Nationaldagsloppet och söndagspasset

Igår genomfördes Nationaldagsloppet, med start på Kviberg och en bansträckning med många höjdmeter över Jonsered, Ödenäs och Landvetter. Kul motionslopp som attraherar såväl traktens motionärer som dess tävlingscyklister, då tävlingskalendern ekar tomt denna månad. Sin vana trogen blev det lätt tävlingsinspirerat i täten och Mölndals CK använde loppet som testlopp för sin lagtaktik. Resultatet blev att de kom iväg med fyra gubbar redan vid Lerum. Ambitionen att jaga ifatt utbrytarna var låg till obefintlig, vilket gjorde att de kom i mål ett par minuter före huvudgruppen. Själv kom jag in med gruppen bakom MCK och passerade väl mållinjen på en rund 15:e plats eller nåt? Inte mycket att ringa hem om, men bra träning blev det, speciellt ett par mil lagtempo med bra flyt tillsammans med Lintala, Glenne, Gartman och Tell.

Tyvärr drabbades loppet av ännu en i raden av tråkiga vurpor! Hjärnskakning, kraftiga skrapsår och allmänt blodvite, i kombination med sjukhusvistelse över natten, blev slutresultatet. Inte kul och dessvärre en vanligt återkommande händelse i årets arrangemang. Faktum är att jag inte medverkat i varken tävlings- eller motions-arrangemang detta år, utan att det inkluderat allvarliga incidenter! Vän av ordning påtalar kanske att cykelsport innebär vissa risker, men som någon sade, - "vi är ett gäng glada snubbar (gubbar?) som gör detta för nöjes skull, inte några dj....a proffs som har det som valt yrke och levebröd!" Faktum är att majoriteten av krascherna verkar vara orsakade av alltför riskfyllda manövrar och körstilar, gärna i hög fart, 90% av maxpuls och med kantvind som extra krydda.

Lagkompisen Glenn fick kritik på sin blogg för att han uttalat sig om "vingelpellar". Någon anonym tog denna kommentar som kritik mot gruppen motionärer. Frågan har dock ingenting med huruvida du är renodlad motionär eller om du har löst tävlingslicens, vilket dessutom vem som helst kan göra och stundom även gör. Frågeställningen har snarare med din förmåga att hantera såväl sig själv som sin cykel i höga farter och med hög ansträngningsnivå, tillsammans med andra cyklister, trafikanter och varierande trafiksituationer. Detta utan att tappa skärpa, fokus eller kontroll på ekipaget.

Här kan vi konstatera att vältränade och mer erfarna "tävlings-cyklister" sannolikt har bättre förutsättningar att hantera komplexiteten i situationen, jämfört med "motionärer" och cyklister utan reell erfarenhet av kombinationen hög fart, hög puls och föränderlig omgivning. Den ena gruppen är inte mer värd eller "finare" än den andra, utan enbart mer eller mindre förberedd på de situationer som uppkommer i ett lopp, oavsett motions- eller tävlingsstatus.

Idag har vi kört ett distanspass tillsammans med de gamla lag-kompisarna i Hisingens CK. Kul att träffa de gamla uvarna! En tur ner i Halland och årets första fikastopp med kaffe i Åsa på hemvägen blev resultatet.

När ni träffar Picco på CykelCity nästa gång, så glöm inte att fråga honom varför ränderna aldrig går ur! Jag slår "VAD" om att han inte kommer att gilla frågan! (-;