SM-silver!

Team CykelCity CK rockade loss på veteran-SM i Järvsö i helgen! I dagarna tre bärjade vi hem inte mindre än fem medaljer i samtliga valörer! Så fräckt! Silver i individuellt tempo i fredags, följt av guld och brons i partempo i lördags och så kronan på verket, två silvermedaljer i linje H35 och linje H40. Kul bonus var att Team CykelCity CK blev mästerskapets näst bästa veteranklubb efter Fredrikshof. Därtill flera top tio-placeringar. Att Glenne skulle ta med sig ett antal medaljer hem till Göteborg, det visste jag redan, urstark som han är, men roligast är det att Mikke, som tvivlat på sin förmåga och misströstat, skulle ta ett brons i partempo tillsammans med Johan samt köra till sig en finfin 6:e plats på linjeloppet. Din gamle get, du är inte så medelmåttig som du tror!

I söndags gjorde jag mitt livs lopp. Efter tre veckors hård träning tillsammans med coach Reck stod jag på startlinjen i söndags och tittade ut över ett 65 man stort startfält i H40. Alla "som är något" var med; Bengtsson, Stengård, Tell och Gartman, som redan tagit två guldmedaljer i mästerskapet hittills. Vi skulle avverka 12,6 mil fördelat på sex stycken 2,2 milsvarv med sammanlagt 1250 höjdmeter. På varje varv skulle vi över en längre stigning på styva 2,5 km med en snittlutning om 5%.

Redan i den första backen som kom efter knappa en kilometer från start så kände jag att jag hade fina ben och att kroppen svarade fint trots att farten var hög redan på första varvet. Gartman och Stengård gick upp i spets och började göra tillvarom tuff för många. Jag hade inga problem att sitta med och gick på lätta fina växlar utan syra eller problem. Skön känsla!

Taktiken var given på förhand, då jag var ensam CC-åkare i startfältet; kör sparsamt och konservera energi och låt de välrepresenterade klubbarna ta ansvar för att hämta in utbrytningsförsöken. Skulle jag köra så skulle det vara i backen tillsammans med Stengård, Gartman och övriga åkstarka, med målsättning att skaka av oss "fripassagerare" och försöka få loss en fin grupp med motiverade cyklister. Taktiken bestod även av att försöka få till en egen utbrytning på sista varvet, då jag inte är spurtare av rang och inte har en chans i en klungspurt mot fartfantomer som Bengtsson. Tanken från min sida var att gå iväg med ca en mil kvar på sista varvet i stigningen upp till högersvängen tillbaka mot mål. På näst sista varvet var Matti från CK Valhall och en annan kille loss i en utbrytning, men den andra killen valde att backa tillbaka till klungan, som nu låg ca 200 meter efter Matti. Mitt ryck var egentligen inget ryck, utan en fartökning som ingen svarade på och inom en halvminut var jag ifatt Matti och tänkte för mig själv att det får bära eller brista, nu djävlar ska det köras!

Vi fick snabbt till ett partempo och intresset bak i klungan var märkligt lågt. Detta resulterade i att vi snabbt fick 20-30 sekunders ledning. Matti klagade på kramp och att han var tvungen att stå över förning, varför det var dags för Martin att bekänna färg och bita ihop. Kilometrarna tickade på och i ögonvrån såg jag att avståndet till klungan var konstant. När ledarbilen rullade upp och meddelade att vi ledde med 22 sekunder och jag visste att vi hade styvt tre kilometer kvar till mål, så började jag känna att detta kommer att hålla om vi inte klantar oss och börjar frihjula för att vila inför spurten. In på upploppet, en 1,5 kilometer lång raksträcka, rullade tankarna i mitt huvud; "bättre 2:a än 22:a", vilket gjorde att jag gick fram och drog i spets hela upploppsrakan med Matti på hjul. Inte spurttaktiskt ett skolboksexempel, men hellre "safe then sorry"! När han skarvade och påbörjade spurten kunde jag inte svara fullt ut och förlorade med en cykellängd. Surt och efter målgång var jag inte en solskenshistoria!

Känslan av fina ben, en hållbar taktik och att stå på pallen var upplyftande och fantastiskt roligt. Efter många timmar av slit, i ur och skur, så får man lite pay-off, vilket känns fantastiskt i sammanhanget.

Vi hade en toppenhelg i Ljusdal och vandrarhemmet Hellsnäs i Delsbo, där vi bodde, var toppen. Ägarna ställde upp på oss "cyklister" och fixade kanongod mat och frukostar utan dess like. Grötfrukost med alla tillbehör klockan sex en söndagsmorgon, hur god service är inte det? Allt till ett mycket fördelaktigt pris. Hellsnäs vandrarhem kan starkt rekommenderas om ni har vägarna förbi Delsbo!

Jag vill även passa på att tacka Picco och Mattias för stöttning och coaching i stunder då tvivlet härjar! Även Glenne och Mikke ska ha ett stort tack för en kul helg tillsammans!