Bureloppet - flopploppet

Vad kan man säga? Sammanfattningsvis enbart flopp och taktisk härdsmälta. Jag, Glenne, Niclas och Picco åkte i morse ner till Halmstad och det nu klassiska Bureloppet på Kärleken. I vanlig ordning ett fint arrangemang med ett, i det närmaste, perfekt GP-varv om 3,4 km. Flera stora lag var representerade i veteranfältet, med många deltagare från såväl Mölndal, Hisingen och Åstorp, för att nämna några. Taktiken var uttalad; sitt högt, men överarbeta inte, utan kör snålt och avvaktande och vänta på det avgörande rycket eller attacken på de sista varven.

Vad händer? Jodå, jag sitter med högt, men "trigger happy" som man är och lite taggad sedan Kinnekulleloppet, så blir det för mycket av det goda och vi skapar ingenting utom onödigt trötta ben, samlad klunga och en avslutande klungspurt utan reellt framskjutande placeringar. Som Picco brukar säga; "man får inte pris för att man tar mycket ansvar och vind, det gör vinnaren"! Detta uttalande var mycket talande efter målgång idag!

Efter Kinnekulle grämde jag mig över att jag ryckte för tidigt i sista backen, vilket gjorde att det inte höll hela vägen och idag körde jag alltför passivt på sista varvet och väntade för länge i den avslutande backen upp till målgång! En halvminut för sent och så fastnar man mitt i en grupp med cyklister som inte orkar fullfölja, men som är i färdvägen och därigenom måste passeras. Resultat: katastrof och ilska över sin egen dumhet! Benen var ju OK!

Men det är bara att ta erfarenheten med sig till nästa gång och hoppas att man inte gör samma taktiska blunder igen. Benen är det inget fel på, utan det sitter uppenbarligen i huvudet!