-

Helt enligt träningsprogrammet - ingenting, nada, nothing, zip, zero! Lite bloggande kanske, but thats about it! Imorgon är en ny dag - och ett nytt intervallpass! Life goes on!

Välkomna till en ny vecka!

Slakt

Dagens intervallpass med Mölndals CK blev en historia i mjölksyrans kvarter. Det skulle köras hårt, det var redan uttalat, detta speciellt då helgen är tävlingsfri och Hammarö 3-dagars står för dörren. Sagt och gjort, pang i gatan, så gick starten på årets tuffaste träningspass hittills. Precis som teamkompisen Glenn berättar på sin blogg, så har man befunnit sig på eller över tröskeln i typ 60 minuter idag, vilket skördade sina offer under dagen. Slakt var ett ord som yppades av flertalet och vid upprepade tillfällen under dagens pass.

Men man ska inte gnälla eller klaga på hårdheten i den träning som MCK erbjuder flera gånger i veckan. Det känns kanon att ha en så pass konkurrenskraftig klubb och drivna cyklister på orten som sporrar till att driva sig själv ännu längre in i laktatens förlovade land. Det är sagt förut, men tål att upprepas; det enda sättet att flytta sina personliga gränser, är att utmana sig själv och träna på det som man är sämst på.

Kul att Picco, den gamle räven, var med på dagens pass och tog några rejäla 20/40-förningar, innan dagen var till ända! Gammal är äldst! (Fick du upp stenen, då det inte blev något regn?)

Dagens bästa och sämsta

Dagens bästa har varit det helt underbara vädret och ett kanonbra pass med gänget, med styrkeintervaller, dessa underbara STU:er, som varit frånvarande i träningsupplägget sedan vår resa till Spanien. Till min förvåning, åtminstone delvis, så kändes benen helt OK och intervallerna upp till klassikern Ubbhult gick som på räls, med 53/12 och bra tryck i benen, utan att stumna eller syra ihop i någon större utsträckning. Good news och positiv feedback! Kunde bara konstatera att jag styrkemässigt närmat mig "wattmaskinen" Glenn, vilket inte är fy skam, då han har ett välkänt tryck i benen!

Dagens sämsta var när jag och Anette, glada i hågen och efter många om och men, tog oss i kragen för att åka och beställa de länge diskuterade skjutdörrarna från ELFA till sovrummets garderobsvägg. XL Bygg har gjort reklam för att de säljer ELFA-sortimentet med 30 % rabatt som varar till och med 26/4. Toppen tänkte vi och planerade att åka dit imorgon söndag, vilket är den 26 april och sista dagen på erbjudandet. Sent ute som vanligt, men jaha ja! Men vad i he.. möter oss? "Lördag 10.00 - 13.00 och söndag stängt"! Tack för den! Varför ha ett erbjudande med ett till och med-datum om kunden ändå inte kan nyttja erbjudandet under hela perioden? Men skam den som ger sig, då ett besök hos dem på måndag kanske kan få dem att ta emot vår beställning i alla fall, om de har någon form av servicemindedness i verksamheten!

Spotify

Musik är så kul! Vet inte hur många timmar jag spenderat med datorn och Spotify sedan vi fick ett abonnemang av Magnus Gårdmark (tackar!). Sitter just nu och lyssnar igenom favoriterna Rage against the machines samlade verk. har hört det mesta redan, men mina skivor har haft en tendens att försvinna när jag burit dem mellan bilen, jobbet och hemmet. Att ha allt med några knapptryckningar bort, streamat direkt ut i högtalarna eller hörlurarna är bara så bra! Att man kan lägga upp egna spellistor och även skicka dem till andra Spotify-användare är ytterligare en bonus!

Cykelmodell för Gore Bike Wear? Vem då? Jo, min älskling Anette är just nu iväg och ska fotografera katalogbilder till en ny Gore Bike Wear cykelklädskatalog! Hur fräckt är inte det då? Att hon fastnar på kort, det vet jag redan och även att hon inte är en helt oäven cyklist, så det är inte alls främmande att hon fått förfrågan att vara modell. Hon är ju inte helt främmande för situationen med sin tidigare erfarenhet. Det ska bli kul att se bilderna när de kommer längre fram.

Premiären avklarad

Då var årets tävlingspremiär avklarad. Inte mycket att ringa hem om, men skönt att ha den avklarad och utan större problem. Lite smolk i bägaren blev, förrutom att vi i Team CykelCity inte lyckades knipa några podiumplatser, att mitt bakhjul slog sig rejält på näst sista varvet. Orsak; en utskruvad eker som gjorde att fälgen gick emot bromsarna. Inget att orda om och det gick att fullfölja loppet i klungan, men på de sista varven, speciellt på kullerstenspartiet, så var jag orolig att hjulet skulle slå sig ännu mer, eller rent av säcka ihop. Kanske inte det listigaste att premiärköra Zipp 202 på Hilleshögsloppet, men det är underbara hjul, speciellt vid igångdrag och i uppförsbackar, dess rätta element. Så lätta och snabba, rena turboeffekten. Skeva hjul är dock inget som är en katastrof, utan bara att rikta upp och köra vidare. Ny tid, ny strid!

För övrigt kändes formen god och det var aldrig så där tokjobbigt ute på banan, vilket också resulterade i att det inte blev några allvarliga utbrytningar, utan en samlad klunga i mål. Lite trist att vår taktik att spräcka klungan på sista varvet inte fungerade fullt ut. Kul är dock i sammanhanget Glenns temposeger i lördags och Mikkes 6:e plats på linjet. Detta speciellt då Mikke inte är känd som spurtare av rang, dock attans smidig på cykeln. Riktigt snyggt kört!

Kul att träffa det övriga CykelCity-gänget; Håkan, Patrik och Johan! Riktigt goa gubbar som vi säger i Götet!

Det drar ihop sig!

Ett par dagar kvar till säsongspremiär i Hilleshögsloppet på söndag. Riktigt kul ska det bli efter en lååång vinter. Det är alltid en speciell känsla att hämta ut sin nummerlapp och stå där på startlinjen och känna adrenalinet pumpa runt i kroppen. Vi får väl se vem eller vilka som varit flitiga under uppbyggnadsträningen, men jag vet av erfarenhet att Glenn alltid är snabb och vad jag har hört så är killarna från Lund och Halmstad inte att leka med. Let the fun begin!

Snor, kolfiber och Roubaix

Synd att påskhelgens planerade träning, åtminstone delvis, gått förlorad på grund av en mindre förkylning. Vi är flera som är lite småsjuka, däribland Glenn. Idag kändes det dock så pass bra att jag var med på Mölndals CK´s vanliga söndagsträning och sin vana trogen kördes det på som ett spett stundtals. Planen var att ta det lite piano pga hälsosituationen, men när det kördes på så är det svårt att hålla igen! En sak kunde jag konstatera ganska snart och det var att kroppen inte svarade som den brukar göra i friskt tillstånd. Med andra ord; inte helt på topp, vilket resulterade i att jag var tvungen att backa tillbaka och köra lite lugnare. Knoppen ville, men kroppen sade stopp!

Fick mycket frågor på dagens pass om de omärkta kolfiberhjul som satt monterade på Cervelon. Vad är det för hjul? Är det ett par Lightweight, Reynolds, Zipp? Nix, ett par helcarbonhjul med kanttrådsfälg som CykelCity tagit hem inför 2009 och som saluförs i eget namn. Efter ett par pass kan jag bara konstatera att de är styva, hyggligt lätta (1600 g paret) och riktigt konkurrenskraftiga i pris och prestanda, jämfört med motsvarigheter som Zipp och Reynolds. Värda en titt om någon söker riktigt bra träningshjul eller prisvärda tävlingshjul, utan att behöva ta SMS-lån eller stampa på klockan.

Tillbringat eftermiddagen framför Eurosport och kikat på en spännande edition av Paris-Roubaix, som innehöll allt det som tävlingen brukar innehålla, nämnligen vurpor, vurpor och så några vurpor till. Glömde jag säga att det var sol och torra kullerstenspartier? Trots detta så är detta spektakel underhållning på hög nivå, speciellt de sista 25 km och årets vinnare, Tom Boonen var värdig sin vinst. Det hade dock varit spännande om han och Thor Hushovd hade kommit in tillsammans i velodromen i Roubaix och gjort upp i en spurt mano a mano! Två av cykelvärldens allra bästa spurtare, head to head! Nu blev det tyvärr inte så men Boonen är som sagt en värdig vinnare och det är kul med en fixstjärna som levererar.

Sporten behöver mer superstars som kan sprida lite stjärnglans och glamour över de tråkigheter inom proffscirkusen som regelbundet distribueras i media. Tyvärr är Tom Boonen själv med och bidrar till tråkigheterna i form av partydroger och fortkörningar, men det är en helt annan historia!

Fortsatt glad påsk!

Jungfrutur med ett smile!

Trots en mindre förkylning så här i påsktider (kanske fått den av Glenn som också är snuvig?), så tog jag ut den nya cykeln på sin jungfrutur denna underbara vårdag. Och vilken tur det blev sen. Redan när jag rullade ut från uppfarten så kändes Cervelon välbalanserad och "villig" (?) Den svarar på det du som cyklist ger den på ett sätt som Ridleyn inte gör på samma, positivt framfusiga vis. Stabil i fronten utan tillstymmelse till att vrida sig vid fartökningar i bocken och "rock solid" i vevpartiet i stående körning.

Min erfarenhet från cykelbyten och då främst byte av fabrikat, är att den första tiden kan kännas riktigt konstig och ibland till och med som ett nerbyte. Detta tills man vänjer sig vid den nya cykelns agerande och beteende. Så ej denna gång, utan här "var man hemma" på en gång. Detta sannolikt på grund av att Cervelon och Ridleyn påminner om varandra vad gäller ramvinklar och längden på överrör etc. Den stora skillnaden måste vara att Cervelon är kvickare i styrningen och troligen har en något kortare hjulbas, vilket kan förklara "tjänstvilligheten".

Efter att par timmar och varierande terräng så kan jag bara konstatera att Cervelon är bättre än Ridleyn på alla sätt och samtliga, för mig, avgörande parametrar. Visst, den är tre år yngre, 800 gram lättare, har fräscha komponenter och är väl intrimmad, men att skillnaden skulle upplevas så stor trodde jag inte.

Frågan är hur det känns när man spänner på Zipp 202:orna och kapar ytterligare 500 gram? Liseberg?

DEVO - igen!

Besökte, min vana trogen, Christer Hedbergs eminenta blogg, "velonista" , och såg till min belåtenhet och förtjusning att Trek har designat en fixie med motivlack kring den amerikanska kultgruppen DEVO. Kul idé och snygg design, speciellt styrlagerdistanserna som förnimmer om bandets tokroliga huvudbonader från tidigt 1980-tal!

Whip it good!

För mer info, besök Treks hemsida!

Hårda pix

Dagens träning tillsammans med Mölndals CK var, sin vana trogen, knallhård och tog sina offer under passets gång. Iväg åkte vi från Lindome och redan efter ett par kilometer tvingades en kille tacka för kaffet och välja en lugnare afton. Ett par mil belgisk kedja följt av träningstävling till Fjärås stod på schemat och till vår glädje så var såväl undertecknad och Glenne med i det avgörande rycket, vilket fick resultatet att "gubbdjävlarna" i veteranklassen lade grunden för att en och annan elitklassare drog på sig någonstans mellan 10-15 mmol laktat! Träningstävling är kul och the shit! (-; Dessvärre räckte det inte hela vägen idag, men säsongen är bara barnet!

Som Glenn skriver i sin blogg; "man blir bättre genom att träna tillsammans med de som är bättre", vilket alltid är en gångbar filosofi. Med detta sagt så vill CykelCitys veterangäng ännu en gång tacka Mölndals CK för möjligheten att deltaga på deras organiserade träningar. Vi blir bättre och ni förhoppningsvis positivt sparrade!

Ny baby i familjen!

Den siste idioten är uppenbarligen inte född. Trots medelålders så blir jag fortfarande sprallig som en 10-åring när det kommer till nya leksaker. Som någon sade; "det enda som skiljer män från pojkar, är priset på deras leksaker". Så sant och så rätt. Det är med denna bakgrunden som jag och Glenn brukar kalla CykelCity för vårt "vuxendagis", platsen där de stora barnen leker! Den nya tävlingsriggen är hemma och den är så najs. Jag har sagt det förr, men den enkla och rena grafiken samt enkelheten i konstruktionen är förförande. Jäpp, det låter lätt patologiskt (vi håller fast killen, så ringer ni mentalskötarna! (-;)

Glenne lämnade också CykelCity med en lätt stressad Lasse i kundhavet, arm i arm med en R3:a. Dom såg kära ut. Stackars Emelie, hon har fått en konkurrent!

Jorå, sörrö, skitkul!

Idag kördes det lagtempointervaller tillsammans med Mölndals CK´s elitgäng och det blev en krävande resa, i vanlig ordning! Ett flertal intervaller följt av fri fart i de avslutande backarna, däribland Jonsered, Bertshult och Maxibacken, tog sitt pris och nu är man trött och go i benen. 

Dagen började dock i moll. På väg till samlingsplatsen vid Sankt Sigfridsplan, i jämnhöjd med Scandinavium hör jag en mås skrika, följt av att en stor blaffa fågelskit täcker min vänstra handske och större delen av vänster ben! Vad i själva fan! Måsdjä.... Framme vid samlingsplatsen var det bara att ta fram flaskan med vatten och försöka skölja bort så mycket som möjligt.

Mölndals elitgäng verkar vara riktigt på gång och merparten verkar ha tränat på bra i vinter, främst Jimmy Rönn som har ett sjukt plattdrag och till råga på allt ett bra klipp uppför, trots modiga 80 pannor! 135 kg utfall i vinter? Tjena! För övrigt en otroligt rolig och ödmjuk kille utan någon tillstymmelse till divalater! Jag hoppas att hans säsong blir så framgångsrik som han förtjänar med tanke på den träningsmängd och det fokus som han visar i sin träning.

Imorgon efterlängtad och välförtjänt vila. Ett besök på CykelCity är planerat för att se om min Cervelo är färdigbyggd och redo för hemfärd. Jag ska för övrigt låna ett par carbonhjul från CykelCity som de har tagit hem i eget namn och som verkar mycket lovande. Ser ut som ett par Zipp 303 och ska, enligt Glenn, som testat dem, fungera som sina "storebröder", men enbart betinga halva priset!

Solskenshistoria

Idag körde undertecknad, Glenne och Micke intervaller i bästa Vo2 max-stil runt Kungsbacka/Åsa/Lindome. Två lagtempointervaller följt av två individuella intervaller, i runda slängar 60 minuter i häradet kring 90 % av max känns nu i benen! Vi fick till ett bra flyt i samtliga moment, men som vanligt är den första intervallen ett helvete som man bara måste igenom. Därefter brukar det gå lättare och den gamla gubbkroppen svarar bättre på vad den utsätts för.

Kul pass i perfekt väder, 12-14 grader och sol från en molnfri himmel - kan det bli bättre? Årets första "vi är på landet-känsla" infann sig i Åsa när den välbekanta doften av gödsel och koskit låg som en dimma över vägen. En dag som denna är detta en doft värdig Hugo Boss eller Dior.

Med utgångspunkt ur Glenns kilometertider, i kombination med Mickes wattinformation, kan vi dra slutsatsen att ingen i det här gänget har slarvat med vinter- och uppbyggnadsträningen. Nu ska det omsättas i tävlingsfart och den där sista hårdheten ska infinna sig i kroppen, så är cirkeln sluten.

Imorgon blir det fortsatt kvalitetsträning med Mölndals CK´s elitgäng och på programmet står ännu mer intervallträning i form av lagtempomoment och annat överdjävligt, men ack så kul!

Titta rakt fram och trampa!

Dagens besök på CykelCity hade till syfte att kontrollera och justera min sittställning på årets rigg, en Cervelo R3. Ett arbete som uppenbarligen behövdes då okulärbesiktningen hade mycket att önska!

Anderz och Lasse, under uppsikt av flertalet kunder, konstaterade att "hur fan sitter karln?" I bästa hovslagarstil greppade Anderz cykelskorna och konstaterade att klotsarna satt på tok för långt fram. Fram med insexnyckel, lite skruvande och tillbaka i pedalerna för nya mått och justeringar av sadelhöjd och vågrät placering.

"Du sitter som en fällkniv på cykeln"! Bägge var övertygade om att en 11 cm styrstam var att föredra framför den vanliga 10 cm:arn, som jag alltid haft och fortfarande har på Ridleyn. Eftersom vi till 2009 bytt styre från ett Deda Neutron anatomiskt, till ett Deda Neutron kompaktstyre, med högre och kortare bock, så blev det en stund av mätande, jämförande, övertalande, dividerande, vilket resulterade i att jag ska prova en 11 cm styrstam, men att jag kan byta tillbaka till 10 cm om det känns helgalet. Dags för ett öppet sinne! Det kan låta som en självklarhet, men i en "riktig cykelaffär" som tar seriöst på kundernas behov och syfte med sitt cykelköp, så förutom att ta hänsyn till kundens kroppsmått och ambitionsnivå, så får kunden möjlighet att låna hem en alternativ styrstam, sadel eller styre, för att på egen hand testa sig fram till vad som känns rätt. Första därefter är cykelköpet avklarat och kunden får anses nöjd.

Summa summarum så gjordes ett antal mindre justeringar av inställningar, sittställningen och pedalklotsarnas placering. Det märks verkligen att killarna har tillbringar hela sitt yrkesverksamma liv med och kring racercyklar. De vet vad som gäller och har ett skickligt öga för cyklistens kroppskonstitution i förhållande till cykeln och dess komponenter. Det är uppenbarligen stor skillnad på att sälja en cykel och att sälja rätt cykel med rätt passform och sittställning till rätt kund. Detta kräver erfarenhet och kunnande, vilket killarna på Cykelcity har i hög grad.

Tack för en trevlig "uppläxning" och en ny sittställning. Tänk att det ska vara så svårt att lära 40-åriga hundar och sitta!