Jorå, surru....

Han lever fortfarande, farbror Martin, i den mån någon undrar efter att bloggen legat i koma sedan slutet av mars!

Det senaste halvåret har varit en förändringens tid i flera avseenden, dock i positivt hänseende. Ny bostad med allt vad det innebär, utvecklande men tids- och fokuskrävande arbetsuppgifter på jobbet samt en kärleksfull relation till min hustru Anette. Idel livsglädje med andra ord. Det som dock fått stryka på foten under samma period är tävlingsambitionerna som det dessvärre inte funnits varken tid, fokus eller form för.

En del anser och tror att jag fick psykbryt i våras, orsakat av alltför höga krav på mig själv, vilket delvis kanske är sant då jag alltid vill känna mig väl förberedd i tävlingssammanhang, men den krassa sanningen var att verkligheten kom ifatt mig. När tillvaron består av ett antal åtaganden, engagemang och intressen och dygnet har 24 timmar, så kommer man ofrånkomligen till en punkt där något måste prioriteras ner. I min egen prioritering föll det sig naturligt att cykelengagemanget fick stryka på foten. Inte för att jag inte tycker det är kul - jag är cyklist, har varit det i 25 år och kommer att vara det livet ut (eller så länge benen bär mig), utan för att det till syvende och sist är en hobby, ett intresse som, när saker och ting ställs på sin spets, är en stund av "good fun" i goda vänners lag.

Nu är det inte så att jag hängt upp cykeln på kroken fullständigt, utan jag självklart har fortsatt att träna på i mån om tid och ork. Det som präglat träningen under perioden har varit det vi alla känner till - "kort och hårt". Till och med testcykeln hemma i garaget har fått bekänna färg denna regniga sommar.

Imorgon ska jag vara med på startlinjen vid årets CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka. Årets upplaga kommer sannolikt att bli stenhård, då loppet även tar sig formen av ett elitlopp med flertalet av Sveriges bästa elitcyklister på startlinjen. Min blygsamma målsättning får vara att försöka gå med i förstagruppen så länge det går och förhoppningsvis till mål, men med tanke på träningsmängd och form just nu så kan detta vara önsketänkande.

Den som lever får se!

En ska bort!

1. Cervelo R3
2. Cervelo Soloist
3. Cervelo P3
4. Vintercykel
5. Merida Carbon

Time out!

Dubbfritt

Nu är de av, dubbdäcken. Och vilken känsla det var att i begynnande vårväder köra STU uppför Ubbhultsbackarna, följt av Benareby och Mölnlycke, utan att slita med tunga, vobblande dubbdäck. Det tog inte många minuter förrens den sanna cykelglädjen hade återkommit. Detta trots vintercykel och taskiga ramvinklar. Vädret var kanon med 6 plusgrader och sol. Inte ens vinden, som stundtals var frisk, kunde undanröja vårkänslorna. Formen känns riktigt bra och det verkar som om vinterträningen gjort önskad nytta. Att man har blivit lite lättare gör naturligtvis sitt till känslan av flyt i åkningen.

Imorgon är det distanstränig med MCK i vanlig söndagsstil. Distanspassen börjar mer och mer ta formen av snabbdistans, eftersom alla vill få upp farten i benen inför den stundande tävlingssäsongen.

Utifrån jobbperspektivet så blev jag idag överraskat mycket glad över att tjänstemannaorganisationerna Unionen, Sveriges Ingenjörer och Ledarna kommit överens med arbetsgivarparten om ett nytt 18-månaders kollektivavtal. Detta innebär fortsatt fredsplikt och lugn och ro i båten. Värre är det på arbetarsidan, där Livsmedelsarbetar-förbundet varslade om stridsåtgärder igår. Bådar inte gott och kommer att innebära en massa merarbete om inte parterna finner en lösning på förhandlingsknuten.

Stiltje

Bloggen har inte uppdaterats nu på en period. Kände att jag inte hade så mycket matnyttigt att skriva och berätta om. Förrutom bra träning och en frisk kropp så har jag ägnat lite tid att söka efter några specifika samlarobjekt till vårt nya hus. Till min glädje fann jag till en rimlig peng en väggtavla med ett av Verner Pantons originaltyg från 1966 i gott skick. Så häftig och så retro!

Ryggläge

Vila innebär att sitta och läsa tidningen riktigt länge, äta något gott, gå en lugn promenad med hunden samt ligga i ryggläge och titta på inredningsprogram, där de antingen använder för mycket skrikiga färger eller obskyr rustik brittisk stil.

Vid sidan av mitt cykelintresse så brinner jag för moderna antikviteter. Jag kan nörda ner mig i verk från Charles och Ray Eames, Verner Panton, Arne Jacobsen och Wegner för att nämna några. När vi flyttar in i vårt nya hus ska jag förverkliga en länge bevarad dröm; införskaffa en Eames Lounge Chair från 1956. Underbar fåtölj med tillhörande ottoman i körsbärsfanér och mörkt italienskt läder. Mäktig, auktoritär och självklar. Paret Eames designade under 1940-50-talet så mycket fantastiska möbler! Eames var stilbildare med böjträ- och glasfiberkonstruktioner. Deras böjträsskapelser inspirerade storheter som Arne Jacobsen när han designade nutida klassiker som stolarna Myran och Sjuan. Ett par av Eames stolar har letat sig in i vårt hem och successivt utökas samlingen av dessa extraordinära skapelser från en av vår tids främsta designers.

För mer info och bilder om paret Eames: http://veerle.duoh.com/blog/comments/design_icons_charles_and_ray_eames/

Tungt avslut

En tung vecka i träningsprogrammet avslutad. Sju pass fördelade på sex träningsdagar gör att både kropp och själ är lagom möra och längtar till nästkommande vilovecka. Kroppen har svarat bra på senaste periodens träningsmängd, utan varken sjukdom eller belastningsont någonstans, vilket känns kanon. Under dagens distanspass med MCK svarade kroppen bra på det relativt högt uppskruvade tempot och de avslutande mls-spurterna kändes helt OK, utan tendens till att stumna eller mattas av. Just nu tycker jag mig märka att jag tränat mer grenspecifikt denna vinter, med mer reell cykelträning, jämfört med tidigare vinterperioder. Det känns som om jag har en bättre och stabilare plattform vid den här tiden i år, jämfört med hur det kändes vid samma period i fjol. Kombinationen mycket STU, mer intervaller och en rejäl viktminskning har gjort susen såhär långt och målsättningen är att trimma detaljerna, främst snabbhet och explosiviteten, inför den kommande tävlingssäsongen.

På tisdag gör jag ännu ett gästspel som spinninginstruktör på Sportlife. Eftersom jag har vilovecka så känns det kul att kasta in ett återhämtningspass tillsammans med ett gäng hugade "spinnare", som verkligen älskar att köra skiten ur sig. På Sportlife i Frölunda finns det en grupp trogna deltagare som återkommer vecka efter vecka och som verkligen är engagerade i sin träning.

I veckan fullföljde vi vårt husköp efter en mindre prisförhandling, med något sänkt köpeskilling. Just nu sitter jag och Anette och bläddrar i diverse inredningstidningar och kan sannolikt redogöra för vad som står på sid 24 i såväl Residence som Elle Interiör. Det första vi ska göra när vi flyttar in den första juni är att renovera badrummet, varför vi diskuterar färger på golvklinker, vägghängd WC eller ej, duschkabin med ånga eller hörnbadkar, spotlights, mekanisk frånluftsventilation och andra I-landsproblem.

OS och spegelträning

Att sätta sig efter jobb och egen träning, med en skönt trött känsla i kroppen och titta på när vårt svenska skidlandslag gör processen kort med kaxiga norrmän och övriga nationer, är fantastiskt kul. Vinter-OS i Kanada, med den tidsskillnad som detta innebär, ger möjlighet att framåt kvällskvisten runda av dagen med lite modernt gladiatorspel. Perfekt att hinna med dagens alla bestyr och egen träning innan skådespelet drar igång. Och vilket skådespel sedan! Gårdagens lopp med grabbarna Hellner, Olsson och Södergren var grymt spännande och som flertalet redan kommenterat, taktik på bästa cykelmanér. En riktig fröjd för ögat att se Hellner och Södergren jobba för Olsson i utbrytning och sedan kontrastöta när konkurrenterna kommit ifatt. Nice!

Ikväll får vi se om Helena Jonsson fått lite distans till favorittrycket och placerat prestationskraven på hyllan och börjar leverera det vi alla vet hon är kapabel till. Jag kan inte annat än känna sympati för tjejen, med allas blickar och färväntningar på sig och så misslyckas hon upprepade tillfällen. Hoppas hon når upp till sin vanliga nivå och kör hem en medalj ikväll!

Efter idogt snöande i dagarna två, ackompanjerat av styva tio minusgrader, så blev det inomhusträning både lördag och söndag. Tillsammans med Jonas Gunnarsson (HCK) och Johan Brengdahl (MCK elit) har det under helgen avverkats G1, G2, 45 minuter STU och en handfull kortare intervaller av blandad sort, i Sportlifes lokaler. Cykelsalen har speglar på väggarna så det har blivit några timmar stirrandes på sig själv. Kan vara givande, men fullt så egenkär är jag inte! Efter att i lördags ha suttit igenom två spinningklasser i avvaktan på den "riktiga träningen" ska börja, läs STU:er, började nog omgivningen undra vad vi var för kufar som satt där, längst bak, svettiga och allmänt snuskiga och aldrig gav upp. Det får man bjuda på. Trots det ogästvänliga vädret, åtminstone ur cykelsynpunkt, så fick man ihop en bra träningshelg trots allt.

Enligt SMHI är det mer snö att vänta i nästa vecka, så man ska väl inte ha alltför stora förhoppningar på utomhusträning de närmaste dagarna.

Antarktis

Snön vräker ner i Göteborg och de senaste dygnet har det väl kommit ner en två decimeter, typ. Visst är det mysigt med snö och riktig vinter, speciellt kring juletid, men efter ca två månader med stadiga minusgrader och, med Göteborgs mått mätt, stora mängder snö, så börjar man bli lite mätt och belåten på eländet. Vore skönt med lite töväder och barmark så att man kunde få till lite kvalitetsträning utomhus. Som det ser ut just nu genom fönstret så blir det sannolikt inomhusträning, ännu en lördag denna vinter, på Sportlife, med planenliga STU:er och lite annat mums. I och för sig kanonbra att ha samarbetet med Sportlife och fri tillgång till deras anläggningar och cykellokaler, men det slår inte ett gött pass utomhus!

På måndag genomför vi upplåtelsebesiktning av det nyinköpta huset i Fiskebäck, med förhoppning att besiktningsmannen inte hittar en massa konstigheter - eller, jo, kanske det, i den mån det finns några, för det är bättre att vi får reda på det innan öppningsklausulen är till ända och köpet bindande i sin helhet. Konstigheter innebär prisförhandling alternativt en allvarlig fundering på om man ska se sig om efter andra objekt. Måndag är sanningens ögonblick!

Genom Spotify strömmar just nu Story of the Year, grymt bra gung!

Husägare

Jaha ja, då var man husägare! Efter en segsliten budgivningsprocess så stod vi som vinnare och tillika köpare av vårt favoritobjekt i Fiskebäck. Det som återstår är en besiktning och därefter är affären formellt klappad och klar. Här ska snickras!

Upplägg och mål

Som Glenn konstaterar på sin blogg så har jag under vinterträningen 2009/2010 valt att i grunden utgå från det program som Mattias Reck/Balansera upprättade åt mig för föregående säsong. Träningsmängden har dock ökats ett antal procent. Upplägget har modifierats en aning och jag har anammat influenser från andra cyklister i min omgivning. Detta innebär bland annat att jag medvetet kört något mindre löpträning och fokuserat något mer på reell cykelträning, såväl inne som ute, främst mer styrkeuthållighets-intervaller i kombination med styrketräning med vikter. Ett annat mål som jag har med vinterträningen är att successivt kapa lite egen vikt och målsättningen är ca ett kilo per månad. I det här fallet kan jag meddela att jag just kapat en komplett Cervelo R3! Go figure!
I övrigt har jag inte ändrat träningsupplägget jämfört med tidigare, utan det följer samma periodiserade upplägg som Mattias på ett suveränt sätt utarbetar, baserat på ambition och förutsättningar.

Vi får väl se i vår och sommar om man lärt sig hemläxan korrekt eller om det blir IG på provet!

Hårda bud

Dagens ord är budordet, eftersom vi har varit på visning i vårt favorithus i Fiskebäck och sagt ett bud. Nu drar budgivningen igång och vi håller naturligtvis tummarna för att det är vi som står där på slutet som glada, nyblivna husägare.

Gästspelare

En välförtjänt vilovecka har påbörjats och på frågan från Jonas Gunnarsson på Sportlife om jag skulle vilja hoppa in som gästspelande instruktör från Team CykelCity.se på tisdagens spinningpass i Frölunda, så tackade undertecknad ja. Efter att ha haft ett längre uppehåll i instruerandet så kändes det som sig bör lite pirrigt - man vill ju inte göra bort sig. Till min glädje, trots snöoväder, så var klassen så gott som fullbokad och allt gick som planerat, dvs kör hårt med deltagarna och få dem att smaka på delar av "riktig cykelträning", med intervaller, fartökningar, spurter och allt. "Smärtan är kortvarig, äran för evigt" var dagens talspråk och ledstjärna. Döma av intrycket på deltagarna så verkade alla trötta, svettiga och belåtna när de gick. Uppdraget slutfört. Nästa vilovecka kör vi ännu ett gästpass, men då blir det ännu mer korta och halvlånga intensiva intervaller.

Sicket vinterväder

Ännu en kall, blåsig och bortsnöad helg. Ännu en helg hos Sportlife och deras spinninglokal i Frölunda. Tur att deras cykelpark är "top notch", utan komprommiser eller konstiga inställningsmöjligheter. Ett gäng timmar stirrandes i en stor spegel, tillammans med Johan Brengdahl (hoppas allt är väl med din sambo!) från MCK Elit och Jonas Gunnarsson från HCK, samt G1, G2, STU, igångdrag och Mls:er. Hoppas vid gudarna att vädersituationen ordnar upp sig snart, eftersom denna typ av "tvångsträning" inomhus kommer att bli stygg för motivationen i förlängningen.

Helgens stora "privata" händelse är att jag och Anette har sålt vår bostadsrätt till en sympatisk dam i Särö, vars målsättning är att sälja villan och flytta till något mindre. Vi å andra sidan, har sökt med ljus och lykta efter ett eget hus och nu verkar det som om allt faller på plats. Lägenheten såld, köpekontraktet påskrivet, lånelöfteskraven uppfyllda och ett intressant objekt inom räckhåll. Vi går på visning i helgen och därefter startar budgivningen. Hoppas vid gudarna att det inte sticker iväg som en del hus har en tendens att göra! Shit, det känns lite nervigt att veta att från och med 1 juni, då vår köpare har tillträdesdatum, så är vi per definition bostadslösa. Det blir väl till att hyra en husvagn på Meros camping!

Kräkpass

Recept: börja med att tillsätta en rejäl nypa uppvärmning. Addera till ett stöddigt gäng 7-3:or på och över tröskeln - ca 85-90%/max. Tag sedan och släng i en handfull igångdrag och för att toppa anrättningen, kasta med ett antal Mls. Smaka av, var inte snål med att varva ned och så peta i lite streching som avslutning. Ett bra recept på ett egenhändigt komponerat kräkpass!

Veteranklass? Nej tack!

Läser Lunkans senaste blogginlägg, där han gör processen kort med det faktum att man absolut inte kan tävla i H30. Nej, herregud, vilken förnedring! Hur skulle det se ut? Pinsamt! Då kan man bara konstatera att det måste svida ont att ge veteranklasserna tummen ner och samtidigt regelbundet få pisk av gubbdjävlarna på säsongens gemensamma träningar och lokala event! (-;

Glenns roddtävling

Det är bara att kasta in handsken och konstatera. Inget för mig, inte en chans, no, nix, nada. Alldeles för svag i överkroppen i dagsläget för att kunna prestera bra i roddmomentet, när det kommer till kortare maxprestationer. Visst ror jag 10-12.000 meter på runt två minuter/500 meterstempo, men inte 2000 meter på +- sju minuter. Detta kräver mer överkroppsstyrka, främst i ryggens och armarnas dragmoment, som jag i dagsläget inte besitter. Annat var det för fem-sex år sedan, då jag körde mycket rodd, 50.000 meter/veckan - då kunde jag stadigt ligga och köra 500 meter på 1,45 under långa perioder, med det var då det!

Det drar ihop sig.... NM i Norge i augusti

Jag är ingen kartläsare av rang, men vad jag kan utläsa av banprofilen så ser den kuperad och krävande ut, men en längre stigning om styva 150 höjdmeter. Detta gillar vi!

Läs med på Veteranklungan eller den officiella NM-sajten hos arrangören Ottestads cykelklubb I Hamar.

Vi i femman

Politikern på radiokanalen P1 härom dagen - "...vi vet hur mycket vårt förslag om ny sjukförsäkring kommer att kosta, men kostnaden är svår att uppskatta eftersom vi inte vet hur många personer som berörs....." Öh, nähä, du!

Först anförs att kostnaden är beräknad och klarlagd, för att sedan i andra andetaget anföra att det inte går att beräkna kostnaden, då inte alla faktorer är klarlagda.

"På A svarar vi Malmö och på B vet vi inte" (Vi i femman -76)

Politiskt dravel och retoriskt strunt!

SMS.....

......från Picco på Gran Canaria, där de idag har haft 30 grader, sol från klarblå himmel och vindstilla. Timmar i sadeln på perfekta vägar med massor av mysiga höjdmeter. När de inte äter buffé eller sover. (Frågan är om det är timmar i buffén eller på sadeln som Picco tillbringar, men det lär vi bli varse när farbror kommer hem)

Närå surru, jag e´inte bitter!

Nio timmar och hjältedåd

Nio timmar avser helgens distansträning i total. Lördagen bestod av distans i kombination med STU:er, tillsammans med Glenne, Mikke och Erik Saeden från MCK. Lagom snygg var man när man kom hem efter vad jag förstår på Glenn, styva 800 höjdmeter och flertalet styrkeuthållighets-intervaller. Härdande.

Idag har vi kört ett "vanligt" distanspass tillsammans med MCK, i vanlig ordning från Mölndals Bro, och färden tog oss runt Lygnens nordsida och Fjärås, tillbaka till Göteborg. Stundtals isigt utav bara den och första gången i vinter som jag fått sladd på framhjulet trots rejäla Nokian dubbdäck. Ingen riktig lust att grusa grundtränings-perioden med ett smaskigt nyckelbensbrott eller annat kul. Även idag fick vi vår normala dos av rabiata bilister, med detta är mer normaltillstånd än undantag i dessa dagar.

Hörde på nyheterna om läget på Haiti och den fruktansvärda situation som där råder på grund av veckans jordbävning. De läkare som åkt dit genom organisationen Läkare utan gränser försorg arbetar under grymt svåra förutsättningar och med mycket begränsade resurser. En läkare var tvungen att amputera en arm på en fastklämd kvinna med en såg tillverkad för att såga upp bilvrak! Till råga på allt är sjuk-domar som HIV, hepatit och TBC vanliga, vilket gör arbets-situationen farlig för både offren som dess hjälpare. De läkare och annan vårdpersonal som har åkt dit och som gör en storslagen insats, trots förutsättningarna, är enligt mig dagens hjältar. Hatten av!

Själv sitter man här och äter sin färskpasta och tycker att det är lite motigt att det är måndag imorgon och jobb igen. Perspektiv Martin, perspektiv!

Undrar hur nära jag kan köra?

Jag blir förundrad och fundersam varje gång. Oftare och mer ingående än någonsin tidigare. Jag talar om när man befinner sig på cykeln ute på någon obskyr småväg i trakterna runt Åsa i Halland eller vid Snipen i Billdal och en medtrafikant, läs bilist, gärna i en stor SUV av valfritt fabrikat, ska passera dig till vilket pris som helst. Uppenbarligen till vilken risk för omgivningen som helst. Ännu mer perplex blir jag när denna scen i regel sker på lördagar och söndagar, då merparten av Sveriges förvärvsarbetande befolkning är lediga från jobbet och rimligen inte har så många deadlines att passa. Icke då, bilföraren, i regel en man (ibland dock en kvinna) i övre medel-åldern, ska fram och om det innebär att han antingen kör på dig, alternativt skapar en situation som innebär att du åker i gatan, så spelar det ingen roll. Huvudsaken är att han vinner några sekunder och får en stund av falloskänsla i sin bil. Extra trist är det när det ibland sitter en liten kille eller tjej i baksätet och tvingas uppleva eländet. Fin förebild, den pappan, när han demonstrerar en stilstudie för barnet i trångsynthet, egoism och tvivelaktigt trafikbeteende. Undrar om attitydproblemen går i arv? Jag tänker oavkortat på talessättet; "barn gör inte vad du säger åt dem att göra, de gör som du gör".

Vid flera tillfällen har jag haft "diskussioner" med bilister gällande hur de skulle uppleva en situation där de helt sonika kör över en cyklist samt huruvida detta är värt den sekundvinst som tok-forceringen ger i sammanhanget. I regel får man ett svar i paritet med IQ i skostorlek, ackompanierat med rivstart, varningsblinkers, ett moln av spolarvätska och tutande.

Än så länge har vi kommit undan med bara förskräckelsen, men förr eller senare (det känns som om det är en tidsfråga) kommer en riktigt otäck olycka inträffa. Det kommer dessvärre inte att vara bilföraren som ligger skadad eller värre på gatan. Vi vet alla vem det är.

7/3:or

Efter en vecka med två pass styrketräning, kombinerade med STU:er samt ett pass 7/3:or, sitter man här på fredagen med trötta och sega ben. Imorgon och på söndag blir det uteträning om inte svinkylan återkommer. Märkligt egentligen det här med kylan - för en månad sedan upplevdes en minusgrad på utepassen som i det närmaste outhärdligt kallt, men efter att ha lidit igenom en månad med temperaturer kring 8-10 minusgrader, eller mer, så känns en minusgrad helt plötsligt som behagligt och lite mysigt!

Våra CC vintertights har kommit och ligger och väntar i butiken! Är man inte snabbast, så måste man vara snyggast!

Just nu ligger sannolikt Picco på Balcks och Sandells rulle och han kommer inte att gå fram och ta en minut vind under två veckors träningsläger på Gran Canaria med CC´s elitgäng. Som vanligt. Glidare! (-;

Vilodag...

.....är alltid najs! Fötterna i högläge, massor med skräp på TV och idogt snedsurfande på diverse, obskyra internetsidor, i regel med cykelinriktning. Allt mer eller mindre som tillvaron medger. Skönt! Är nog i grunden en lat gynnare, vilket står i bjärv kontrast till femtimmars distanspass, på vatten i minusgrader och tio sekundmeter.

Snöblästrad

Solen sken genom fönstret och signalerade en vacker vintersöndags-morgon. Termometern angav i sammanhanget beskedliga - 3 grader, vilket i min bok innebär distanspass ute. Sagt och gjort, kläderna på, ut genom dörren och upp på cykeln, men vad möter jag om inte en vägg av vind. Jippiee! Visst sade de på nyheterna igår att det skulle bli lite blåsigt, men detta var i överkant tillsammans med minus-grader. Efter att ha förlikat mig med tanken på att passet kommer att bli vindpinat, kallt och snöyrigt pass, var det bara att stå på runt Särö, ner genom Onsalahalvän och Kungsbacka, för att sedan, via Myra, åka hem över Snipen. Summa summarum; fyra timmar på klockan, snöblästrad cykel och kalla tår. Passet gick bra trots omständighterna och det känns alltid bra att ge sig ut, trotsa väder-gudarna och veta att detta är kvalitetsträning som man har nytta av längre fram. Trots vinden och kylan mötte jag både en fightandes Jonas Gunnarsson vid Grönninge och klubbkompisen Mikke Jönsson på väg hemåt vid Myra. Ingen av dem jublade över förutsättningarna, men vem gjorde det?

Ännu ett inomhuspass

Efter att ha studerat termometern imorse och konstaterat att den visade -15 grader, utan tendens till att ändra sig åt det positiva hållet, så var det bara att packa väskan, dra på sig träningskläderna och åka till Sportlifes gym i Frölunda. En timme styrketräning följt av två timmar testcykel, med G2, blandade STU:er och igångdrag, fullbordade dagens träning. Därefter hem och titta på Tour de ski och grabbarna Hellner/Rickardssons kamp mot ärkefienden Norge och Petter Northug. Nu blev det snarare Lucas Bauer, men morgondagens backlopp blir en riktig cliffhanger!

10000 metersklubben

Idag gick jag med i 10000 metersklubben, dvs bestämde mig för att köra ett roddpass om 10000 meter. Det tar styvt 40 minuter om du håller ett hyggligt tempo (2 min/500 meter) och ger en riktig genomkörare för hela kroppen. Detta i kombination med bålträning så var man färdig, bokstavligt talat. I helgen ska den bistra kylan fortsätta, med temperaturer kring -10 grader, så vi får väl se hur det blir med utomhusträningens vara eller icke vara. Annars blir det ännu mer tid hos Sportlife.

Men vad i helvete!

Fick just höra att Niklas Axelsson uppvisat ett positivt A-prov för EPO-doping! Igen! Visst, vän av ordning påtalar att man ska inte ropa högt innan B-provet är analyserat, men har man varit med ett tag vet man att detta i 100 fall av 100 endast är av akademisk betydelse, snarare än att utfallet skulle bli annorlunda. Hoppas att detta tillfället utgör undantaget i så fall, för detta fokus behöver inte svensk cykelsport just nu! Det drar en löjets och smutsens skugga över våra senaste OS-silver och alla som seriöst håller på med tävlingscykling i vårt avlånga land.

Fan, till och med en gubbdjävel som jag får frågor av folk på jobbet, seriöst och allvarligt ställda, om även jag har dopat mig och om det är vanligt i svensk cykelsport! Detta kan man tycka är naivt, för att inte säga infantilt, men tyvärr så har allmänheten, vilt påhejad av dags- och kvällspressen och sportjournalister som utgör sig för att vara experter, en bild av cykelsporten som ett gäng fulldopade puckon som inte backar för att gräva i den förbjudna godisskålen. Att cykelsporten genomför fler dopingtester än någon annan idrott spelar ingen roll och inte ens det faktum att testerna faktiskt fångar fuskarna, vilket dessvärre också för med sig att fusket kommer upp till ytan och blir allmänt känt. En form av moment 22 infinner sig; testerna behövs för att rensa i träsket, men samtidigt så innebär varje ertappad fuskare att ett steg framåt åtföljs av två tillbaka i termer av trovärdighet i samhället.

I fallet Axelsson och alla andra fall där doping uppdagas, oavsett om det är en förstagångsföreteelse eller upprepade förseelser, så sällar jag mig till gruppen som förordar livstids avstängning, därmed basta. Det enda sättet att skapa trovärdighet och återvinna förtroendet hos allmänheten, aktiva cyklister, näringslivet och nuvarande sponsorer, är att helt sonika etablera och tillämpa en enförseelseregel - "once and you are out!"

Jag vet vilka kommentarer som kommer på jobbet imorgon - "jaha ja, ännu en dopad cyklist! Sådana är dom allesammans har jag hört....."

Intervallträning - på NK!

Under förmiddagen har Anette och jag kört intervaller - mellan hugade reashoppare på NK i Göteborg. Den årliga vinterrean drog igång och Anette hade fått en vipinbjudan (?) att komma tidigare än majoriteten, så det var bara att ladda, ta sats och köra på i gångarna mellan mer eller mindre köpgalna svenskar. Ett och annat fynd blev det, bland annat en ny skjorta och en slips. Anette däremot, har som vanligt inga problem att fynda, varför det snabbt blev såväl en som två påsar med byxor och tröjor. Efter fullföljd rajd drog vi oss tillbaka, slickade våra sår och tog en kaffe och laxsmörgås på Espresso House - kostade lika mycket som alla reainköpen, typ, men det var gott!

Nu är det dags att svida om och åka ner till gymmet för ett kombinerat styrketränings- och testcykelpass med STU:er. Lite för snöigt, blåsigt och kallt idag (-12 grader) för att träna ute med kvalitet. Efter att ha kört strukturerat med fokus på distans och styrka under helgledigheten, så är benen lite slitna och näst-kommande vecka blir en återhämtningsvecka med lugna pass, för att sedan öka upp igen. Vi går nu in i en ny träningsperiod där vi successivt, under de kommande 6-8 veckorna, kommer att köra mer intervallträning av olika valör och kaliber. Styrketräningen kommer att inriktas på tyngre vikter/färre rep och explosivitet, snarare än lägre vikter/många rep. Jag kan bara konstatera att min utgångs-punkt denna vinter i styrketräningen är klart mycket bättre jämfört med samma period förra året. Halvvägs in i årets styrketränings-program använder jag viktnivåer som jag med nöd och näppe klarade när styrketräningen avslutades förra året. Det är inga Jimmy Rönn-nivåer på vikterna, men helt klart ett fall framåt och en tydlig förbättring i benstyrka. Nu gäller det bara att omvandla detta till cykelspecifik styrka, men det är där de angränsande testcykelpassen kommer in i bilden.

Imorgon drar jobbet igång igen och därmed är det slut på ledigheten. Tillbaka i ekorrhjulet.

Det gäller att sko sig

Läste en kul artikel i GP om att man i Malmö tagit en liga som specialiserat sig på att stjäla skor, som i Sverige alltid är vänster-paret. Därefter åker de helt sonika över sundet till Danmark där man av hävd och tradition har högerskon i butiken. Vips så har man ett komplett par att sälja på svarta marknaden till hugade, mindre nogaräknade spekulanter. Vad är det talessättet säger; "tillfället gör tjuven"! Det som gör mig lite fundersam är hur någon överhuvudtaget orkar klura ut det faktum att olika länder har olika skor på display? Fult att sko sig på andras bekostnad! (-; (ja, den var kass!)

Igår var det så grymt kallt, igen, att jag och Glenn valde att träna inomhus på Sportlife i Frölunda. Efter en timme styrketräning program F (?), körde vi ett antal längre styrkeuthållighetsintervaller, varpå vi fick ihop styvt tre timmar på klockan totalt. Idag var jag ledig från jobbet (klämdagsledigt måndag/tisdag) och körde ett rejält distanspass tillsammans med Glenne. Efter en riktigt bra träningsperiod under jul- och nyårshelgen känns benen lite sega och svårstartade, men för att citera Glenn på hans blogg, så har man de senaste månaderna lagt en bra grund i basen på grundtränings-pyramiden. Nu har man grundat för bra förutsättningar att successivt öka intensitets- och kvalitetsmomenten i träningsupplägget, för att vara i slag när det drar ihop sig framåt april/maj.

Förbaskat kall distans

Efter många om och men, på grund av sen gårdagskväll, så fick jag på mig alla lager av kläder, rånarluva, vantar och annat tingel tangel och kom iväg på årets första träningspass - distans. Den senaste tiden har det varit ovanligt kallt i Göteborgstrakten, enligt SMHI 6-7 grader kallare än normalt, vilket känns i tår och fingrar efter ca två timmar. Oavsett hur jag klär mig och skyddar kroppen, de nya tumvantarna undantagna, (grymt bra) så fryser jag lättare nu än vad jag kan minnas att jag gjorde när jag var yngre. Börjar väl bli gubbe helt enkelt! Väl hemma efter några timmar så var man lagom genomfrusen och mör. Trots en knäckt bakskärm, (avskyr skärmar i alla dess former - bara problem och strul hela tiden!) så blev det ett bra pass.