Det var det!

De senaste veckornas intensiva träning, med sin topp under innevarande vecka, orkestrerat av Mattias, är slutligen över och nästa vecka kommer en efterlängtad vilovecka. Herregud, bara tre pass och lugna sådana! Mums för min trötta lekamen. Här ska super-kompenseras!

Dagens distanspass med lagtempo de sista 30 minuterna, tillsammans med Mölndals CK, började med en chock. Lagom slitna ben från gårdagens dubbelpass gjorde att den första timmen, med start över Kråkan, följt av Pixbo, Mölnlycke och vidare över Bertshult, slog till som en slägga. Ackumulerad laktat i kombination med relativt högt tempo och ett antal höjdmeter gjorde att jag funderade på att "kugga ur" och ta en lugnare sväng själv. Men icke.Skam den som ger sig. Kroppen är ett märkligt instrument. Inom loppet av 10 minuter gick jag från känsloyttringen "harakiri" till "flyt". Resten av passet över ca fem timmar, dörr till dörr, flöt på riktigt bra och under den sista halvtimmens lagtempointervall med elitgänget på tröskeln gick riktigt bra och jag kände mig, peppar peppar, hyggligt stark med tanke på omständigheterna. Gött besked!