Tävlingsåret 2009 - "highs and lows"

Så var ännu ett år till handlingarna. År 2009 är snart slut och jag ska därför ta stunden i akt och summera tävlingssäsongen. När jag påbörjade uppbyggnads-träningen senhösten 2008 hade jag som uttryckt målsättning att ta medalj på svenska mästerskapen 2009 samt köra riktigt bra på veteran-NM i Danmark. Dessa två lopp stod ut från resten av tävlings-kalendern. Min coach Mattias Reck från Balansera lade upp ett träningsprogram över sex månader, med start i november, som hade fokus på att jag skulle vara i absolut toppform i samband med SM i Ljusdal. Under året har vi justerat uppläget något, bland annat genom att lägga in svinhård intervallträning ett par veckor före mästerskapen. Summa summarum så kan jag bara konstatera att Mattias upplägg, likt en triangel, med en bred bas av grundläggande distans-, styrke- och styrkeuthållighetsträning, kombinerat med en topp beståendes av högintensiv intervallträning, har fungerat väldigt bra för mig under 2009.

Träningsupplägget i kombination med kanonbra pepping samt hjälp med fokusering och målbilder av Anderz "Picco" Persson och Mattias, lade grunden för ett SM-silver i Ljusdahl. Uppladdningen var fullgjord, målbilderna på plats och taktiken från Picco klar (vänta, var passiv och kör som fan med 10 km kvar och det börjar dra ihop sig). Att köra ifatt Matti som var i utbrytning och sedan i par hålla klungan bakom oss sista milen var grymt. Att få stryk i spurten känns fortfarande surt, men då resonerade jag i termer att det är bättre att bli 2:a än 22:a. Kanske dumt så här i efterhand, men då kändes det rationellt. Målfotot taget av teamkompisen Mikke signalerar väl inte en alltför nöjd Martin, men med lite distans var känslan tillfreds-tällande i sammanhanget.

Ett par veckor efter SM var det dags för veteran-NM i Danmark och Saeby, en styv mil söder om Fredrikshamn. Iförd landslagströja (inte så mycket värd i veteransammanhang, men för mig en självklarhet för en stolt svensk) var taktiken samma som på SM - kör passivt och avvaktande under första 3/4:delen av loppet och därefter vaken för den/de utbrytningar som förr eller senare kommer. Sagt och gjort, med två varv kvar av sex gick en grupp om fyra iväg och i backen anade jag instinktivt att "detta kan vara den som håller", varpå jag gick iväg "på rött" tillsammans med en dansk och efter ett par minuter bryggade luckan. Utbrytargruppen, som även bestod av Stefan Stengård, tre danskar och norska mästaren, höll undan tills det var dags för målgång. Norrmannen var mest aktiv och även den som drog igång spurten. Jag satt fint på hans hjul och tänkte att nu får jag en bra resa, men till min fasa "dog" han med 20 meter kvar. Undertecknad hade inget val än att fullfölja spurten och då jag inte är en spurtare av rang blev jag passerad med några decimetrar på mållinjen. Jag rullade in på en besk 4:e plats.

Så här i efterhand är NM-placeringen det som jag grämer mig mest över under året, då jag var så otroligt nära att ta medalj av någon valör. Om bara norrmannen hade lyckats fullfölja sitt spurtuppdrag lite till.....! Makes you wonder.

Om jag skulle summera säsongen 2009 så blev den på det hela taget riktigt bra - en medalj på SM, landslagsuttagen och en fjärdeplats på VNM i hårt motstånd på dansk hemmaplan. Jag kan inte annat än vara nöjd med utfallet. Träningen inför säsongen 2010 är i full gång, med ett liknande upplägg som i år, dock med vissa modifikationer, men dessa behåller jag för mig själv tillsvidare.

Jag vill även passa på och tacka Martin, Adam, Lasse, Helen och Marcus (okej då, även du Picco), på CykelCity i Göteborg för fin support, service och temanda under året! Ett tack riktas även till Dahlblads Nutrition för support av kosttillskott.

Ett gott nytt år till Er alla och förhoppningar om ett fantastiskt 2010!

White lies

Sitter och lyssnar på White lies - grymt bra band, speciellt låten E.S.T. Kan verkligen rekommenderas!

Fyra timmar distans avverkad idag med det vanliga gänget från MCK. Anderz "Picco" Persson, alias Mr CykelCity, var med och trots dubbdäck och annat tungt, så var han grymt stark i backarna och tog långa förningar hela passet. Det märks vem som inte har slarvat med vinterträningen fram tills nu!

Eftersom Anette är kvar i Norge några dagar till samt för att göra tillvaron lite mer utmanande, så ska jag strax ner till gymmet för ett styrkepass. Dubbelpass is the shit!

På veteranklungan kan man läsa att göteborgaren Stefan Olgarsson har dragit igång ett eget senior/veteranlag till 2010, döpt till Team Mumien.se. Kul initiativ av Stefan med ett eget gubbgäng som vi kommer att få fightas med både lokalt och ute i landet nästa år. Hoppas att ni får ihop ett helt gäng. För den som är nyfiken på mer info - desök deras hemsida: www.teammumien.se

Home sweet home

Så var man då hemma igen i Göteborg, efter att ha firat jul i Norge. Svärföräldrarna, Oddlaug och Oddvar, var i vanlig ordning mycket gästvänliga och omhändertagande och vistelsen gick i avkopplingens tecken. Det som är så skönt att fira jul i Norge är att det är så opretentiöst och lugnt, utan tillstymmelse till hets eller julstress. Var sak har sin tid, vilket är skönt i sammanhanget. Det blev som tidigare berättat, en vit jul i vid bemärkelse. Mängder med snö kom under vistelsen och jag fick ihop styva 10 mil längdskidåkning, fördelat över 8 timmar. Riktigt bra träning och i så fantastiska förhållanden som råder i Kongsberg, så är det på gränsen till helgerån att inte passa på när tillfälle ges.

Imorgon står det distanspass på programmet. Resten av julledigheten går i träningens tecken och min målsättning är att få in ett bra block med distans, styrketräning och intervaller, tills det är dags att återgå till vardagen igen. Hoppas att våra nya Team CykelCity.se vintercykeltights dykt upp? De skulle förmodligen levereras i mellandagarna. Läge för ett besök på CykelCity imorgon och sondera terrängen.

50 cm och det fortsætter.....

Kommer just in från snøskottning. Hær i Kongsberg har det under de senaste timmarna kommit 50 cm nysnø! Helt sjukt och det bara fortsætter! Skønt i sammanhanget ær att det ær ett par minusgrader, vilket gør snøn lætt och fin. Imorgon blir det snøskottning igen, vare sig man vill eller ej.

Tidigare idag åkte jag återigen upp till skidcentret på Funkelia før att åka længdskidor. Ænnu en gång fina førutsættningar och ca två timmar fin skidåkning till handlingarna, innan det var dags att åka tillbaka før middag. Det ær grymt jobbigt att åka skidor, speciellt nær tekniken ær sisådær. Helt pløtsligt swischar det till i øgonvrån och fram skjuter en norsk skiddemon, som får en sjælv att framstå som om man står still. Man får væl hoppas att andra upplever samma sak på sommarhalvåret nær man sjælv ær i sitt rætta element, på cykeln!

God fortsættning!

Skidføre i Norge

Så var det julafton i Norge och jag och Anette har varit uppe i Funkelia, skid-området i Kongsberg, på før-middagen och åkt længdskider. Hær ær det just nu fem minusgrader och ca 50 cm snø. Allt ær vitt och fantastiskt vackert! I går kvæll och i natt kom det gott och væl 25 cm nysnø, vilket gjorde det lagom spænnande nær vi kørde hit igår. Dock utan missøden, men væl restid om 6 timmar før att køra 35 mil (?).

Att åka lændskidor ær grymt kul nær man får møjlighet att åka på vælpreparerade spår och under gudomliga førutsættningar. Norrmænnen kan verkligen ordna bra spår och det verkar som om alla går man ur huset och går på tur. Massor med folk i spåret!

Då man inte ær någon Ulvang eller Elofsson i spåret direkt, med teknik som en kråka och lagom ringrostig i størsta allmænhet på skidor, så fixade jag styva 1.45 tim kvalitetsskidåkning, dærefter var det godnatt. Fræmst ær det armar och axlar som sæger stopp, klen och tanig cyklist som man ær! Men bra træning, det ær det! Imorgon blir det mer åka av. Det gæller att passa på nær tillfælle bjuds.

Det vankas nu julmiddag med norska førtecken, vilket som flera av er vet innebær konstigheter som pinnekøtt och aladåb. Vis av erfarenheten från tidigare jular och i samråd med sværmor, så har undertecknad tagit med sig lite væsentlighter till julbordet, dæribland vørtbrød, julmust och senapssill. Man gifter sig inte med en norska før den goda norska julmatens skull.....

God jul från ett snøigt Norge!

God jul!

Jag vill passa på och tillönska alla som står ut med mitt bloggande en riktigt God Jul! Hoppas att ni får en fin helg tillsammans med era nära och kära. På onsdag bär det av till Norge och Kongsberg för ett par dagar julfirande samt lite längdskidåkning - det gäller att passa på när det finns möjlighet!

Det viktigaste i mitt liv!

Tumvantar är the shit

Efter ännu ett svinkallt pass tillsammans med grabbarna bestämde jag mig för ett besök hos traktens sportnasare, med syfte och målsättning att hitta ett par rejäla tumvantar. Nu får det räcka med iskalla och stickiga fingertoppar, idogt vevande för att få igång värmen och allmän irritation över en miserabel situation. Det är sagt förut - livet är för kort för bristfällig utrustning, i det här fallet handbeklädnad. Sagt och gjort, ett par stadiga tumvantar från Hestra med Goretex har införskaffats och nu ska det väl till själva fan om man ska frysa igen!

-50 grader....

....var det på dagens distanspass. Typ. Liksom. Det kändes så i alla fall. Första timmen var OK, men sedan blev det kallare och kallare, tills mina handskar började frysa till is och fingertopparna började försvinna i allt hastigare fart. När det är kallt och minusgrader i Göteborg med omnejd så känns det djävligt kallt, sannolikt på grund av den höga luftfuktigheten och den vanligtvis friska vinden. Med en 90 minuter kvar hem var jag rejält kall och insåg att nu var det nog dags att börja höja kroppstemperaturen , med resultatet att jag körde på ordentligt under en styv timme, helt fel med tanke på syftet med träningspasset, men vad ska man göra när de yttre kroppsdelarna börjar försvinna! Sagt och gjort, det vara bara att köra på, i princip hela vägen hem och några kilometer hemifrån på Särö cykelbana frös jag som en hund. Gissa om det var skönt att kliva in genom ytterdörren och dra av sig de nedfrusna cykelkläderna.

Antingen så var det osedvanligt kallt och bistert, eller så börjar farbror bli lite vek på äldre dagar? Sannolikt det senare, men jag skyller på kylan - känns mer manligt! (-;

Min kära SAAB!

I princip varje dag det senaste halvåret har jag läst oroväckande artiklar om tillståndet för bilbyggarna på SAAB i Trollhättan. Jag har ett extra stort hjärta för bilmärket då jag själv jobbade på deras HR-avdelning sent 1990-tal och därefter haft tre tjänstebilar av fabrikatet, alltid med förnöjelse och belåtenhet.

Visst, inte den snyggaste, snabbaste, modernaste, men väl ihopsatt och med sådana där finurliga lösningar i design och funktionalitet som inte förekommer i samma utsträckning på andra fabrikat. Trots att SAAB varit, helt eller delvis, i amerikanskt äga i styva 15 år, så ser man fortfarande att det är en SAAB. Märket har behållit sin designfilosofi, på gott och ont säger vissa kanske.

Med denna lovsång som hoppas jag verkligen att fabriken och företaget i Trollhättan får en chans att leva vidare, oavsett om det är en svensk, amerikansk, kinesisk eller holländsk ägare! Jag gillar min SAAB!

För övrigt mynnade mitt besök på Kanotcentrum i Göteborg ut i att jag hitade mina efterlängtade neoprenesockar i lagom tjock kvalitet. Satt som en smäck på foten och som en dröm i vinterskorna! Detta kommer att bli kanon i det kylslagna vintervädret!

Vikten av bra utrustning

Idag genomförs ännu ett av många kombinerade styrketränings och testcykelpass på Sportlife i Frölunda. Det som är riktigt bra för mig som cyklist på detta gym är att de har den senaste varianten av danska Body/Masterbike i sitt spinningsrum. Sittställningen är inställningsbar på alla väsentliga områden och styret har ett skönt grepp. Alla ramvinklar är i linje med din vanliga sommarcykel. Som lök på laxen så har de nyligen installerat ett pulssystem från Activio, vilket ytterligare tillför kvalitet i träningen för de som inte har egen pulsmonitor.

Efter att ha betat sig igenom flera olika spinningcykelfabrikat, så kan jag bara konstatera att detta märke är ledande enligt mitt förmenande. Livet är för kort för taskig träningsutrustning!

Premiumbullar!

Våra provbagare har, sin vana trogen, så här i juletid bakat underbart goda lussebullar med massor av saffran, som serveras till alla medarbetare i vår matsal på jobbet. Riktiga premiumbullar! En rykande het lussebulle och en kopp kaffe - grym avslutning på lunchen.

Nu är det bara några dagar kvar till julledigheten, detta efterlängtade naturliga avbrott från jobbet, förhandlingarna, protokollskrivandet och arbetsrätten. Under två veckor ska jag fira jul i Norge och Kongsberg med hustrun Anette och svärföräldrar, åka längdskidor samt hemmavid klämma in ett rejält block med cykel- och styrketräning. Mumma!

Vinter i Göteborg

Ett fantastiskt fint lördagspass har avverkats tillsammans med Mikke. Vi körde över klassiska Ubbhult, med syfte att samla ihop ett gäng minuter STU, fördelade över styva 3.30 timmar. Kylan har kommit till Göteborg för första gången denna vinter, med ett par minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. I vanlig ordning tar man antingen på sig för mycket eller för lite kläder, men idag verkade det som om jag valde rätt, då jag varken frös eller svettades under hela passet. Fick slita lite idag, utan antydan till pigga ben, men orsaken till det är sannolikt en period med hård träning i kombination med resterna av svininfluensavaccinets biverkningar, som jag nu haft i ett par dagar.

Igår var jag på jakt efter ett par nya neoprensockar, men utan resultat. De hade varit kanon nu när SMHI utlovat fortsatt kallt väder framöver. De nya vinterskorna från Shimano fungerar utmärkt, klart bättre än vanliga skor och överdrag, men jag tror att jag, efter att ha blivit rejält kall om fötterna upprepade gånger under flera år av vinterträning, blivit extra känslig för kyla, varför ett par neoprensockar är melodin. Jag har haft sådana tidigare under 1990-talet och de var kanon, oavsett temperatur. Neoprensockar i kombination med vinterskor framstår som en grym kombination. Därefter kvarstår endast eluppvärmda sulor, alternativt att börja med innebandy....... (not!)

Biverkningar

Igår fick jag genom vår företagshälsovård vaccin mot svininfluensan. En spruta i armen och så var det klart - ingen värk eller andra problem. Tills jag kom hem. Först började vänsterarmen värka i bästa träningsverksstil, modell värre och framåt kvällskvisten började jag känna mig lite risig. Vid läggdax fick jag feberkänningar som sedan blev värre och värre. Raggsockar, merinoullsunderställ och duntäcke - jag frös som en hund och huttrade mig genom natten. Som lök på laxen så vaknade jag med ett ryck varje gång man rullade över på den ömma armen, med resultatet att när klockan ringde i morse så var man lagom mosig. Febern hade dock försvunnit och nu känner jag mig OK, trots allt. Men det var inte najs.

Vår företagsläkare berättade att de personer som reagerar kraftigt med biverkningar på vaccinet är samma personer som sannolikt skulle bli skitdåliga om de blivit smittade av svininfluensan på riktigt. Med tanke på hur jag mådde i natt så är jag glad över att det endast var biverkningar och inte skarpt läge.

Och jodå, jag körde min styrketräning och styrkeintervaller igår, helt enligt plan.

En stund i boden

Då har man tillbringat en stund i boden idag. Inte staden Boden utan vårt förråd där cyklar, testcykel och annat krafs har sin hemvist. När man sitter där och kör sina 70-20:intervaller och 3-1:or, stirrandes in i ytterdörren, så tänker man för sig själv - "nu skulle arbetskollegorna se mig!" En kvalificerad gissning är att kommentarer som - "sicket pucko" och "där går inte hissen hela vägen upp" skulle fällas i parti och minut. Men jag bjuder på det, för jag vet hur jäkla skönt det är när säsongen kommer och man får en möjlighet att omsätta timmarna i boden till ett grymt lagtempo i full fart eller ett ryck i en uppförsbacke, där de övriga släpper, en efter en!

Någonstans har jag en twistad fascination över att göra lite galna och crazy saker. Att köra skiten ur sig och testa gränserna för vad kropp och psyke klarar av. Att töja på gränserna och se hur mycket man pallar.

Vissa kallar det för 40-års kris, jag kallar det att leva livet fullt ut!

Facelift

Jag blev inspirerad av lagkompisen Glenns uppfräschning av sin blogg och satte följaktligen tänderna i mitt gamla (öh?) ök. En ny bild från sommarens CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka samt lite nya färger gjorde susen. Inget som kommer att rendera priser och hurrarop från resten av bloggvärlden, men i nivå med min IT-kompetens (vilket säger en hel del om den!)

Igår var CykelCity-gänget i Göteborg ute på distanspass med Mölndals CK. Som vanligt en trevlig händelse och vi avverkade våra timmar i ganska schysst väder och vind. En tur via Lindome och Hällingsjö och därefter Lygnens södra sida tillbaka mot Fjärås och Göteborg.

En jämn och fin sjumannagrupp bildades och vi genomförde passet i jämnt och fint tempo.

Picco har verkligen kommit igång bra med sin vinterträning detta året, vilket märks då han var på hugget. Att han sedan hade en röd Suunto pulsmätare på styret som han fick på mors dag, det är en annan sak.... (-;

Stelt

Så här i slutet av en, i träningsprogrammet tung träningsvecka, är benen sega och tunga. Inga sprättben här inte. Veckan har hittills bestått av styrketräning på Sportlife och styrke/syreupptagsintervaller på testcykeln. Imorgon väntar helgens första distanspass och på söndag, det nu klassiska söndagspasset från Mölndals bro, med Mölndals CK och flertalet av traktens tävlingscyklister i alla klasser och åldrar. Brukar bli bra uppslutning, oavsett väder och vind. Jag känner mig grymt motiverad just nu och de närmaste månaderna ska det tränas mer än någonsin. Nästa år är det jag som står högst upp......

Förresten.....en 51 cm P3:a i grått/svart ligger undanlagd i mitt namn hos Picco på CykelCity. Nästa år ska det tävlas mot klockan.....och några andra....

Anette har i dagarna landat ett jobb som marknads- och sälj-representant för Gore Associates i västra Sverige, Danmark och Norge, med ansvar för deras bikewear- och runningwearkollektioner. Hon brinner verkligen för detta och är grymt taggad. Efter årsskiftet bär det av på allvar. Riktigt schyssta kläder och en kollektion med grym spännvid. Det finns kläder för alla inriktningar och användnings-områden, oavsett om du är elitåkare eller motionär. Jag provade en jacka på CykelCity och blev mäkta imponerad av kvaliteten, som håller högsta klass, med genomtänkta detaljer, däribland ett infällt värmepannband i kragen.