Jorå, surru....

Han lever fortfarande, farbror Martin, i den mån någon undrar efter att bloggen legat i koma sedan slutet av mars!

Det senaste halvåret har varit en förändringens tid i flera avseenden, dock i positivt hänseende. Ny bostad med allt vad det innebär, utvecklande men tids- och fokuskrävande arbetsuppgifter på jobbet samt en kärleksfull relation till min hustru Anette. Idel livsglädje med andra ord. Det som dock fått stryka på foten under samma period är tävlingsambitionerna som det dessvärre inte funnits varken tid, fokus eller form för.

En del anser och tror att jag fick psykbryt i våras, orsakat av alltför höga krav på mig själv, vilket delvis kanske är sant då jag alltid vill känna mig väl förberedd i tävlingssammanhang, men den krassa sanningen var att verkligheten kom ifatt mig. När tillvaron består av ett antal åtaganden, engagemang och intressen och dygnet har 24 timmar, så kommer man ofrånkomligen till en punkt där något måste prioriteras ner. I min egen prioritering föll det sig naturligt att cykelengagemanget fick stryka på foten. Inte för att jag inte tycker det är kul - jag är cyklist, har varit det i 25 år och kommer att vara det livet ut (eller så länge benen bär mig), utan för att det till syvende och sist är en hobby, ett intresse som, när saker och ting ställs på sin spets, är en stund av "good fun" i goda vänners lag.

Nu är det inte så att jag hängt upp cykeln på kroken fullständigt, utan jag självklart har fortsatt att träna på i mån om tid och ork. Det som präglat träningen under perioden har varit det vi alla känner till - "kort och hårt". Till och med testcykeln hemma i garaget har fått bekänna färg denna regniga sommar.

Imorgon ska jag vara med på startlinjen vid årets CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka. Årets upplaga kommer sannolikt att bli stenhård, då loppet även tar sig formen av ett elitlopp med flertalet av Sveriges bästa elitcyklister på startlinjen. Min blygsamma målsättning får vara att försöka gå med i förstagruppen så länge det går och förhoppningsvis till mål, men med tanke på träningsmängd och form just nu så kan detta vara önsketänkande.

Den som lever får se!

En ska bort!

1. Cervelo R3
2. Cervelo Soloist
3. Cervelo P3
4. Vintercykel
5. Merida Carbon

Time out!

Dubbfritt

Nu är de av, dubbdäcken. Och vilken känsla det var att i begynnande vårväder köra STU uppför Ubbhultsbackarna, följt av Benareby och Mölnlycke, utan att slita med tunga, vobblande dubbdäck. Det tog inte många minuter förrens den sanna cykelglädjen hade återkommit. Detta trots vintercykel och taskiga ramvinklar. Vädret var kanon med 6 plusgrader och sol. Inte ens vinden, som stundtals var frisk, kunde undanröja vårkänslorna. Formen känns riktigt bra och det verkar som om vinterträningen gjort önskad nytta. Att man har blivit lite lättare gör naturligtvis sitt till känslan av flyt i åkningen.

Imorgon är det distanstränig med MCK i vanlig söndagsstil. Distanspassen börjar mer och mer ta formen av snabbdistans, eftersom alla vill få upp farten i benen inför den stundande tävlingssäsongen.

Utifrån jobbperspektivet så blev jag idag överraskat mycket glad över att tjänstemannaorganisationerna Unionen, Sveriges Ingenjörer och Ledarna kommit överens med arbetsgivarparten om ett nytt 18-månaders kollektivavtal. Detta innebär fortsatt fredsplikt och lugn och ro i båten. Värre är det på arbetarsidan, där Livsmedelsarbetar-förbundet varslade om stridsåtgärder igår. Bådar inte gott och kommer att innebära en massa merarbete om inte parterna finner en lösning på förhandlingsknuten.

Stiltje

Bloggen har inte uppdaterats nu på en period. Kände att jag inte hade så mycket matnyttigt att skriva och berätta om. Förrutom bra träning och en frisk kropp så har jag ägnat lite tid att söka efter några specifika samlarobjekt till vårt nya hus. Till min glädje fann jag till en rimlig peng en väggtavla med ett av Verner Pantons originaltyg från 1966 i gott skick. Så häftig och så retro!

Ryggläge

Vila innebär att sitta och läsa tidningen riktigt länge, äta något gott, gå en lugn promenad med hunden samt ligga i ryggläge och titta på inredningsprogram, där de antingen använder för mycket skrikiga färger eller obskyr rustik brittisk stil.

Vid sidan av mitt cykelintresse så brinner jag för moderna antikviteter. Jag kan nörda ner mig i verk från Charles och Ray Eames, Verner Panton, Arne Jacobsen och Wegner för att nämna några. När vi flyttar in i vårt nya hus ska jag förverkliga en länge bevarad dröm; införskaffa en Eames Lounge Chair från 1956. Underbar fåtölj med tillhörande ottoman i körsbärsfanér och mörkt italienskt läder. Mäktig, auktoritär och självklar. Paret Eames designade under 1940-50-talet så mycket fantastiska möbler! Eames var stilbildare med böjträ- och glasfiberkonstruktioner. Deras böjträsskapelser inspirerade storheter som Arne Jacobsen när han designade nutida klassiker som stolarna Myran och Sjuan. Ett par av Eames stolar har letat sig in i vårt hem och successivt utökas samlingen av dessa extraordinära skapelser från en av vår tids främsta designers.

För mer info och bilder om paret Eames: http://veerle.duoh.com/blog/comments/design_icons_charles_and_ray_eames/

Tungt avslut

En tung vecka i träningsprogrammet avslutad. Sju pass fördelade på sex träningsdagar gör att både kropp och själ är lagom möra och längtar till nästkommande vilovecka. Kroppen har svarat bra på senaste periodens träningsmängd, utan varken sjukdom eller belastningsont någonstans, vilket känns kanon. Under dagens distanspass med MCK svarade kroppen bra på det relativt högt uppskruvade tempot och de avslutande mls-spurterna kändes helt OK, utan tendens till att stumna eller mattas av. Just nu tycker jag mig märka att jag tränat mer grenspecifikt denna vinter, med mer reell cykelträning, jämfört med tidigare vinterperioder. Det känns som om jag har en bättre och stabilare plattform vid den här tiden i år, jämfört med hur det kändes vid samma period i fjol. Kombinationen mycket STU, mer intervaller och en rejäl viktminskning har gjort susen såhär långt och målsättningen är att trimma detaljerna, främst snabbhet och explosiviteten, inför den kommande tävlingssäsongen.

På tisdag gör jag ännu ett gästspel som spinninginstruktör på Sportlife. Eftersom jag har vilovecka så känns det kul att kasta in ett återhämtningspass tillsammans med ett gäng hugade "spinnare", som verkligen älskar att köra skiten ur sig. På Sportlife i Frölunda finns det en grupp trogna deltagare som återkommer vecka efter vecka och som verkligen är engagerade i sin träning.

I veckan fullföljde vi vårt husköp efter en mindre prisförhandling, med något sänkt köpeskilling. Just nu sitter jag och Anette och bläddrar i diverse inredningstidningar och kan sannolikt redogöra för vad som står på sid 24 i såväl Residence som Elle Interiör. Det första vi ska göra när vi flyttar in den första juni är att renovera badrummet, varför vi diskuterar färger på golvklinker, vägghängd WC eller ej, duschkabin med ånga eller hörnbadkar, spotlights, mekanisk frånluftsventilation och andra I-landsproblem.