Jag blir förundrad och fundersam varje gång. Oftare och mer ingående än någonsin tidigare. Jag talar om när man befinner sig på cykeln ute på någon obskyr småväg i trakterna runt Åsa i Halland eller vid Snipen i Billdal och en medtrafikant, läs bilist, gärna i en stor SUV av valfritt fabrikat, ska passera dig till vilket pris som helst. Uppenbarligen till vilken risk för omgivningen som helst. Ännu mer perplex blir jag när denna scen i regel sker på lördagar och söndagar, då merparten av Sveriges förvärvsarbetande befolkning är lediga från jobbet och rimligen inte har så många deadlines att passa. Icke då, bilföraren, i regel en man (ibland dock en kvinna) i övre medel-åldern, ska fram och om det innebär att han antingen kör på dig, alternativt skapar en situation som innebär att du åker i gatan, så spelar det ingen roll. Huvudsaken är att han vinner några sekunder och får en stund av falloskänsla i sin bil. Extra trist är det när det ibland sitter en liten kille eller tjej i baksätet och tvingas uppleva eländet. Fin förebild, den pappan, när han demonstrerar en stilstudie för barnet i trångsynthet, egoism och tvivelaktigt trafikbeteende. Undrar om attitydproblemen går i arv? Jag tänker oavkortat på talessättet; "barn gör inte vad du säger åt dem att göra, de gör som du gör".Vid flera tillfällen har jag haft "diskussioner" med bilister gällande hur de skulle uppleva en situation där de helt sonika kör över en cyklist samt huruvida detta är värt den sekundvinst som tok-forceringen ger i sammanhanget. I regel får man ett svar i paritet med IQ i skostorlek, ackompanierat med rivstart, varningsblinkers, ett moln av spolarvätska och tutande.
Än så länge har vi kommit undan med bara förskräckelsen, men förr eller senare (det känns som om det är en tidsfråga) kommer en riktigt otäck olycka inträffa. Det kommer dessvärre inte att vara bilföraren som ligger skadad eller värre på gatan. Vi vet alla vem det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar