tre timmar distans i vinden. Efter att ha lämnat av farbror Persson i Kungsbacka, som fick draghjälp hem till Kullavik av sin hustru (!), skulle jag och Jimmy, utifrån Recks ordination köra fyra 9-1:or på tröskeln samt därefter ett längre block 40-20:or. Jippie!

När jag svängde in på gårdsplanen hemmavid stod det 4,50 tim på klockan och även denna dag kändes såväl jag som mina ben krispiga! Lagom bladig för att uttrycka sig på ett annat sätt. Tack Jimmy för dina monsterförningar i intervallerna - de är fostrande!

Ett stort grattis till min teamkamrat Glenn Dahl som tog ännu en temposeger i helgens seniortempolopp i Ystad, arrangerat av IK Vinco. Börjar bli rutin, grabben!

Imorgon börjar min semester på riktigt! Fyra underbara veckor utan arbetsrätt, kollektivavtalstolkning, förhandlingar och protokollskrivande. Nice! Här ska njutas!

torsdag 23 juli 2009

En vecka med gungor och karuseller

Under de senaste dagarna så har det varit såväl gungor som karuseller! Som Glenn utförligt berättar så var tisdagspasset med Mölndals CK en historia för sig. Efter tre riktigt bra lagtempoblock och en träningstävling på Fjärås Bräcka, gick färden hem mot Göteborg i form av ett större lagtempo/tvåpar, där tanken var att vi skulle göra utbrytningar från storgruppen. Efter 10 minuter och i höjd med Ålgårdavägen hörs ljudet av vurpa - karbon och människa mot marken. En gästspelande kille från Stockholm och ECI överlappar hjul när han skulle gå in på sistahjul och vurpan i 40 km/tim var ett faktum. Ambulansen kom glädjande nog riktigt snabbt, knappa 10 minuter, och Håkan klarade sig bra vad det verkade.

Händelsen tog udden av träningen och vi andra cyklade samlat tillbaka mot Göteborg. När vi passerar Kållereds centrum hörs strax bakom oss däckskrik värdigt en Hollywood-film, följt av en Peugeot som passerar, som tur är över busstationen, i styva 90 km/tim. Efter bilen kommer en polisbil jagandes med sirener och allt! Vad i helvete! Rena vilda västern! Lätt omskakade rullar vi vidare hemåt och vad möter vi? Jodå, samma bil och förare har uppenbarligen vänt längre fram och återkommer nu tillbaka i en attans fart. Även denna gång med polisen hack i häl. Vi slänger oss upp på trottoaren med rädsla för sitt eget liv. Under merparten av den återstående cykelturen tillbaka till Mölndal genomfördes på cykelbanan!

Summa summarum ett träningspass i såväl dur som moll och det är inte utan att man funderade en eller två gånger på vad som kunde hänt om vi passerat Kållered två minuter tidigare, i jämnhöjd med den avsmalnade busspassagen 300 meter tidigare?

Min gamla testcykel därhemma har överlevt sig självt, varför jag sökt ett tag på nätet efter en ersättningscykel. Eftersom jag tillhör kategorin som faktiskt uppskattar att köra mina intervaller inomhus så vill jag hitta en riktigt bra rigg som ger bra valuta för insatt tid. Visst fungerar trainern hjälpligt, men den ersätter inte en riktigt stabil och ändamålsenlig stationär testcykel. Efter lite sökande hittade jag en Monark som bevisligen är kanonbra, dock till ett i sammanhanget högt pris och då krävdes dessutom en ombyggnation av vevpartiet till en ytterligare kostnad.

Under mitt spinnande på olika träningsanläggningar har jag kommit i kontakt med flertalet olika spinningcyklar, däribland Schwinn, STI, Pulse samt danska BodyBike. Det sistnämnda fabrikatet, BodyBike gör verkliga kanoncyklar och när jag hittade en fin begagnad rackare på Blocket, var det bara att slå till. Det som är riktigt bra med BodyBike är att de är rostfria, har ett täckande hölje kring alla rörliga delar samt har fullständiga möjligheter att ställa in sittställningen på alla kritiska områden. Vidare är kvaliten outstanding i alla detaljer - riktig proffsutrustning. Som bonus är det inga problem med att få tag på reservdelar eller utföra service. Nu är jag utrustad för höst- och vinterträningen, vilket känns skönt!

måndag 13 juli 2009

Landslagsförfrågan

Fick precis som lagkompisen Glenn ett brev från SCF gällande inbjudan att representera Sverige i kommande NM i Danmark. I mitt fall linjeloppet H40. Inte utan ett visst mått av stolthet känns en landslagsförfrågan som en kul fjäder i hatten. Det är ju inte var dag eller år man får möjligheten att representera sitt fosterland!

Trots att åsikten uppenbarligen inte delas av alla så måste jag ansluta mig till falangen som ställer sig lite undrande till hur SCF bedriver sin verksamhet. Betala in startavgiften för din landslagsstart direkt till SCF och du, glöm inte att köpa din egen landslagströja från Kalas Sportswear direkt! Öh, är inte Kalas huvudsponsor och rimligen leverantör av landslagskläder? Att förbundet inte kan stå för avgifter och resekostnader kan jag acceptera, men att inte kunna tillhandahålla eller åtminstone låna ut en landslagsdress när huvudsponsorn är klädtillverkare, känns märkligt och väcker automatiskt frågan vad förbundet egentligen får ut av samarbetet med Kalas?

Att vi gubbdjävlar i veteranklasserna inte tillhör gruppen prioriterade, det vet vi sedan länge, men att nivån är så låg gör att en aningen besk eftersmak och naggad stolthet infinner sig. Som någon sade; "min klubbdress kostar mindre och den kommer från samma tillverkare! Hur kan det komma sig?". Vän av ordning frågar sig hur denna ekvation går ihop, om det inte är så att SCF helt sonika försöker tjäna en slant på gubbarnas tävlande?

Andra vänner av ordning påtalar att vi är heltidsarbetande gubbar med egen inkomst och att vi därför inte ska gnälla, utan snällt öppna den egna plånboken och betala. Kanske så, men faktum kvarstår att att det verkar som om förbundet "sålt sin själ för en bakväxel" ! (eller ett gäng tröjor som vi i alla fall inte får ta del av). Jag håller med till 100 procent att förbundets medel, i den mån de är begränsade, ska riktas mot och till ungdomsverksamheten, men jag anser inte att proffs och anställda yrkescyklister, även de med egen arbetsgivare och inkomst, ska erhålla lön och ersättning från förbundet.

torsdag 9 juli 2009

Bilder från SM i Ljusdal

Efter ett besök på Veteranklungan fann jag följande länk med bilder från herrarnas tävlingar vid veteran-SM i Ljusdal förra helgen. Bilderna finner ni här! Attans vad nära det var att man knep guldet! Så nära, men ändå så långt borta!

måndag 6 juli 2009

SM-silver!

Team CykelCity CK rockade loss på veteran-SM i Järvsö i helgen! I dagarna tre bärjade vi hem inte mindre än fem medaljer i samtliga valörer! Så fräckt! Silver i individuellt tempo i fredags, följt av guld och brons i partempo i lördags och så kronan på verket, två silvermedaljer i linje H35 och linje H40. Kul bonus var att Team CykelCity CK blev mästerskapets näst bästa veteranklubb efter Fredrikshof. Därtill flera top tio-placeringar. Att Glenne skulle ta med sig ett antal medaljer hem till Göteborg, det visste jag redan, urstark som han är, men roligast är det att Mikke, som tvivlat på sin förmåga och misströstat, skulle ta ett brons i partempo tillsammans med Johan samt köra till sig en finfin 6:e plats på linjeloppet. Din gamle get, du är inte så medelmåttig som du tror!

I söndags gjorde jag mitt livs lopp. Efter tre veckors hård träning tillsammans med coach Reck stod jag på startlinjen i söndags och tittade ut över ett 65 man stort startfält i H40. Alla "som är något" var med; Bengtsson, Stengård, Tell och Gartman, som redan tagit två guldmedaljer i mästerskapet hittills. Vi skulle avverka 12,6 mil fördelat på sex stycken 2,2 milsvarv med sammanlagt 1250 höjdmeter. På varje varv skulle vi över en längre stigning på styva 2,5 km med en snittlutning om 5%.

Redan i den första backen som kom efter knappa en kilometer från start så kände jag att jag hade fina ben och att kroppen svarade fint trots att farten var hög redan på första varvet. Gartman och Stengård gick upp i spets och började göra tillvarom tuff för många. Jag hade inga problem att sitta med och gick på lätta fina växlar utan syra eller problem. Skön känsla!

Taktiken var given på förhand, då jag var ensam CC-åkare i startfältet; kör sparsamt och konservera energi och låt de välrepresenterade klubbarna ta ansvar för att hämta in utbrytningsförsöken. Skulle jag köra så skulle det vara i backen tillsammans med Stengård, Gartman och övriga åkstarka, med målsättning att skaka av oss "fripassagerare" och försöka få loss en fin grupp med motiverade cyklister. Taktiken bestod även av att försöka få till en egen utbrytning på sista varvet, då jag inte är spurtare av rang och inte har en chans i en klungspurt mot fartfantomer som Bengtsson. Tanken från min sida var att gå iväg med ca en mil kvar på sista varvet i stigningen upp till högersvängen tillbaka mot mål. På näst sista varvet var Matti från CK Valhall och en annan kille loss i en utbrytning, men den andra killen valde att backa tillbaka till klungan, som nu låg ca 200 meter efter Matti. Mitt ryck var egentligen inget ryck, utan en fartökning som ingen svarade på och inom en halvminut var jag ifatt Matti och tänkte för mig själv att det får bära eller brista, nu djävlar ska det köras!

Vi fick snabbt till ett partempo och intresset bak i klungan var märkligt lågt. Detta resulterade i att vi snabbt fick 20-30 sekunders ledning. Matti klagade på kramp och att han var tvungen att stå över förning, varför det var dags för Martin att bekänna färg och bita ihop. Kilometrarna tickade på och i ögonvrån såg jag att avståndet till klungan var konstant. När ledarbilen rullade upp och meddelade att vi ledde med 22 sekunder och jag visste att vi hade styvt tre kilometer kvar till mål, så började jag känna att detta kommer att hålla om vi inte klantar oss och börjar frihjula för att vila inför spurten. In på upploppet, en 1,5 kilometer lång raksträcka, rullade tankarna i mitt huvud; "bättre 2:a än 22:a", vilket gjorde att jag gick fram och drog i spets hela upploppsrakan med Matti på hjul. Inte spurttaktiskt ett skolboksexempel, men hellre "safe then sorry"! När han skarvade och påbörjade spurten kunde jag inte svara fullt ut och förlorade med en cykellängd. Surt och efter målgång var jag inte en solskenshistoria!

Känslan av fina ben, en hållbar taktik och att stå på pallen var upplyftande och fantastiskt roligt. Efter många timmar av slit, i ur och skur, så får man lite pay-off, vilket känns fantastiskt i sammanhanget.

Vi hade en toppenhelg i Ljusdal och vandrarhemmet Hellsnäs i Delsbo, där vi bodde, var toppen. Ägarna ställde upp på oss "cyklister" och fixade kanongod mat och frukostar utan dess like. Grötfrukost med alla tillbehör klockan sex en söndagsmorgon, hur god service är inte det? Allt till ett mycket fördelaktigt pris. Hellsnäs vandrarhem kan starkt rekommenderas om ni har vägarna förbi Delsbo!

Jag vill även passa på att tacka Picco och Mattias för stöttning och coaching i stunder då tvivlet härjar! Även Glenne och Mikke ska ha ett stort tack för en kul helg tillsammans!