Skrattet mitt i gråten

Dagens träningsmeny bestod av ett moment G1, följt av intervaller, intervaller och så lite mer intervaller! 3-1:or i massor och som lök på laxen, 20-40:or på Smax, så att man var helt darrig när man kravlade av testcykeln. Nu sitter man här med en lätt sugande känsla i benen och känner att idag har den gamla kroppen fått bekänna färg! Funderar varje gång hur mycket vätska som man förlorar på ett dylikt pass? Svetten bokstavligen rinner ur dig och det är dyngsurt under cykeln.

Det är lätt att utveckla en "hatkärlek" till intervallträning. Lite som någon formulerade det - "skrattat mitt i gråten! (Fredá?) Men det är få saker som är så formgivande som testcykelintervaller under tävlingssäsongen. En gammal beprövad metod som mången cyklister med träningskaraktär anammat.