lördag 28 februari 2009

Kalla det vad man vill!

Är det bara jag eller finns det fler i detta avlånga land som upplever att svenska sportjournalister haussat Charlotte Kalla något så förbaskat? Visst, en go och ödmjuk tjej från de norra delarna av landet som vann en större tävling förra året samt genomförde en helt godkänd 5 km stafettsträcka härrom dagen, men hallå, är inte prestationerna lite väl höjda till skyarna?

Jag älskar längdskidåkning eftersom det är en av de klassiska, tuffa sporterna, där det inte finns några genvägar, förutom hård träning och ett starkt psyke. Idolerna heter Gunde, Mogren och gubben Wassberg, med istappar i skägget. Men personligen tycker jag att det blir lite magstarkt när svenska journalister, i sin önskan att få fram en ny megastjärna att skriva spaltmeter om, haussar en person bortom prestationerna och skriver pseudospalter som "hon blev åtta, vilket är en helt godkänd insats" eller dagens "hon tappade nog på täten på grund av att hon trillat i spåret eller också var det dåliga skidor efter bytet". Hur tråkigt det än är så kan det ju faktiskt vara så att hon dessvärre inte är bättre än så här. Hemska tanke. I min bok idel bortförklaringar och svepskäl, samtidigt som norskorna flög iväg, till och med en okänd amerikanska placerade sig bättre.

Sorry, hur svensk jag än är i själen, så har jag svårt för okritiskt förhållningssätt och bortförklaringar. Charlotte kan säkert någon gång bli en skidstjärna i klass med de största, men hon är inte där ännu. Kalla henne vad man vill!

torsdag 26 februari 2009

4-1

Dagens testcykelpass bestod av ett gäng 4-1:or. Efter en kvart uppvärmning så dammade jag på med den första intervallen och sin vana trogen så tar det ett par tre intervaller innan den gamla kroppen förstår vad dagens träning innebär. Tröskelintervaller känns alltid tunga i ett inledningsskede, men när kroppen väl kommit in i arbetet, så känns det successivt bättre. Testcykelintervaller är effektivt skit, om än inte det mest stimulerande, så i alla fall givande. På sätt och vis känns det bra att vi nu i vårt träningsprogram fokuserar, så gott som uteslutande, på ren cykelträning och då med tröskelträning som inriktning. Till syvende och sist så är man ju cyklist i själen och inte gymmänniska eller löpare.

Spanienlägret närmar sig med stormsteg och jag gick idag igenom vad jag måste införskaffa för att göra "Ful-Ridleyn" klar för avfärd. Diverse prylar som däck, bromsgummin, slangar och ny styrlinda. I övrigt är cykeln i OK skick. Cervelón får stanna hemma i Svedala och invigas först när vi kommer hem igen.

tisdag 24 februari 2009

Glasögonorm

Jag har sedan tidigare ett par Oakley shades med mörk lins som sitter kanonbra på huvudet, men som är lite för mörka för att kännas riktigt användbara. Detta speciellt om det är lite mulet ute eller på väg att bli mörkt. Tyvärr går inte linsen att byta ut på denna modell och dessutom har de ett par år på nacken. Önskvärt är ett par glasögon med ljus lins, sannolikt en gul eller orange variant, som lyser upp och intensifierar det solljus som förekommer. Kontrasterna ökar och skuggor suddas ut.

En sväng till Anderz på CykelCity för att klämma och prova olika modeller, däribland Giros (nice!) modeller samt Rudy Projekts dito (också nice!). Flera bra alternativ, men valet hade fallit på Giro på grund av kvalitékänslan, om det inte hade varit för att de inte fanns att få med ljusgul lins i dagsläget. Rudy Projekt kommer med nya modeller för 2009 inom kort, så det får bli till att avvakta ett par veckor.

söndag 22 februari 2009

10 minuter

Tio minuter, det var allt som krävdes för att skapa vinterns jobbigaste träningspass. Det som är märkligt är att passet inte var det längsta, snabbaste, blåsigaste eller tyngsta på något vis, utan enbart knall fall jobbigt då "han med hammaren" kom på besök.

Träningshelg med MCK och distanspass med fartmoment, dock inget i överkant, stod på menyn. Vi lämnade Lindome vid halv tio och åkte ner till Väröbacka via Kungsbacka, där vi vände och åkte kustvägen tillbaka till Göteborg via Fjärås och Kungsbacka. Efter Väröbacka tryckte vi på lite mer på tröskelnivå och jag kände mig fräsch och hyggligt pigg i benen. Hög och fin kadens trots relativt bra fart i sidvinden. Things going as planed. Efter återsamling i Anneberg och i jämnhöjd med Kållered stod han; han med hammaren. Inom loppet av tio minuter gick jag från OK till "öh, blev det inte lite suddigt just nu, grabbar!" Hinkade i mig mitt sista vatten och bet ihop, då det endast var en styv halvtimme hem, men som alla vet som haft påhälsning av "hammarmannen", så är det en lååååång halvtimme. Det är inte första gången, men jag blir fortfarande faschinerad över hur omdömes-befriad och tunnelseende man blir när glykogendepåerna är helt slut. Loco.

I övrigt ett spännande pass med en hel del snö som låg strängvis, främst i Kungsbacka. CykelCity-junioren Harring höll på att stå på öronen, inte en utan två gånger inom loppet av 10 minuter i Kungsbacka, då han skulle passera mittsträngen. Som tur var lyckades han häva såväl sladd som vurpa, men liggandes bakom honom vid bägge tillfällena var spännande.

Team CykelCitys juniorer körde starkt även idag och kommer med största sannolikhet att köra hårt med övriga juniorer under 2009. Ingen kommer att få en enkel resa i deras sällskap!

lördag 21 februari 2009

Bambi på hal is

Ännu en gång arrangerade Mölndals CK träningshelg och vi i Team CykelCity CK Veteran var inbjudna att deltaga. Även Team CykelCity CK´s juniorlag var med och killarna körde starkt. De blir garanterat giftiga till årets säsong. På schemat stod tre timmar backig distans blandat med styrkeintervaller.

Denna vinter har, med Göteborgsmått mätt, varit såväl kall som snöig, vilket gällde även idag, då de mindre vägarna upp mot Landvetter, Bertshult och Eskilsby var täckta av snö, is och modd. Det blev till att ligga på två led i de uppkörda spåren efter bilarna och be en bön varje gång det var dags att passera ett moddigt avsnitt. Rundan är, för er som är bekanta med trakterna kring Göteborg, kuperad och undertecknad bad en bön (eller flera) när vi skulle ner för backarna kring Bertshult mot Eskilsby. Jag är inte ett dugg intresserad av att stå på öronen och dra på mig ett nyckelbensbrott eller annan skit efter fem månaders strukturerad vinterträning och Spanienlägret ett par veckor bort. Uppenbarligen var det fler som borde gjort detta, då vi passerade en jeep som fått sladd i backen och åkt över det djupa diket med fronten först. Killen som stod och tittade på eländet bara skrattade och skakade på huvudet i ett trött konstaterande; detta blir en lång dag!

Hoppas att morgondagens distanspass bjuder på fastare underlag. Fan trót, då det snöar som attans just nu! Vi får se imorgon. Ett riktat tack till MCK för inbjudan och kvalitativ träning, det sliriga underlaget till trots!

fredag 20 februari 2009

Underbart!

Gjorde ett kort besök på sajten happymtb.org efter ett tips från Glenn om en tråd med massor med härliga bilder från Post-girot Open. Riktigt kul läsning och besöket väckte skålpund av nostalgiska känslor. Fasen vad synd det är att vi inte har ett årligen återkommande tävlingsarrangemang av denna dignitet, som drar till sig världselit och proffslag. Jag kommer fortfarande ihåg när jag, vid starten av Postgirot Open 1986, på Götaplatsen tillsammans med Per-Anders "Pajen" Johansson, bägge från Frölunda CK vid tidpunkten, stod vid startplatsen med egenköpta proffströjor, cyklar (jag hade en Conti, Pajen en Colnago vill jag minnas) och hela kitet, varpå ett par småkillar (som om vi var särskilt vuxna?) kom fram och ville ha autografer! Vill minnas att Per-Anders greppade pennan och skrev! Kul minne!

onsdag 18 februari 2009

Back on

Sportsclub i kombination med styrketräning är en bra kombination när man har haft två vilodagar. Fräscha ben som inte är ömma eller laktatstinna gillar utfall, benpress och leg curl. Man kan inte annat än älska lugna veckor!

tisdag 17 februari 2009

Och den sjunde dagen var vilodagen!

Lugn vecka, vilovecka, en vecka där det finns tid över till den verkliga världen. Utan Glenns snoriga nylle, "lager på lager-principen", skoöverdrag och allmänt bjäfs. Åtminstone ett par dagar, sen är det på det igen. Ett styrkepassgymmet, ett kortare distanspass G1 samt ännu en flott inbjudan att deltaga som utböling från CykelCity CK på Mölndals CK´s träningshelg. Hårt backpass på lördagen följt av ett längre distanspass på söndagen, med intervallmoment. Allt enligt uppgift. Nice.

Enligt coach Reck kommer träningen ändra inriktning framöver, med mer intervallträning på och runt tröskeln samt färre styrkepass. Löpningen slopas helt för att ersättas av enbart cykelträning. Lite nya intervallpass introduceras i träningen, med olika längd och intensitet på intervallerna. Kul med lite mer fokus på ren cykelträning. Till syvende och sist är vi cyklister, när allt kommer till kritan!

söndag 15 februari 2009

Det var det!

De senaste veckornas intensiva träning, med sin topp under innevarande vecka, orkestrerat av Mattias, är slutligen över och nästa vecka kommer en efterlängtad vilovecka. Herregud, bara tre pass och lugna sådana! Mums för min trötta lekamen. Här ska super-kompenseras!

Dagens distanspass med lagtempo de sista 30 minuterna, tillsammans med Mölndals CK, började med en chock. Lagom slitna ben från gårdagens dubbelpass gjorde att den första timmen, med start över Kråkan, följt av Pixbo, Mölnlycke och vidare över Bertshult, slog till som en slägga. Ackumulerad laktat i kombination med relativt högt tempo och ett antal höjdmeter gjorde att jag funderade på att "kugga ur" och ta en lugnare sväng själv. Men icke.Skam den som ger sig. Kroppen är ett märkligt instrument. Inom loppet av 10 minuter gick jag från känsloyttringen "harakiri" till "flyt". Resten av passet över ca fem timmar, dörr till dörr, flöt på riktigt bra och under den sista halvtimmens lagtempointervall med elitgänget på tröskeln gick riktigt bra och jag kände mig, peppar peppar, hyggligt stark med tanke på omständigheterna. Gött besked!

lördag 14 februari 2009

Dubbelmoral


Glenn och jag talade om det idag på dagens träning och han har redan skrivit om det på sin blogg. Doping i idrottsvärlden och hur olika idrotter tacklar situationen. För ett par dagar sedan fastnade ett antal ryska skidskyttar vid dopingtestet, med ett A-prov som indikerade förekomsten av CERA, en vidareutveckling av EPO. Det var inte några lirare som agerat utfyllnad i klungan, utan tidigare vinnare av OS- och VM-medaljer.

Sin vana trogen från cykelsporten (tyvärr) förväntade man sig, i avvaktan på resultatet från B-provet, att berörda idrottsmän blir avstängda med tävlingsförbud av förening eller förbund tills resultatet blir offentligt, men nehej då, vi skickar dem till pågående VM i Sydkorea, där de tränar, kollar banor och laddar upp för ännu ett mästerskap, som om inget hänt! Men va fan! 

Snacka om att leva efter devicen "syns det inte, finns det inte!" Precis som Glenn skriver så rapporterar svenska medier med en radrubrik i ärendet i Göteborgs Posten, en av landets största dagstidningar. Thats it. Visst har andra medier rapporterat i ärendet, men jämfört med hur drevet går inom andra dopingdrabbade idrotter, så kan detta liknas med ett konstaterande.

Visst nämndes situationen på Sporten i SVT, men inte utifrån dopingproblematiken i en idrott som drabbats av flertalet dopingfall de senaste åren, utifrån det faktum att en svensk skidskytt hade fått sura mail på grund av att han hade uttalat sig kritiskt. Det var uppenbarligen värre än att sporten som sådan drabbats av tidernas dopingsskandal mitt under pågående världsmästerskap. Det är inte utan att det känns som en lätt "cover up" kring problemen som dragit in över den kära, oantastliga, "friska" skidsporten.

Förresten, är det någon som kommer ihåg eller blir påminda av press och media om när hela finska skidlandslaget dopade sig för att tiotal år sedan? Nehej, tänkte väl det, men vi kan ställa oss på rad och enat säga att så fort Lance Armstrong aviserade sin comeback i höstas, så drogs cykelsportens tidigare dopingproblematik de senaste åren fram i ljuset. Eller som Sporten i SVT vinklade det efter att Armstrong testats 12 gånger under en månad, direkt efter sitt tillkännagivande, "han har ju misstänkts för doping men aldrig fastnat i några tester". Möjligt så, men vad är det för journalistisk underton.

Nej då, jag är inte bitter!

torsdag 12 februari 2009

Morgondagens känsla

Dagens kombination av (1) tunga intervaller och (2) löpning kommer att lägga grunden för morgondagens främsta känsloupplevelse. Ömma ben. Garanterat. Begreppet "köra hårt med sig själv" fick idag en helt ny innebörd och jag kan bara instämma med Glenne i att just nu står inte Mattias Reck högt på (mina bens) lista! Den tunga veckans träning börjar, med all tydlighet, sätta sina spår och jag ställer mig först i kön att längta till och se fram emot nästa veckas viloperiod.

Nu är det bara tre hårda pass kvar på denna träningsvecka. Ibland undrar man vad man utsätter sig för, men samtidigt så längtar man till dagens träning och jag skulle inte vilja vara utan varken träningen, gemenskapen, målsättningarna eller mina cykelkamrater!

tisdag 10 februari 2009

Mitt i kvällsmaten!

Dagens styrkeintervaller innebar ett antal resor upp och ner för Sisjöbacken. Varje intervall innebär i runda slängar 80 höjdmeter och med sju intervaller landar passet på ca 560 meter totalt. Hyggligt för att vara Göteborg. Sin vana trogen (dom säger förmodligen samma sak om oss, arma satar!), satt Familjen i det nybyggda huset uppe vid toppen och vändpunkten och åt kvällsmat. "Jaha du, falukorv idag också!"

Det hade varit kul att höra deras kommentarer, mellan korvtuggorna, när vi passerar deras köksfönster, gång efter annan, en tisdag i mörker med tungan någonstans i jämnhöjd med styrstammen! Sicka pajasar!

Men vi är trygga i våra cyklistsjälar och bjuder gärna på en show! (-;

måndag 9 februari 2009

Gubbhoj

Satt och läste Daniel Rytz och hans "Prylblogg". Fann till min belåtenhet ett inlägg om det amerikanska cykelmärket Serotta. Ännu en gång vandrade jag genom minnenas dalar. På det glada 1990-talet, närmare bestämt 1995 (eller var det 1996?), vandrade jag in på CykelCity i Göteborg för att inhandla mig en ny landsvägs-racer. Där stod den, en smaragdgrön Serotta med specialmodifierade stålrör. Ramen var tillverkad utifrån konceptet, "Colorado Concept tubing", en Ben Serotta-specialitet framtagen i samarbete med rörtillverkaren True Temper. Vi hängde på Shimano Dura Ace, (den första varianten), Cinelli-tapp och blåeloxerade Hope-nav , med frihjulsmekanism som ett maskingevär! Shit vad den var snygg, som en juvel! Med dåtidens mått mätt var detta en rigg att räkna med och vi var kompisar ända fram till 1999, då du såldes till en kompis för fickpengar.

Sicken idiot jag var som sålde denna pärla. Jacob har, enligt uppgift, Serottan fortfarande i sin ägo, och han vårdar den ömt. Han lovar.

söndag 8 februari 2009

Devo

Min sambo Anette har installerat Spotify (tack för det!) på vår dator och jag har ägnat flera dagar att botanisera bland ny och framförallt gammal musik som jag haft på CD och vinyl (så gammal är jag, ungdomar!) Det går att finna i princip vad som helst i musikväg och sökorden har haglat duktigt. Grymt kul att lyssna sig igen hela skivkataloger från olika artister och vandra längs "memory lane". När det kommer till musik så ställer jag mig först i kön gällande talessättet "det var bättre förr". Det mesta som görs i musikväg idag är gjort tidigare, en eller...öh.. tolv gånger.

När jag var yngre lyssnade jag friskt på amerikanska Devo och deras futuristiska musik. Lite kul musik som inte låter som något annat. Idag, efter ett till synes svinhårt distanspass med lagtempointervaller tillsammans med Mölndals CK, har jag suttit och lyssnat igenom deras skivor i kronologisk ordning. Över en kopp välgjord espresso har jag avnjutit låtar som "Patterns", "Shout", "Whip it" och "Big Mess". På skivomslagen har de hattar av lampskärmar och är avbildade som potatisar! (-; Man kan inte annat än le och lyssna vidare!

lördag 7 februari 2009

Betong, eller?

Glenne och undertecknad, vår vana och träningsprogram troget, körde styrkeintervaller över Ubbhult idag. Vi åkte hemifrån mig vid 10.00 och mina ben skrek ganska omgående "betong" i styvt en timme! Sådär seg i benen så att man säger till sig själv - "vad i helvete?" Visst hade vi lite motvind, men knappast de stormvindar som mina ben upplevde. Sagt och gjort, 90 minuter senare var det dags för styrkeintervaller och vips så kändes benen fina och starka, piggare och mer redo, jämfört med föregående vecka. Gubben behöver uppenbarligen lång startsträcka! Man kan bara konstatera att även om Mattias har kört hårt med oss de senaste månaderna, så har utvecklingen gått åt rätt håll och såväl styrka som distanstålighet finns på plats! Då känns det såväl bra som naturligt att vi nästkommande vecka införlivar fler högintensiva moment och intervaller av olika slag i träningen!

Imorgon kör vi, vår vana trogen, tillsammans med Mölndals CK!

fredag 6 februari 2009

Ambivalens

Går i funderandets tider. Ett vass hjulpar till årets tävlingssäsong ska införskaffas och valet står mellan Zipp och.........öh Zipp! Mina ambivalenta funderingar pendlar mellan snuskigt lätta 202, med lite lägre fälgprofil, kontra de mer "standardbetonade" 303:orna, som har högre fälgprofil samt ett antal hundra gram högre vikt.

Vän av ordning säger sannolikt att 303:orna är lättviktare även de, vilket stämmer, speciellt jämfört med många andra fabrikat och modeller, men här snackar vi styvt ett halvkilo!! En full flaska vatten! Enligt uppgift är 202:orna tåliga och har inga reella begränsningar i användningsområdet, med undantag för en viktrekommendation på 80 kg, vilket jag klarar med råge! Sen tror jag inte att jag är en "bulldozer" på cykeln, varför tåligheten inte bör vara ett argument i sammanhanget. 303:orna anses vara mer aerodynamiska via sin högre profil, vilket sannolikt är korrekt, men min åkstil och favoritbanor är förknippade med backar och höjdmeter, varför vikt och gravitation väger tyngre än strömlinjeformning.

Jag kanske är helt fel på det, men just nu ligger 202:orna nära till hands!

Någon som har andra förslag eller rekommendationer i ämnet?

måndag 2 februari 2009

Mitt i mellan

Ännu en uppbyggnadsvecka är påbörjad. Enligt mitt tränings-program, en "mellanvecka", vilket innebär styrkepass på gym i kombination med styrke- och tröskelintervaller på testcykel. Som avslutning på anrättningen ett distanspass för att runda av träningsveckan.

Sedan ett par veckor tillbaka kör vi styrkeintervaller utomhus och även om det är ett jämrans meck att få på sig alla kläder, lampor och annat bjäfs, så är det upplyftande och frigörande att komma ut en kväll i veckan och träna utomhus! Man kan bli lite klaustrofobisk inomhus på träningsanläggningar och gym månad efter månad!

Idag ligger benen på soffan och tar igen sig!

söndag 1 februari 2009

20.30

Enligt säkra källor visas ett specialinslag på dagens Sportspegeln om Team CykelCity CK och framförallt Sara Mustonen, som ska köra för laget under 2009 och tävla tillsammans med grabbarna. Vad kan man säga - tuff cookie!

The show must go on

Söndag morgon, vilket är likställt med distanspass med Mölndals Cykelklubb. I vanlig ordning mönstrade ett 20-tal cyklister upp för gemensam träning. Med tanke på att cykelcross-VM skulle visas på Eurosport, så var dagens tempo lagom uppskruvat, då majoriteten ville hem och insupa dramatiken. Detta faktum, i kombination med mina trötta ben efter flera dagars (månaders?) tung träning, gjorde att en viss skepcism inföll sig på väg till mötesplatsen vid Mölndalsbro.

Om det har med den ärevördiga åldern av dryga 40 år, eller utifrån det faktum att jag har tränat mer och tyngre denna vinter jämfört med tidigare, vet jag inte (sannolikt gubbdjäveln i mig!), men i vanlig ordning tar det mellan 60-90 minuter att få igång benen ur sin dvala. Tar man bara sig genom denna fas så brukar det flyta på och, peppar peppar, bli ganska bra. Idag körde vi bland annat en lagtempointervall med hög kadens runt 120 och det flöt på riktigt bra. Undertecknad, Glenn Dahl och Micke Jönsson fick till ett riktigt bra flyt och det märks att vi är samtränade med ett gemensamt träningsupplägg från Mattias Reck.

Dagens bokslut blev ännu en bra dag på cykeln, även om benen inte riktigt tillhörde kategorin "sprättben", för att citera Henrik Öijer, för övrigt en mycket läsvärd blogg! Imorgon väntar en välförtjänt vilodag - tack för det!