Hertzmans syn på tillvaron

Jorå, surru....

2010-08-21T15:44:00.002+02:00

Han lever fortfarande, farbror Martin, i den mån någon undrar efter att bloggen legat i koma sedan slutet av mars!

Det senaste halvåret har varit en förändringens tid i flera avseenden, dock i positivt hänseende. Ny bostad med allt vad det innebär, utvecklande men tids- och fokuskrävande arbetsuppgifter på jobbet samt en kärleksfull relation till min hustru Anette. Idel livsglädje med andra ord. Det som dock fått stryka på foten under samma period är tävlingsambitionerna som det dessvärre inte funnits varken tid, fokus eller form för.

En del anser och tror att jag fick psykbryt i våras, orsakat av alltför höga krav på mig själv, vilket delvis kanske är sant då jag alltid vill känna mig väl förberedd i tävlingssammanhang, men den krassa sanningen var att verkligheten kom ifatt mig. När tillvaron består av ett antal åtaganden, engagemang och intressen och dygnet har 24 timmar, så kommer man ofrånkomligen till en punkt där något måste prioriteras ner. I min egen prioritering föll det sig naturligt att cykelengagemanget fick stryka på foten. Inte för att jag inte tycker det är kul - jag är cyklist, har varit det i 25 år och kommer att vara det livet ut (eller så länge benen bär mig), utan för att det till syvende och sist är en hobby, ett intresse som, när saker och ting ställs på sin spets, är en stund av "good fun" i goda vänners lag.

Nu är det inte så att jag hängt upp cykeln på kroken fullständigt, utan jag självklart har fortsatt att träna på i mån om tid och ork. Det som präglat träningen under perioden har varit det vi alla känner till - "kort och hårt". Till och med testcykeln hemma i garaget har fått bekänna färg denna regniga sommar.

Imorgon ska jag vara med på startlinjen vid årets CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka. Årets upplaga kommer sannolikt att bli stenhård, då loppet även tar sig formen av ett elitlopp med flertalet av Sveriges bästa elitcyklister på startlinjen. Min blygsamma målsättning får vara att försöka gå med i förstagruppen så länge det går och förhoppningsvis till mål, men med tanke på träningsmängd och form just nu så kan detta vara önsketänkande.

Den som lever får se!

En ska bort!

2010-03-28T20:42:00.002+02:00

1. Cervelo R3
2. Cervelo Soloist
3. Cervelo P3
4. Vintercykel
5. Merida Carbon

Time out!

2010-03-22T19:58:00.001+01:00

Dubbfritt

2010-03-20T22:14:00.003+01:00

Nu är de av, dubbdäcken. Och vilken känsla det var att i begynnande vårväder köra STU uppför Ubbhultsbackarna, följt av Benareby och Mölnlycke, utan att slita med tunga, vobblande dubbdäck. Det tog inte många minuter förrens den sanna cykelglädjen hade återkommit. Detta trots vintercykel och taskiga ramvinklar. Vädret var kanon med 6 plusgrader och sol. Inte ens vinden, som stundtals var frisk, kunde undanröja vårkänslorna. Formen känns riktigt bra och det verkar som om vinterträningen gjort önskad nytta. Att man har blivit lite lättare gör naturligtvis sitt till känslan av flyt i åkningen.

Imorgon är det distanstränig med MCK i vanlig söndagsstil. Distanspassen börjar mer och mer ta formen av snabbdistans, eftersom alla vill få upp farten i benen inför den stundande tävlingssäsongen.

Utifrån jobbperspektivet så blev jag idag överraskat mycket glad över att tjänstemannaorganisationerna Unionen, Sveriges Ingenjörer och Ledarna kommit överens med arbetsgivarparten om ett nytt 18-månaders kollektivavtal. Detta innebär fortsatt fredsplikt och lugn och ro i båten. Värre är det på arbetarsidan, där Livsmedelsarbetar-förbundet varslade om stridsåtgärder igår. Bådar inte gott och kommer att innebära en massa merarbete om inte parterna finner en lösning på förhandlingsknuten.

Stiltje

2010-03-13T22:02:00.002+01:00

Bloggen har inte uppdaterats nu på en period. Kände att jag inte hade så mycket matnyttigt att skriva och berätta om. Förrutom bra träning och en frisk kropp så har jag ägnat lite tid att söka efter några specifika samlarobjekt till vårt nya hus. Till min glädje fann jag till en rimlig peng en väggtavla med ett av Verner Pantons originaltyg från 1966 i gott skick. Så häftig och så retro!

Ryggläge

2010-03-01T22:42:00.007+01:00

Vila innebär att sitta och läsa tidningen riktigt länge, äta något gott, gå en lugn promenad med hunden samt ligga i ryggläge och titta på inredningsprogram, där de antingen använder för mycket skrikiga färger eller obskyr rustik brittisk stil.

Vid sidan av mitt cykelintresse så brinner jag för moderna antikviteter. Jag kan nörda ner mig i verk från Charles och Ray Eames, Verner Panton, Arne Jacobsen och Wegner för att nämna några. När vi flyttar in i vårt nya hus ska jag förverkliga en länge bevarad dröm; införskaffa en Eames Lounge Chair från 1956. Underbar fåtölj med tillhörande ottoman i körsbärsfanér och mörkt italienskt läder. Mäktig, auktoritär och självklar. Paret Eames designade under 1940-50-talet så mycket fantastiska möbler! Eames var stilbildare med böjträ- och glasfiberkonstruktioner. Deras böjträsskapelser inspirerade storheter som Arne Jacobsen när han designade nutida klassiker som stolarna Myran och Sjuan. Ett par av Eames stolar har letat sig in i vårt hem och successivt utökas samlingen av dessa extraordinära skapelser från en av vår tids främsta designers.

För mer info och bilder om paret Eames: http://veerle.duoh.com/blog/comments/design_icons_charles_and_ray_eames/

Tungt avslut

2010-02-28T21:35:00.003+01:00

En tung vecka i träningsprogrammet avslutad. Sju pass fördelade på sex träningsdagar gör att både kropp och själ är lagom möra och längtar till nästkommande vilovecka. Kroppen har svarat bra på senaste periodens träningsmängd, utan varken sjukdom eller belastningsont någonstans, vilket känns kanon. Under dagens distanspass med MCK svarade kroppen bra på det relativt högt uppskruvade tempot och de avslutande mls-spurterna kändes helt OK, utan tendens till att stumna eller mattas av. Just nu tycker jag mig märka att jag tränat mer grenspecifikt denna vinter, med mer reell cykelträning, jämfört med tidigare vinterperioder. Det känns som om jag har en bättre och stabilare plattform vid den här tiden i år, jämfört med hur det kändes vid samma period i fjol. Kombinationen mycket STU, mer intervaller och en rejäl viktminskning har gjort susen såhär långt och målsättningen är att trimma detaljerna, främst snabbhet och explosiviteten, inför den kommande tävlingssäsongen.

På tisdag gör jag ännu ett gästspel som spinninginstruktör på Sportlife. Eftersom jag har vilovecka så känns det kul att kasta in ett återhämtningspass tillsammans med ett gäng hugade "spinnare", som verkligen älskar att köra skiten ur sig. På Sportlife i Frölunda finns det en grupp trogna deltagare som återkommer vecka efter vecka och som verkligen är engagerade i sin träning.

I veckan fullföljde vi vårt husköp efter en mindre prisförhandling, med något sänkt köpeskilling. Just nu sitter jag och Anette och bläddrar i diverse inredningstidningar och kan sannolikt redogöra för vad som står på sid 24 i såväl Residence som Elle Interiör. Det första vi ska göra när vi flyttar in den första juni är att renovera badrummet, varför vi diskuterar färger på golvklinker, vägghängd WC eller ej, duschkabin med ånga eller hörnbadkar, spotlights, mekanisk frånluftsventilation och andra I-landsproblem.

OS och spegelträning

2010-02-21T18:42:00.003+01:00

Att sätta sig efter jobb och egen träning, med en skönt trött känsla i kroppen och titta på när vårt svenska skidlandslag gör processen kort med kaxiga norrmän och övriga nationer, är fantastiskt kul. Vinter-OS i Kanada, med den tidsskillnad som detta innebär, ger möjlighet att framåt kvällskvisten runda av dagen med lite modernt gladiatorspel. Perfekt att hinna med dagens alla bestyr och egen träning innan skådespelet drar igång. Och vilket skådespel sedan! Gårdagens lopp med grabbarna Hellner, Olsson och Södergren var grymt spännande och som flertalet redan kommenterat, taktik på bästa cykelmanér. En riktig fröjd för ögat att se Hellner och Södergren jobba för Olsson i utbrytning och sedan kontrastöta när konkurrenterna kommit ifatt. Nice!

Ikväll får vi se om Helena Jonsson fått lite distans till favorittrycket och placerat prestationskraven på hyllan och börjar leverera det vi alla vet hon är kapabel till. Jag kan inte annat än känna sympati för tjejen, med allas blickar och färväntningar på sig och så misslyckas hon upprepade tillfällen. Hoppas hon når upp till sin vanliga nivå och kör hem en medalj ikväll!

Efter idogt snöande i dagarna två, ackompanjerat av styva tio minusgrader, så blev det inomhusträning både lördag och söndag. Tillsammans med Jonas Gunnarsson (HCK) och Johan Brengdahl (MCK elit) har det under helgen avverkats G1, G2, 45 minuter STU och en handfull kortare intervaller av blandad sort, i Sportlifes lokaler. Cykelsalen har speglar på väggarna så det har blivit några timmar stirrandes på sig själv. Kan vara givande, men fullt så egenkär är jag inte! Efter att i lördags ha suttit igenom två spinningklasser i avvaktan på den "riktiga träningen" ska börja, läs STU:er, började nog omgivningen undra vad vi var för kufar som satt där, längst bak, svettiga och allmänt snuskiga och aldrig gav upp. Det får man bjuda på. Trots det ogästvänliga vädret, åtminstone ur cykelsynpunkt, så fick man ihop en bra träningshelg trots allt.

Enligt SMHI är det mer snö att vänta i nästa vecka, så man ska väl inte ha alltför stora förhoppningar på utomhusträning de närmaste dagarna.

Antarktis

2010-02-19T22:04:00.002+01:00

Snön vräker ner i Göteborg och de senaste dygnet har det väl kommit ner en två decimeter, typ. Visst är det mysigt med snö och riktig vinter, speciellt kring juletid, men efter ca två månader med stadiga minusgrader och, med Göteborgs mått mätt, stora mängder snö, så börjar man bli lite mätt och belåten på eländet. Vore skönt med lite töväder och barmark så att man kunde få till lite kvalitetsträning utomhus. Som det ser ut just nu genom fönstret så blir det sannolikt inomhusträning, ännu en lördag denna vinter, på Sportlife, med planenliga STU:er och lite annat mums. I och för sig kanonbra att ha samarbetet med Sportlife och fri tillgång till deras anläggningar och cykellokaler, men det slår inte ett gött pass utomhus!

På måndag genomför vi upplåtelsebesiktning av det nyinköpta huset i Fiskebäck, med förhoppning att besiktningsmannen inte hittar en massa konstigheter - eller, jo, kanske det, i den mån det finns några, för det är bättre att vi får reda på det innan öppningsklausulen är till ända och köpet bindande i sin helhet. Konstigheter innebär prisförhandling alternativt en allvarlig fundering på om man ska se sig om efter andra objekt. Måndag är sanningens ögonblick!

Genom Spotify strömmar just nu Story of the Year, grymt bra gung!

Husägare

2010-02-14T21:20:00.002+01:00

Jaha ja, då var man husägare! Efter en segsliten budgivningsprocess så stod vi som vinnare och tillika köpare av vårt favoritobjekt i Fiskebäck. Det som återstår är en besiktning och därefter är affären formellt klappad och klar. Här ska snickras!

Upplägg och mål

2010-02-10T21:20:00.008+01:00

Som Glenn konstaterar på sin blogg så har jag under vinterträningen 2009/2010 valt att i grunden utgå från det program som Mattias Reck/Balansera upprättade åt mig för föregående säsong. Träningsmängden har dock ökats ett antal procent. Upplägget har modifierats en aning och jag har anammat influenser från andra cyklister i min omgivning. Detta innebär bland annat att jag medvetet kört något mindre löpträning och fokuserat något mer på reell cykelträning, såväl inne som ute, främst mer styrkeuthållighets-intervaller i kombination med styrketräning med vikter. Ett annat mål som jag har med vinterträningen är att successivt kapa lite egen vikt och målsättningen är ca ett kilo per månad. I det här fallet kan jag meddela att jag just kapat en komplett Cervelo R3! Go figure!
I övrigt har jag inte ändrat träningsupplägget jämfört med tidigare, utan det följer samma periodiserade upplägg som Mattias på ett suveränt sätt utarbetar, baserat på ambition och förutsättningar.

Vi får väl se i vår och sommar om man lärt sig hemläxan korrekt eller om det blir IG på provet!

Hårda bud

2010-02-07T18:44:00.002+01:00

Dagens ord är budordet, eftersom vi har varit på visning i vårt favorithus i Fiskebäck och sagt ett bud. Nu drar budgivningen igång och vi håller naturligtvis tummarna för att det är vi som står där på slutet som glada, nyblivna husägare.

Gästspelare

2010-02-02T20:25:00.002+01:00

En välförtjänt vilovecka har påbörjats och på frågan från Jonas Gunnarsson på Sportlife om jag skulle vilja hoppa in som gästspelande instruktör från Team CykelCity.se på tisdagens spinningpass i Frölunda, så tackade undertecknad ja. Efter att ha haft ett längre uppehåll i instruerandet så kändes det som sig bör lite pirrigt - man vill ju inte göra bort sig. Till min glädje, trots snöoväder, så var klassen så gott som fullbokad och allt gick som planerat, dvs kör hårt med deltagarna och få dem att smaka på delar av "riktig cykelträning", med intervaller, fartökningar, spurter och allt. "Smärtan är kortvarig, äran för evigt" var dagens talspråk och ledstjärna. Döma av intrycket på deltagarna så verkade alla trötta, svettiga och belåtna när de gick. Uppdraget slutfört. Nästa vilovecka kör vi ännu ett gästpass, men då blir det ännu mer korta och halvlånga intensiva intervaller.

Sicket vinterväder

2010-01-31T22:52:00.005+01:00

Ännu en kall, blåsig och bortsnöad helg. Ännu en helg hos Sportlife och deras spinninglokal i Frölunda. Tur att deras cykelpark är "top notch", utan komprommiser eller konstiga inställningsmöjligheter. Ett gäng timmar stirrandes i en stor spegel, tillammans med Johan Brengdahl (hoppas allt är väl med din sambo!) från MCK Elit och Jonas Gunnarsson från HCK, samt G1, G2, STU, igångdrag och Mls:er. Hoppas vid gudarna att vädersituationen ordnar upp sig snart, eftersom denna typ av "tvångsträning" inomhus kommer att bli stygg för motivationen i förlängningen.

Helgens stora "privata" händelse är att jag och Anette har sålt vår bostadsrätt till en sympatisk dam i Särö, vars målsättning är att sälja villan och flytta till något mindre. Vi å andra sidan, har sökt med ljus och lykta efter ett eget hus och nu verkar det som om allt faller på plats. Lägenheten såld, köpekontraktet påskrivet, lånelöfteskraven uppfyllda och ett intressant objekt inom räckhåll. Vi går på visning i helgen och därefter startar budgivningen. Hoppas vid gudarna att det inte sticker iväg som en del hus har en tendens att göra! Shit, det känns lite nervigt att veta att från och med 1 juni, då vår köpare har tillträdesdatum, så är vi per definition bostadslösa. Det blir väl till att hyra en husvagn på Meros camping!

Kräkpass

2010-01-28T16:36:00.003+01:00

Recept: börja med att tillsätta en rejäl nypa uppvärmning. Addera till ett stöddigt gäng 7-3:or på och över tröskeln - ca 85-90%/max. Tag sedan och släng i en handfull igångdrag och för att toppa anrättningen, kasta med ett antal Mls. Smaka av, var inte snål med att varva ned och så peta i lite streching som avslutning. Ett bra recept på ett egenhändigt komponerat kräkpass!

Veteranklass? Nej tack!

2010-01-25T22:46:00.002+01:00

Läser Lunkans senaste blogginlägg, där han gör processen kort med det faktum att man absolut inte kan tävla i H30. Nej, herregud, vilken förnedring! Hur skulle det se ut? Pinsamt! Då kan man bara konstatera att det måste svida ont att ge veteranklasserna tummen ner och samtidigt regelbundet få pisk av gubbdjävlarna på säsongens gemensamma träningar och lokala event! (-;

Glenns roddtävling

2010-01-25T22:23:00.002+01:00

Det är bara att kasta in handsken och konstatera. Inget för mig, inte en chans, no, nix, nada. Alldeles för svag i överkroppen i dagsläget för att kunna prestera bra i roddmomentet, när det kommer till kortare maxprestationer. Visst ror jag 10-12.000 meter på runt två minuter/500 meterstempo, men inte 2000 meter på +- sju minuter. Detta kräver mer överkroppsstyrka, främst i ryggens och armarnas dragmoment, som jag i dagsläget inte besitter. Annat var det för fem-sex år sedan, då jag körde mycket rodd, 50.000 meter/veckan - då kunde jag stadigt ligga och köra 500 meter på 1,45 under långa perioder, med det var då det!

Det drar ihop sig.... NM i Norge i augusti

2010-01-24T21:03:00.006+01:00

Jag är ingen kartläsare av rang, men vad jag kan utläsa av banprofilen så ser den kuperad och krävande ut, men en längre stigning om styva 150 höjdmeter. Detta gillar vi!

Läs med på Veteranklungan eller den officiella NM-sajten hos arrangören Ottestads cykelklubb I Hamar.

Vi i femman

2010-01-22T19:07:00.003+01:00

Politikern på radiokanalen P1 härom dagen - "...vi vet hur mycket vårt förslag om ny sjukförsäkring kommer att kosta, men kostnaden är svår att uppskatta eftersom vi inte vet hur många personer som berörs....." Öh, nähä, du!

Först anförs att kostnaden är beräknad och klarlagd, för att sedan i andra andetaget anföra att det inte går att beräkna kostnaden, då inte alla faktorer är klarlagda.

"På A svarar vi Malmö och på B vet vi inte" (Vi i femman -76)

Politiskt dravel och retoriskt strunt!

SMS.....

2010-01-18T20:58:00.002+01:00

......från Picco på Gran Canaria, där de idag har haft 30 grader, sol från klarblå himmel och vindstilla. Timmar i sadeln på perfekta vägar med massor av mysiga höjdmeter. När de inte äter buffé eller sover. (Frågan är om det är timmar i buffén eller på sadeln som Picco tillbringar, men det lär vi bli varse när farbror kommer hem)

Närå surru, jag e´inte bitter!

Nio timmar och hjältedåd

2010-01-17T19:11:00.008+01:00

Nio timmar avser helgens distansträning i total. Lördagen bestod av distans i kombination med STU:er, tillsammans med Glenne, Mikke och Erik Saeden från MCK. Lagom snygg var man när man kom hem efter vad jag förstår på Glenn, styva 800 höjdmeter och flertalet styrkeuthållighets-intervaller. Härdande.

Idag har vi kört ett "vanligt" distanspass tillsammans med MCK, i vanlig ordning från Mölndals Bro, och färden tog oss runt Lygnens nordsida och Fjärås, tillbaka till Göteborg. Stundtals isigt utav bara den och första gången i vinter som jag fått sladd på framhjulet trots rejäla Nokian dubbdäck. Ingen riktig lust att grusa grundtränings-perioden med ett smaskigt nyckelbensbrott eller annat kul. Även idag fick vi vår normala dos av rabiata bilister, med detta är mer normaltillstånd än undantag i dessa dagar.

Hörde på nyheterna om läget på Haiti och den fruktansvärda situation som där råder på grund av veckans jordbävning. De läkare som åkt dit genom organisationen Läkare utan gränser försorg arbetar under grymt svåra förutsättningar och med mycket begränsade resurser. En läkare var tvungen att amputera en arm på en fastklämd kvinna med en såg tillverkad för att såga upp bilvrak! Till råga på allt är sjuk-domar som HIV, hepatit och TBC vanliga, vilket gör arbets-situationen farlig för både offren som dess hjälpare. De läkare och annan vårdpersonal som har åkt dit och som gör en storslagen insats, trots förutsättningarna, är enligt mig dagens hjältar. Hatten av!

Själv sitter man här och äter sin färskpasta och tycker att det är lite motigt att det är måndag imorgon och jobb igen. Perspektiv Martin, perspektiv!

Undrar hur nära jag kan köra?

2010-01-16T19:18:00.011+01:00

Jag blir förundrad och fundersam varje gång. Oftare och mer ingående än någonsin tidigare. Jag talar om när man befinner sig på cykeln ute på någon obskyr småväg i trakterna runt Åsa i Halland eller vid Snipen i Billdal och en medtrafikant, läs bilist, gärna i en stor SUV av valfritt fabrikat, ska passera dig till vilket pris som helst. Uppenbarligen till vilken risk för omgivningen som helst. Ännu mer perplex blir jag när denna scen i regel sker på lördagar och söndagar, då merparten av Sveriges förvärvsarbetande befolkning är lediga från jobbet och rimligen inte har så många deadlines att passa. Icke då, bilföraren, i regel en man (ibland dock en kvinna) i övre medel-åldern, ska fram och om det innebär att han antingen kör på dig, alternativt skapar en situation som innebär att du åker i gatan, så spelar det ingen roll. Huvudsaken är att han vinner några sekunder och får en stund av falloskänsla i sin bil. Extra trist är det när det ibland sitter en liten kille eller tjej i baksätet och tvingas uppleva eländet. Fin förebild, den pappan, när han demonstrerar en stilstudie för barnet i trångsynthet, egoism och tvivelaktigt trafikbeteende. Undrar om attitydproblemen går i arv? Jag tänker oavkortat på talessättet; "barn gör inte vad du säger åt dem att göra, de gör som du gör".

Vid flera tillfällen har jag haft "diskussioner" med bilister gällande hur de skulle uppleva en situation där de helt sonika kör över en cyklist samt huruvida detta är värt den sekundvinst som tok-forceringen ger i sammanhanget. I regel får man ett svar i paritet med IQ i skostorlek, ackompanierat med rivstart, varningsblinkers, ett moln av spolarvätska och tutande.

Än så länge har vi kommit undan med bara förskräckelsen, men förr eller senare (det känns som om det är en tidsfråga) kommer en riktigt otäck olycka inträffa. Det kommer dessvärre inte att vara bilföraren som ligger skadad eller värre på gatan. Vi vet alla vem det är.

7/3:or

2010-01-15T14:35:00.003+01:00

Efter en vecka med två pass styrketräning, kombinerade med STU:er samt ett pass 7/3:or, sitter man här på fredagen med trötta och sega ben. Imorgon och på söndag blir det uteträning om inte svinkylan återkommer. Märkligt egentligen det här med kylan - för en månad sedan upplevdes en minusgrad på utepassen som i det närmaste outhärdligt kallt, men efter att ha lidit igenom en månad med temperaturer kring 8-10 minusgrader, eller mer, så känns en minusgrad helt plötsligt som behagligt och lite mysigt!

Våra CC vintertights har kommit och ligger och väntar i butiken! Är man inte snabbast, så måste man vara snyggast!

Just nu ligger sannolikt Picco på Balcks och Sandells rulle och han kommer inte att gå fram och ta en minut vind under två veckors träningsläger på Gran Canaria med CC´s elitgäng. Som vanligt. Glidare! (-;

Vilodag...

2010-01-11T18:15:00.002+01:00

.....är alltid najs! Fötterna i högläge, massor med skräp på TV och idogt snedsurfande på diverse, obskyra internetsidor, i regel med cykelinriktning. Allt mer eller mindre som tillvaron medger. Skönt! Är nog i grunden en lat gynnare, vilket står i bjärv kontrast till femtimmars distanspass, på vatten i minusgrader och tio sekundmeter.

Snöblästrad

2010-01-10T20:57:00.006+01:00

Solen sken genom fönstret och signalerade en vacker vintersöndags-morgon. Termometern angav i sammanhanget beskedliga - 3 grader, vilket i min bok innebär distanspass ute. Sagt och gjort, kläderna på, ut genom dörren och upp på cykeln, men vad möter jag om inte en vägg av vind. Jippiee! Visst sade de på nyheterna igår att det skulle bli lite blåsigt, men detta var i överkant tillsammans med minus-grader. Efter att ha förlikat mig med tanken på att passet kommer att bli vindpinat, kallt och snöyrigt pass, var det bara att stå på runt Särö, ner genom Onsalahalvän och Kungsbacka, för att sedan, via Myra, åka hem över Snipen. Summa summarum; fyra timmar på klockan, snöblästrad cykel och kalla tår. Passet gick bra trots omständighterna och det känns alltid bra att ge sig ut, trotsa väder-gudarna och veta att detta är kvalitetsträning som man har nytta av längre fram. Trots vinden och kylan mötte jag både en fightandes Jonas Gunnarsson vid Grönninge och klubbkompisen Mikke Jönsson på väg hemåt vid Myra. Ingen av dem jublade över förutsättningarna, men vem gjorde det?

Ännu ett inomhuspass

2010-01-09T20:06:00.003+01:00

Efter att ha studerat termometern imorse och konstaterat att den visade -15 grader, utan tendens till att ändra sig åt det positiva hållet, så var det bara att packa väskan, dra på sig träningskläderna och åka till Sportlifes gym i Frölunda. En timme styrketräning följt av två timmar testcykel, med G2, blandade STU:er och igångdrag, fullbordade dagens träning. Därefter hem och titta på Tour de ski och grabbarna Hellner/Rickardssons kamp mot ärkefienden Norge och Petter Northug. Nu blev det snarare Lucas Bauer, men morgondagens backlopp blir en riktig cliffhanger!

10000 metersklubben

2010-01-08T22:46:00.003+01:00

Idag gick jag med i 10000 metersklubben, dvs bestämde mig för att köra ett roddpass om 10000 meter. Det tar styvt 40 minuter om du håller ett hyggligt tempo (2 min/500 meter) och ger en riktig genomkörare för hela kroppen. Detta i kombination med bålträning så var man färdig, bokstavligt talat. I helgen ska den bistra kylan fortsätta, med temperaturer kring -10 grader, så vi får väl se hur det blir med utomhusträningens vara eller icke vara. Annars blir det ännu mer tid hos Sportlife.

Men vad i helvete!

2010-01-06T20:13:00.005+01:00

Fick just höra att Niklas Axelsson uppvisat ett positivt A-prov för EPO-doping! Igen! Visst, vän av ordning påtalar att man ska inte ropa högt innan B-provet är analyserat, men har man varit med ett tag vet man att detta i 100 fall av 100 endast är av akademisk betydelse, snarare än att utfallet skulle bli annorlunda. Hoppas att detta tillfället utgör undantaget i så fall, för detta fokus behöver inte svensk cykelsport just nu! Det drar en löjets och smutsens skugga över våra senaste OS-silver och alla som seriöst håller på med tävlingscykling i vårt avlånga land.

Fan, till och med en gubbdjävel som jag får frågor av folk på jobbet, seriöst och allvarligt ställda, om även jag har dopat mig och om det är vanligt i svensk cykelsport! Detta kan man tycka är naivt, för att inte säga infantilt, men tyvärr så har allmänheten, vilt påhejad av dags- och kvällspressen och sportjournalister som utgör sig för att vara experter, en bild av cykelsporten som ett gäng fulldopade puckon som inte backar för att gräva i den förbjudna godisskålen. Att cykelsporten genomför fler dopingtester än någon annan idrott spelar ingen roll och inte ens det faktum att testerna faktiskt fångar fuskarna, vilket dessvärre också för med sig att fusket kommer upp till ytan och blir allmänt känt. En form av moment 22 infinner sig; testerna behövs för att rensa i träsket, men samtidigt så innebär varje ertappad fuskare att ett steg framåt åtföljs av två tillbaka i termer av trovärdighet i samhället.

I fallet Axelsson och alla andra fall där doping uppdagas, oavsett om det är en förstagångsföreteelse eller upprepade förseelser, så sällar jag mig till gruppen som förordar livstids avstängning, därmed basta. Det enda sättet att skapa trovärdighet och återvinna förtroendet hos allmänheten, aktiva cyklister, näringslivet och nuvarande sponsorer, är att helt sonika etablera och tillämpa en enförseelseregel - "once and you are out!"

Jag vet vilka kommentarer som kommer på jobbet imorgon - "jaha ja, ännu en dopad cyklist! Sådana är dom allesammans har jag hört....."

Intervallträning - på NK!

2010-01-06T13:54:00.006+01:00

Under förmiddagen har Anette och jag kört intervaller - mellan hugade reashoppare på NK i Göteborg. Den årliga vinterrean drog igång och Anette hade fått en vipinbjudan (?) att komma tidigare än majoriteten, så det var bara att ladda, ta sats och köra på i gångarna mellan mer eller mindre köpgalna svenskar. Ett och annat fynd blev det, bland annat en ny skjorta och en slips. Anette däremot, har som vanligt inga problem att fynda, varför det snabbt blev såväl en som två påsar med byxor och tröjor. Efter fullföljd rajd drog vi oss tillbaka, slickade våra sår och tog en kaffe och laxsmörgås på Espresso House - kostade lika mycket som alla reainköpen, typ, men det var gott!

Nu är det dags att svida om och åka ner till gymmet för ett kombinerat styrketränings- och testcykelpass med STU:er. Lite för snöigt, blåsigt och kallt idag (-12 grader) för att träna ute med kvalitet. Efter att ha kört strukturerat med fokus på distans och styrka under helgledigheten, så är benen lite slitna och näst-kommande vecka blir en återhämtningsvecka med lugna pass, för att sedan öka upp igen. Vi går nu in i en ny träningsperiod där vi successivt, under de kommande 6-8 veckorna, kommer att köra mer intervallträning av olika valör och kaliber. Styrketräningen kommer att inriktas på tyngre vikter/färre rep och explosivitet, snarare än lägre vikter/många rep. Jag kan bara konstatera att min utgångs-punkt denna vinter i styrketräningen är klart mycket bättre jämfört med samma period förra året. Halvvägs in i årets styrketränings-program använder jag viktnivåer som jag med nöd och näppe klarade när styrketräningen avslutades förra året. Det är inga Jimmy Rönn-nivåer på vikterna, men helt klart ett fall framåt och en tydlig förbättring i benstyrka. Nu gäller det bara att omvandla detta till cykelspecifik styrka, men det är där de angränsande testcykelpassen kommer in i bilden.

Imorgon drar jobbet igång igen och därmed är det slut på ledigheten. Tillbaka i ekorrhjulet.

Det gäller att sko sig

2010-01-04T20:38:00.005+01:00

Läste en kul artikel i GP om att man i Malmö tagit en liga som specialiserat sig på att stjäla skor, som i Sverige alltid är vänster-paret. Därefter åker de helt sonika över sundet till Danmark där man av hävd och tradition har högerskon i butiken. Vips så har man ett komplett par att sälja på svarta marknaden till hugade, mindre nogaräknade spekulanter. Vad är det talessättet säger; "tillfället gör tjuven"! Det som gör mig lite fundersam är hur någon överhuvudtaget orkar klura ut det faktum att olika länder har olika skor på display? Fult att sko sig på andras bekostnad! (-; (ja, den var kass!)

Igår var det så grymt kallt, igen, att jag och Glenn valde att träna inomhus på Sportlife i Frölunda. Efter en timme styrketräning program F (?), körde vi ett antal längre styrkeuthållighetsintervaller, varpå vi fick ihop styvt tre timmar på klockan totalt. Idag var jag ledig från jobbet (klämdagsledigt måndag/tisdag) och körde ett rejält distanspass tillsammans med Glenne. Efter en riktigt bra träningsperiod under jul- och nyårshelgen känns benen lite sega och svårstartade, men för att citera Glenn på hans blogg, så har man de senaste månaderna lagt en bra grund i basen på grundtränings-pyramiden. Nu har man grundat för bra förutsättningar att successivt öka intensitets- och kvalitetsmomenten i träningsupplägget, för att vara i slag när det drar ihop sig framåt april/maj.

Förbaskat kall distans

2010-01-01T20:54:00.002+01:00

Efter många om och men, på grund av sen gårdagskväll, så fick jag på mig alla lager av kläder, rånarluva, vantar och annat tingel tangel och kom iväg på årets första träningspass - distans. Den senaste tiden har det varit ovanligt kallt i Göteborgstrakten, enligt SMHI 6-7 grader kallare än normalt, vilket känns i tår och fingrar efter ca två timmar. Oavsett hur jag klär mig och skyddar kroppen, de nya tumvantarna undantagna, (grymt bra) så fryser jag lättare nu än vad jag kan minnas att jag gjorde när jag var yngre. Börjar väl bli gubbe helt enkelt! Väl hemma efter några timmar så var man lagom genomfrusen och mör. Trots en knäckt bakskärm, (avskyr skärmar i alla dess former - bara problem och strul hela tiden!) så blev det ett bra pass.

Tävlingsåret 2009 - "highs and lows"

2009-12-31T20:48:00.017+01:00

Så var ännu ett år till handlingarna. År 2009 är snart slut och jag ska därför ta stunden i akt och summera tävlingssäsongen. När jag påbörjade uppbyggnads-träningen senhösten 2008 hade jag som uttryckt målsättning att ta medalj på svenska mästerskapen 2009 samt köra riktigt bra på veteran-NM i Danmark. Dessa två lopp stod ut från resten av tävlings-kalendern. Min coach Mattias Reck från Balansera lade upp ett träningsprogram över sex månader, med start i november, som hade fokus på att jag skulle vara i absolut toppform i samband med SM i Ljusdal. Under året har vi justerat uppläget något, bland annat genom att lägga in svinhård intervallträning ett par veckor före mästerskapen. Summa summarum så kan jag bara konstatera att Mattias upplägg, likt en triangel, med en bred bas av grundläggande distans-, styrke- och styrkeuthållighetsträning, kombinerat med en topp beståendes av högintensiv intervallträning, har fungerat väldigt bra för mig under 2009.

Träningsupplägget i kombination med kanonbra pepping samt hjälp med fokusering och målbilder av Anderz "Picco" Persson och Mattias, lade grunden för ett SM-silver i Ljusdahl. Uppladdningen var fullgjord, målbilderna på plats och taktiken från Picco klar (vänta, var passiv och kör som fan med 10 km kvar och det börjar dra ihop sig). Att köra ifatt Matti som var i utbrytning och sedan i par hålla klungan bakom oss sista milen var grymt. Att få stryk i spurten känns fortfarande surt, men då resonerade jag i termer att det är bättre att bli 2:a än 22:a. Kanske dumt så här i efterhand, men då kändes det rationellt. Målfotot taget av teamkompisen Mikke signalerar väl inte en alltför nöjd Martin, men med lite distans var känslan tillfreds-tällande i sammanhanget.

Ett par veckor efter SM var det dags för veteran-NM i Danmark och Saeby, en styv mil söder om Fredrikshamn. Iförd landslagströja (inte så mycket värd i veteransammanhang, men för mig en självklarhet för en stolt svensk) var taktiken samma som på SM - kör passivt och avvaktande under första 3/4:delen av loppet och därefter vaken för den/de utbrytningar som förr eller senare kommer. Sagt och gjort, med två varv kvar av sex gick en grupp om fyra iväg och i backen anade jag instinktivt att "detta kan vara den som håller", varpå jag gick iväg "på rött" tillsammans med en dansk och efter ett par minuter bryggade luckan. Utbrytargruppen, som även bestod av Stefan Stengård, tre danskar och norska mästaren, höll undan tills det var dags för målgång. Norrmannen var mest aktiv och även den som drog igång spurten. Jag satt fint på hans hjul och tänkte att nu får jag en bra resa, men till min fasa "dog" han med 20 meter kvar. Undertecknad hade inget val än att fullfölja spurten och då jag inte är en spurtare av rang blev jag passerad med några decimetrar på mållinjen. Jag rullade in på en besk 4:e plats.

Så här i efterhand är NM-placeringen det som jag grämer mig mest över under året, då jag var så otroligt nära att ta medalj av någon valör. Om bara norrmannen hade lyckats fullfölja sitt spurtuppdrag lite till.....! Makes you wonder.

Om jag skulle summera säsongen 2009 så blev den på det hela taget riktigt bra - en medalj på SM, landslagsuttagen och en fjärdeplats på VNM i hårt motstånd på dansk hemmaplan. Jag kan inte annat än vara nöjd med utfallet. Träningen inför säsongen 2010 är i full gång, med ett liknande upplägg som i år, dock med vissa modifikationer, men dessa behåller jag för mig själv tillsvidare.

Jag vill även passa på och tacka Martin, Adam, Lasse, Helen och Marcus (okej då, även du Picco), på CykelCity i Göteborg för fin support, service och temanda under året! Ett tack riktas även till Dahlblads Nutrition för support av kosttillskott.

Ett gott nytt år till Er alla och förhoppningar om ett fantastiskt 2010!

White lies

2009-12-29T17:29:00.003+01:00

Sitter och lyssnar på White lies - grymt bra band, speciellt låten E.S.T. Kan verkligen rekommenderas!

Fyra timmar distans avverkad idag med det vanliga gänget från MCK. Anderz "Picco" Persson, alias Mr CykelCity, var med och trots dubbdäck och annat tungt, så var han grymt stark i backarna och tog långa förningar hela passet. Det märks vem som inte har slarvat med vinterträningen fram tills nu!

Eftersom Anette är kvar i Norge några dagar till samt för att göra tillvaron lite mer utmanande, så ska jag strax ner till gymmet för ett styrkepass. Dubbelpass is the shit!

På veteranklungan kan man läsa att göteborgaren Stefan Olgarsson har dragit igång ett eget senior/veteranlag till 2010, döpt till Team Mumien.se. Kul initiativ av Stefan med ett eget gubbgäng som vi kommer att få fightas med både lokalt och ute i landet nästa år. Hoppas att ni får ihop ett helt gäng. För den som är nyfiken på mer info - desök deras hemsida: www.teammumien.se

Home sweet home

2009-12-28T22:15:00.003+01:00

Så var man då hemma igen i Göteborg, efter att ha firat jul i Norge. Svärföräldrarna, Oddlaug och Oddvar, var i vanlig ordning mycket gästvänliga och omhändertagande och vistelsen gick i avkopplingens tecken. Det som är så skönt att fira jul i Norge är att det är så opretentiöst och lugnt, utan tillstymmelse till hets eller julstress. Var sak har sin tid, vilket är skönt i sammanhanget. Det blev som tidigare berättat, en vit jul i vid bemärkelse. Mängder med snö kom under vistelsen och jag fick ihop styva 10 mil längdskidåkning, fördelat över 8 timmar. Riktigt bra träning och i så fantastiska förhållanden som råder i Kongsberg, så är det på gränsen till helgerån att inte passa på när tillfälle ges.

Imorgon står det distanspass på programmet. Resten av julledigheten går i träningens tecken och min målsättning är att få in ett bra block med distans, styrketräning och intervaller, tills det är dags att återgå till vardagen igen. Hoppas att våra nya Team CykelCity.se vintercykeltights dykt upp? De skulle förmodligen levereras i mellandagarna. Läge för ett besök på CykelCity imorgon och sondera terrängen.

50 cm och det fortsætter.....

2009-12-25T21:39:00.002+01:00

Kommer just in från snøskottning. Hær i Kongsberg har det under de senaste timmarna kommit 50 cm nysnø! Helt sjukt och det bara fortsætter! Skønt i sammanhanget ær att det ær ett par minusgrader, vilket gør snøn lætt och fin. Imorgon blir det snøskottning igen, vare sig man vill eller ej.

Tidigare idag åkte jag återigen upp till skidcentret på Funkelia før att åka længdskidor. Ænnu en gång fina førutsættningar och ca två timmar fin skidåkning till handlingarna, innan det var dags att åka tillbaka før middag. Det ær grymt jobbigt att åka skidor, speciellt nær tekniken ær sisådær. Helt pløtsligt swischar det till i øgonvrån och fram skjuter en norsk skiddemon, som får en sjælv att framstå som om man står still. Man får væl hoppas att andra upplever samma sak på sommarhalvåret nær man sjælv ær i sitt rætta element, på cykeln!

God fortsættning!

Skidføre i Norge

2009-12-24T16:34:00.006+01:00

Så var det julafton i Norge och jag och Anette har varit uppe i Funkelia, skid-området i Kongsberg, på før-middagen och åkt længdskider. Hær ær det just nu fem minusgrader och ca 50 cm snø. Allt ær vitt och fantastiskt vackert! I går kvæll och i natt kom det gott och væl 25 cm nysnø, vilket gjorde det lagom spænnande nær vi kørde hit igår. Dock utan missøden, men væl restid om 6 timmar før att køra 35 mil (?).

Att åka lændskidor ær grymt kul nær man får møjlighet att åka på vælpreparerade spår och under gudomliga førutsættningar. Norrmænnen kan verkligen ordna bra spår och det verkar som om alla går man ur huset och går på tur. Massor med folk i spåret!

Då man inte ær någon Ulvang eller Elofsson i spåret direkt, med teknik som en kråka och lagom ringrostig i størsta allmænhet på skidor, så fixade jag styva 1.45 tim kvalitetsskidåkning, dærefter var det godnatt. Fræmst ær det armar och axlar som sæger stopp, klen och tanig cyklist som man ær! Men bra træning, det ær det! Imorgon blir det mer åka av. Det gæller att passa på nær tillfælle bjuds.

Det vankas nu julmiddag med norska førtecken, vilket som flera av er vet innebær konstigheter som pinnekøtt och aladåb. Vis av erfarenheten från tidigare jular och i samråd med sværmor, så har undertecknad tagit med sig lite væsentlighter till julbordet, dæribland vørtbrød, julmust och senapssill. Man gifter sig inte med en norska før den goda norska julmatens skull.....

God jul från ett snøigt Norge!

God jul!

2009-12-21T22:50:00.002+01:00

Jag vill passa på och tillönska alla som står ut med mitt bloggande en riktigt God Jul! Hoppas att ni får en fin helg tillsammans med era nära och kära. På onsdag bär det av till Norge och Kongsberg för ett par dagar julfirande samt lite längdskidåkning - det gäller att passa på när det finns möjlighet!

Det viktigaste i mitt liv!

2009-12-21T13:48:00.002+01:00

Tumvantar är the shit

2009-12-20T21:26:00.004+01:00

Efter ännu ett svinkallt pass tillsammans med grabbarna bestämde jag mig för ett besök hos traktens sportnasare, med syfte och målsättning att hitta ett par rejäla tumvantar. Nu får det räcka med iskalla och stickiga fingertoppar, idogt vevande för att få igång värmen och allmän irritation över en miserabel situation. Det är sagt förut - livet är för kort för bristfällig utrustning, i det här fallet handbeklädnad. Sagt och gjort, ett par stadiga tumvantar från Hestra med Goretex har införskaffats och nu ska det väl till själva fan om man ska frysa igen!

-50 grader....

2009-12-19T19:43:00.002+01:00

....var det på dagens distanspass. Typ. Liksom. Det kändes så i alla fall. Första timmen var OK, men sedan blev det kallare och kallare, tills mina handskar började frysa till is och fingertopparna började försvinna i allt hastigare fart. När det är kallt och minusgrader i Göteborg med omnejd så känns det djävligt kallt, sannolikt på grund av den höga luftfuktigheten och den vanligtvis friska vinden. Med en 90 minuter kvar hem var jag rejält kall och insåg att nu var det nog dags att börja höja kroppstemperaturen , med resultatet att jag körde på ordentligt under en styv timme, helt fel med tanke på syftet med träningspasset, men vad ska man göra när de yttre kroppsdelarna börjar försvinna! Sagt och gjort, det vara bara att köra på, i princip hela vägen hem och några kilometer hemifrån på Särö cykelbana frös jag som en hund. Gissa om det var skönt att kliva in genom ytterdörren och dra av sig de nedfrusna cykelkläderna.

Antingen så var det osedvanligt kallt och bistert, eller så börjar farbror bli lite vek på äldre dagar? Sannolikt det senare, men jag skyller på kylan - känns mer manligt! (-;

Min kära SAAB!

2009-12-16T22:02:00.003+01:00

I princip varje dag det senaste halvåret har jag läst oroväckande artiklar om tillståndet för bilbyggarna på SAAB i Trollhättan. Jag har ett extra stort hjärta för bilmärket då jag själv jobbade på deras HR-avdelning sent 1990-tal och därefter haft tre tjänstebilar av fabrikatet, alltid med förnöjelse och belåtenhet.

Visst, inte den snyggaste, snabbaste, modernaste, men väl ihopsatt och med sådana där finurliga lösningar i design och funktionalitet som inte förekommer i samma utsträckning på andra fabrikat. Trots att SAAB varit, helt eller delvis, i amerikanskt äga i styva 15 år, så ser man fortfarande att det är en SAAB. Märket har behållit sin designfilosofi, på gott och ont säger vissa kanske.

Med denna lovsång som hoppas jag verkligen att fabriken och företaget i Trollhättan får en chans att leva vidare, oavsett om det är en svensk, amerikansk, kinesisk eller holländsk ägare! Jag gillar min SAAB!

För övrigt mynnade mitt besök på Kanotcentrum i Göteborg ut i att jag hitade mina efterlängtade neoprenesockar i lagom tjock kvalitet. Satt som en smäck på foten och som en dröm i vinterskorna! Detta kommer att bli kanon i det kylslagna vintervädret!

Vikten av bra utrustning

2009-12-15T12:41:00.002+01:00

Idag genomförs ännu ett av många kombinerade styrketränings och testcykelpass på Sportlife i Frölunda. Det som är riktigt bra för mig som cyklist på detta gym är att de har den senaste varianten av danska Body/Masterbike i sitt spinningsrum. Sittställningen är inställningsbar på alla väsentliga områden och styret har ett skönt grepp. Alla ramvinklar är i linje med din vanliga sommarcykel. Som lök på laxen så har de nyligen installerat ett pulssystem från Activio, vilket ytterligare tillför kvalitet i träningen för de som inte har egen pulsmonitor.

Efter att ha betat sig igenom flera olika spinningcykelfabrikat, så kan jag bara konstatera att detta märke är ledande enligt mitt förmenande. Livet är för kort för taskig träningsutrustning!

Premiumbullar!

2009-12-14T12:43:00.005+01:00

Våra provbagare har, sin vana trogen, så här i juletid bakat underbart goda lussebullar med massor av saffran, som serveras till alla medarbetare i vår matsal på jobbet. Riktiga premiumbullar! En rykande het lussebulle och en kopp kaffe - grym avslutning på lunchen.

Nu är det bara några dagar kvar till julledigheten, detta efterlängtade naturliga avbrott från jobbet, förhandlingarna, protokollskrivandet och arbetsrätten. Under två veckor ska jag fira jul i Norge och Kongsberg med hustrun Anette och svärföräldrar, åka längdskidor samt hemmavid klämma in ett rejält block med cykel- och styrketräning. Mumma!

Vinter i Göteborg

2009-12-12T22:43:00.006+01:00

Ett fantastiskt fint lördagspass har avverkats tillsammans med Mikke. Vi körde över klassiska Ubbhult, med syfte att samla ihop ett gäng minuter STU, fördelade över styva 3.30 timmar. Kylan har kommit till Göteborg för första gången denna vinter, med ett par minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. I vanlig ordning tar man antingen på sig för mycket eller för lite kläder, men idag verkade det som om jag valde rätt, då jag varken frös eller svettades under hela passet. Fick slita lite idag, utan antydan till pigga ben, men orsaken till det är sannolikt en period med hård träning i kombination med resterna av svininfluensavaccinets biverkningar, som jag nu haft i ett par dagar.

Igår var jag på jakt efter ett par nya neoprensockar, men utan resultat. De hade varit kanon nu när SMHI utlovat fortsatt kallt väder framöver. De nya vinterskorna från Shimano fungerar utmärkt, klart bättre än vanliga skor och överdrag, men jag tror att jag, efter att ha blivit rejält kall om fötterna upprepade gånger under flera år av vinterträning, blivit extra känslig för kyla, varför ett par neoprensockar är melodin. Jag har haft sådana tidigare under 1990-talet och de var kanon, oavsett temperatur. Neoprensockar i kombination med vinterskor framstår som en grym kombination. Därefter kvarstår endast eluppvärmda sulor, alternativt att börja med innebandy....... (not!)

Biverkningar

2009-12-11T09:29:00.002+01:00

Igår fick jag genom vår företagshälsovård vaccin mot svininfluensan. En spruta i armen och så var det klart - ingen värk eller andra problem. Tills jag kom hem. Först började vänsterarmen värka i bästa träningsverksstil, modell värre och framåt kvällskvisten började jag känna mig lite risig. Vid läggdax fick jag feberkänningar som sedan blev värre och värre. Raggsockar, merinoullsunderställ och duntäcke - jag frös som en hund och huttrade mig genom natten. Som lök på laxen så vaknade jag med ett ryck varje gång man rullade över på den ömma armen, med resultatet att när klockan ringde i morse så var man lagom mosig. Febern hade dock försvunnit och nu känner jag mig OK, trots allt. Men det var inte najs.

Vår företagsläkare berättade att de personer som reagerar kraftigt med biverkningar på vaccinet är samma personer som sannolikt skulle bli skitdåliga om de blivit smittade av svininfluensan på riktigt. Med tanke på hur jag mådde i natt så är jag glad över att det endast var biverkningar och inte skarpt läge.

Och jodå, jag körde min styrketräning och styrkeintervaller igår, helt enligt plan.

En stund i boden

2009-12-09T21:09:00.003+01:00

Då har man tillbringat en stund i boden idag. Inte staden Boden utan vårt förråd där cyklar, testcykel och annat krafs har sin hemvist. När man sitter där och kör sina 70-20:intervaller och 3-1:or, stirrandes in i ytterdörren, så tänker man för sig själv - "nu skulle arbetskollegorna se mig!" En kvalificerad gissning är att kommentarer som - "sicket pucko" och "där går inte hissen hela vägen upp" skulle fällas i parti och minut. Men jag bjuder på det, för jag vet hur jäkla skönt det är när säsongen kommer och man får en möjlighet att omsätta timmarna i boden till ett grymt lagtempo i full fart eller ett ryck i en uppförsbacke, där de övriga släpper, en efter en!

Någonstans har jag en twistad fascination över att göra lite galna och crazy saker. Att köra skiten ur sig och testa gränserna för vad kropp och psyke klarar av. Att töja på gränserna och se hur mycket man pallar.

Vissa kallar det för 40-års kris, jag kallar det att leva livet fullt ut!

Facelift

2009-12-07T20:38:00.003+01:00

Jag blev inspirerad av lagkompisen Glenns uppfräschning av sin blogg och satte följaktligen tänderna i mitt gamla (öh?) ök. En ny bild från sommarens CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka samt lite nya färger gjorde susen. Inget som kommer att rendera priser och hurrarop från resten av bloggvärlden, men i nivå med min IT-kompetens (vilket säger en hel del om den!)

Igår var CykelCity-gänget i Göteborg ute på distanspass med Mölndals CK. Som vanligt en trevlig händelse och vi avverkade våra timmar i ganska schysst väder och vind. En tur via Lindome och Hällingsjö och därefter Lygnens södra sida tillbaka mot Fjärås och Göteborg.

En jämn och fin sjumannagrupp bildades och vi genomförde passet i jämnt och fint tempo.

Picco har verkligen kommit igång bra med sin vinterträning detta året, vilket märks då han var på hugget. Att han sedan hade en röd Suunto pulsmätare på styret som han fick på mors dag, det är en annan sak.... (-;

Stelt

2009-12-04T22:24:00.004+01:00

Så här i slutet av en, i träningsprogrammet tung träningsvecka, är benen sega och tunga. Inga sprättben här inte. Veckan har hittills bestått av styrketräning på Sportlife och styrke/syreupptagsintervaller på testcykeln. Imorgon väntar helgens första distanspass och på söndag, det nu klassiska söndagspasset från Mölndals bro, med Mölndals CK och flertalet av traktens tävlingscyklister i alla klasser och åldrar. Brukar bli bra uppslutning, oavsett väder och vind. Jag känner mig grymt motiverad just nu och de närmaste månaderna ska det tränas mer än någonsin. Nästa år är det jag som står högst upp......

Förresten.....en 51 cm P3:a i grått/svart ligger undanlagd i mitt namn hos Picco på CykelCity. Nästa år ska det tävlas mot klockan.....och några andra....

Anette har i dagarna landat ett jobb som marknads- och sälj-representant för Gore Associates i västra Sverige, Danmark och Norge, med ansvar för deras bikewear- och runningwearkollektioner. Hon brinner verkligen för detta och är grymt taggad. Efter årsskiftet bär det av på allvar. Riktigt schyssta kläder och en kollektion med grym spännvid. Det finns kläder för alla inriktningar och användnings-områden, oavsett om du är elitåkare eller motionär. Jag provade en jacka på CykelCity och blev mäkta imponerad av kvaliteten, som håller högsta klass, med genomtänkta detaljer, däribland ett infällt värmepannband i kragen.

Debuten

2009-11-28T21:12:00.003+01:00

På dagens distanspass tillsammans med Picco, Mattias mfl gjorde de nya vinterskorna debut i cykelsammanhang. I höstas beslutade jag mig för att minimera riskerna för att frysa om fötterna under ännu en Göteborgs-vinter, så mycket det bara går. Jag har provat det mesta; värmesulor (strulade ideligen), neoprenesockar (fungerar, men värmer sisådär), norska ullstrumpor (tjena!) och diverse skoöverdrag av varierande fabrikat och material, allt enskilt och tillsammans med blandat resultat. Det enda som inte provats är ett par dedikerade vinterskor, tillverkade med målsättningen att hålla fötterna varma och torra med isolering och Goretex-foder.

Sagt och gjort, ett par Shimano vinterpjukk införskaffades och dagens tur över styva fyra timmar resulterade i behagligt varma och torra fötter. Den stora skillnaden är att vinterskorna är isolerade underifrån, med en tjock sula, till skillnad från sommarskor, som i regel är ventilerade och perforerade underifrån. Lika svalt och skönt som detta är en varm sommardag, lika kallt blir det en blöt och kall vinterdag. Tyvärr skyddar skoöverdrag i 99 fall av 100 bra på överdelen av forten, men är öppna av förklarliga skäl undertill. Resultat: skitkallt.

Nu ska man, vän av ordning, inte ropa hej ännu, då dagens temperatur låg kring 7-8 grader, vilket inte får anses som svinkallt i sammanhanget. Vi får väl se hur fötterna mår när termometern drar under nollan!

Glenn och Picco intervalltränar!

2009-11-23T22:26:00.002+01:00

Jag vet att sanningen gör ont ibland, men denna hemlighet kunde undertecknad inte bära själv längre! Baktungt fick just en ny innebörd!

(Tack Magnus, för spionbilden från deras "intervallpass")

Medvind

2009-11-23T21:27:00.002+01:00

Det blåser medvind nu! Kul helg i Jönköping på cykelmässan med Glenne, träningen flyter på bra och enligt planering, Anette ser ut att ha landat ett nytt jobb som är kanon, både för henne och för mig på alla sätt och jobbet är stimulerande, trots alla "ett steg framåt, två steg tillbaka-upplevelser" som dyker upp emellanåt.

Träningsmässigt så känns det som om man har en bättre utgångspunkt i år vid den här tiden, jämfört med samma period förra året. Bättre flyt i löpmomentet, högre vikter i styrketräningen och bra ben i cykelmomenten. En nivå högre helt enkelt. Ett kg eller två lägre vikt har säkert hjälpt till. Hoppas att utvecklingskurvan håller i sig hela vintern, för då kommer det bli riktigt roligt nästa år!

Cykelmässa och sängläge

2009-11-20T20:39:00.002+01:00

Imorgon tar jag och Glenn bilen till Jönköping för att besöka cykelmässan på Elmia. Kul att titta och klämma på lite nya gizmos inför 2010. I vanlig ordning kommer CykelCity att ha en monter på mässan och kapten Persson kommer att ratta skutan med stadig hand (förhoppningsvis lite stadigare än förra söndagen, efter fyra timmar distans, då tremorerna kom regelbundet). Nästa års Cervelos ser kanonfina ut på bild och det ska bli kul att se dem "påklädda" med utrustning. Förhoppningsvis springer vi på några fler cyklister från årets tävlingsbanor!

Jag och Anette har idag, efter diverse velande fram och tillbaka, varit iväg och köpt oss en ny säng. Den nuvarande raset har gjort sitt i flera bemärkelser och är föremål för att bytas ut pronto. Ett besök på Sova och ett flertal provade sängar krävdes för ett köpbeslut och därigenom en tempocykel mindre i kronor räknat! Men shit vad skillnad det är mellan säng och säng. Med tanke på att man tillbringar 1/3 del av sitt liv i sängen, så är det förundrande att man inte prioriterat denna möbel tidigare!? Här ska sovas som en kung hädanefter!

Och ja, det ska tränas imorgon trots Jönköpingsresan! Dygnet har 24 timmar och jag är inte den som kastar in handsken när jag bestämt mig.... På söndag distanspass med valda delar av MCK´s gäng - alltid kul och uttröttande!

Hoppas vi ses imorgon!

Upptaktsmöte med MCK

2009-11-17T14:37:00.002+01:00

Igår kväll var vi i Team CykelCity CK´s veterangäng inbjudna till att deltaga vid Mölndals CK´s upptaktsmöte för seniorer och veteraner inför vinterträningsperioden och säsongen 2010. Tackar för det! Ett informativt möte som Lasse höll ihop på ett bra sätt. Eftersom vi i regel träffas enbart i förbifarten, svettiga och iklädda cykelkläder samt med maxpuls, så var det nödvändigt att i lugn och ro diskutera igenom frågor som träningsupplägg, gruppindelningar och ambitionsnivåer. Vän av ordning undrar naturligtvis varför vi som konkurrenter från en annan förening närvarade på mötet. Svaret är att vi tränar gemensamt med MCK under hela året samt att vi dessutom är stödmedlemmar i föreningen, trots att vi på tävlingsbanorna representerar en annan klubb.

Så goa är vi i Götet!

Hobbyhantverkar´n

2009-11-13T19:34:00.003+01:00

Förutom att träna och tävla cykel så gillar jag att ha lite småprojekt hemmavid, där jag kan leka hantverkare och leva i tron att jag är händig. Senast i raden av projekt är att bygga om sovrummet och skapa en garderobsvägg, med skjutdörrar från Elfa. Snygga rackare med profiler i borstad aluminium och fyllda med vitmålat glas. För er som inte försökt er på att installera skjutdörrar så kan jag berätta att, i den mån man inte är hantverkare, så är det ett halvsnårigt arbete med flertalet fallgropar.

Efter idogt mätande, funderande, lodande, sågande, borrande, ännu mer mätande och lodande, så satt fyra meter tak- och golvskena på plats, tillsammans med fyra skjutdörrar. Efter lite trixande så fick vi även dit dekorlisten på fronten. Ta mig sjutton, men det blev precis så snajdigt som önskat! Dessutom fick vi ytterligare en 4-5 kubikmeter förvaringsutrymme som vi kan fylla med ännu mer onödigt tjafs.

Veckans träning har genomförts hittills enligt plan; två styrkepass på Sportlife i Frölunda kombinerade med testcykelintervaller samt löpintervaller i trappa. Helgens meny består av distansträning plus lite annat tillsammans med grabbarna grus; Glenne och Mikke samt säkert några andra som dyker upp.

Kent

2009-11-07T15:36:00.005+01:00

Jag har alltid varit svag för Kent! Ja, alltså, inte grannen, utan bandet, med Jocke Berg i spetsen. Sitter och lyssnar igenom deras nya album "Röd" (tack för det, Spotify!) och kan bara konstatera att jag gillar den nya, lite mer elektroniska stilen. Gammal syntfreak som man är, uppväxt på 80-talet och matad med varierad elektronisk kost, såsom Ultravox, Depeche Mode och Devo. Spåren på Kents album växer för varje genomlyssning och i vanlig ordning bygger herr Berg upp texter som fångar intresset. Kan rekommenderas varmt om musikstilen faller dig i smaken!

Tre timmar distanspass har avverkats idag i jämt och fint tempo utan utsvävningar. Vintercykeln väger bly i jämförelse med sommarriggen och jag var tvungen att stanna för att kolla om bromsarna låg emot, då den första milen var grymt tung! Tyvärr så är det bara jag som har en bit kvar, en ganska rejäl sådan skulle jag tro, innan något som kan kallas form infinner sig och det börjar rulla på av sig själv igen. Men å andra sidan - det är den 7 november och det gäller att skynda långsamt. Imorgon är det distansträning med MCK - kul att träffa folket igen!

Så var vintern här!

2009-11-06T21:40:00.002+01:00

Vinterträningen är i full gång! Sedan ett par veckor tillbaka tillbringar man ett par dagar i veckan på Sportlifes gym, där det pressas utfall, benpress, leg curl och bålträning så att svetten lackar. Detta i kombination med testcykelintervaller av olika kaliber och kvalitet. Efter att ha tränat på fd Sportsclub uppe på Landala under 2008, så kan jag bara konstatera att Sportlifes anläggningar är av högsta klass. Fräscha lokaler, kanonutrustning och, viktigast av allt, spinningcyklar av ett fabrikat med fullständiga inställningsmöjligheter av alla parametrar. Inte helt ovidkommande om man är cyklist och kinkig med millimeterprecisionen i de personliga inställningarna.

Glädjande i sammanhanget är att årets styrketräning börjat riktigt bra, med bättre utgångspunkt viktmässigt, jämfört med samma period förra året. Gubbdjäveln har tydligen blivit starkare med åren!

Säsongspremiär för distansträningen på söndagar med Mölndals CK sker i övermorgon, då jag dessvärre drog på mig en förkylning förra helgen och tvingades utebli. Surt, men det är bättre att ha snoret runt hakan i november än i mars, då det börjar dra ihop sig till högkvalitativ övergångsträning och tävlingspremiär.

The "shit" vinterträningen 2009 i cykel-Göteborg är att smälla på feta dubbdäck på vintercykeln, såväl bak som fram, och kombinera detta med att klämma in ett gammalt sommarracerdäck mellan däck och slang, för tyngdens och punkteringsskyddets skull. Det känns som att köra med helgjutna däck och nu ska det väl till ett rent elände för att man ska dra på sig punkteringar i vinter!

Rosa bandets 24 tim spinning och Team CykelCity.se

2009-10-22T12:26:00.003+02:00

På söndag kl. 9.00 leder jag och Glenn, som ett led i vårt samarbete med Sportlife, en timme spinning under deras 24 timmars Rosa bandet-spinning, på deras anläggning Exclusive vid Nordstan. När man tittar på instruktörslistan som sträcker sig över hela dygnet så ser man att "alla som är något" i instruktörs-Göteborg finns representerade under dygnet. Och så vi!? Skämt åsido, det kommer att bli kanon och vi kommer att satsa på en cykelinspirerad timme, med tuffa moment och, sin vana trogen, spurtuppgörelse på slutet, i bästa linjeloppsstil!

I övrigt kan meddelas att den strukturerade vinter- och uppbyggnadsträningen påbörjades denna veckan, precis som förra året. Detta innebär två gymbesök i veckan med styrkemoment för rygg, bål och ben, löpning, testcykel och ett planerat distanspass till helgen, på den nu uppfräschade vinterracern. Tänk vad nya wirar, linda, däck och avfettning kan göra underverk! Planerade för att byta kedja och krans, men efter rengöring valde jag att köra en vinter till, eller åtminstone så länge det håller och fungerar. Trista pengar!

Min lagkompis i Stockholm, Mario Toledo, har tagit tag i frågan gällande avsaknaden av vinterbyxor till vår teamdress. Han har tagit fram ett kanonsnyggt förslag och beställningen är genomförd. (Tack Mario!) Hoppas att leveranstiden inte blir som när man beställde vinterkläder i vår tidigare förening - då kom vinterjackan och byxan i maj!?

Kör på därute i slott och koja!

Vinterträningen...

2009-10-19T21:00:00.002+02:00

....har börjat i organiserad form denna vecka! Imorgon gymträning kombinerat med spinning på Sportlife i Frölunda. Nu börjar allvaret inför säsongen 2010! Det är bara ett halvår kvar...! (-;

Ny samarbetspartner - Sportlife

2009-10-16T08:42:00.003+02:00

Igår träffade vi representanter för friskvårdskedjan Sportlife i Göteborg och diskuterade ett samarbete under 2009/2010. Såhär beskriver Sportlife sin verksamhet:

Sportlife är idag Västsveriges i särklass största friskvårdskedja. Det ger oss unika möjligheter att ständigt utveckla våra anläggningar och att ligga i framkant när det gäller utbud, kvalitet, personal och inte minst pris. Sportlife erbjuder generösa lokaler med fräsch inredning, där du kan träna i en trivsam miljö. På vissa anläggningar kan du också njuta av en skön stund i ett lyxigt Spa. Hos oss är det viktigt att alla människor känner sig hemma. Vår personal är välutbildad och vi använder oss enbart av licensierade träningsinstruktörer.

Sportlife har totalt 32 anläggningar i Västsverige och Stockholm. I vår har vi fått förtroendet att etablera en träningsanläggning i Göteborgs hetaste projekt. Vi är på plats när Sveriges nyaste fotbollsarena, Gamla Ullevi, öppnar. Målet är att inom tre år fördubbla antalet anläggningar till närmare 50. Vi vill vara tillgängliga för alla och alltid finnas nära dig. Hos oss får du professionell hjälp med dina målsättningar. Hos oss får du valuta för pengarna. Välkommen till Sportlife, friskvårdskedjan nära dig. Häng me’ du också – 60 000 medlemmar kan inte ha fel!

Ett kanonbra möte resulterade i ett samarbete där Team CykelCity CK Veteran kommer att vinterträna i deras anläggningar och medverka vid event som Sportlife arrangerar för såväl egna medarbetare som kunder. Mer information kommer senare!

För mer info - kika på deras hemsida: www.sportlife.se

Paus * 2

2009-09-28T20:55:00.002+02:00

Jag har paus just nu, vilket märks. Paus i bloggandet, eftersom det inte funnits så väldigt mycket att skriva om och jag tillhör inte kategorin som skriver för skrivandets skull. Paus även i träningen, så när som på lugna löppass och ett och annat testcykelpass utan stress och intervalltrams. Har även kört något lugnt distanspass på helgen för att det är kul och skönt att komma ut i rätt element. Sista tävlingen för året var Åstorpsloppet och jag tog rollen som hjälpryttare åt Glenn, som kom iväg i en utbrytning. Formen var väl sisådär, varför det föll sig naturligt. Kan med gott samvete säga att jag var lite mätt på tävlandet i slutet av säsongen!

Håller på som bäst att fräscha upp vinterracern (en Ridleycross), vilket innefattar en rejäl avfettning, skruva loss allt och fetta upp, ny styrlinda och wirear, riktade hjul med nya däck och, sist men inte minst, lite tweakande med skärmarna så att framförallt bakskärmen stagas upp bättre. Idén är att ta en gammal bakskärm från en mountainbike, kapa en del, men behålla skärmstagen, och skruva fast i slutet hela rasket på den befintliga. Detta innebär trippla stag i alla riktninger, vilket borde göra susen. En väl fungerande vintercykel är A och O efter år med diverse skitcyklar och mountainbikes med raka styren och konstiga ramvinklar. Det känns alltid bra att kunna köra igång ute i vinter på bra utrustning som fungerar!

Temposkoj

2009-09-02T21:35:00.003+02:00

Ikväll har jag kört det lokala tempoloppet om styvt 10 km, som ingår i Göteborgsserien, på okänd tid. Team CykelCity CK deltager som vanligt utom tävlan, då vi formellt inte existerar i Göteborg, eftersom klubben har en postadress i huvudstaden (!?) Slet som en hund på min vanliga landsvägsrigg bland idel tempomonster, droppformade hjälmar och tempodräkter. Målsättningen är, som alltid, att försöka spöa någon eller några deltagare som kommer kittade till tusen med hela tempoarsenalen. Vi får väl se hur det gick när arrangören Hisingens CK lägger ut resultaten på sin hemsida inom kort.

För övrigt en väl arrangerad tempotävling - tack för det, HCK!

Suger

2009-08-30T10:01:00.002+02:00

Mina farhågor bekräftades - något skit i kroppen gjorde att det endast blev en start i Svanesunds 3-dagars i fredags. Jag genomförde prologen, som är ett kort backtempo om 1,1 km, men tiden och känslan i kroppen signalerade att något inte stod rätt till. Efter moget övervägande i lördags morse valde jag att inte ställa upp dag två, med både GP och tempo, utan låta kroppen hitta tillbaka igen.

Känns inte kul, faktiskt riktigt ruttet, men man är ingen ungdom längre (!) och har inte råd med några missriktade hjältedåd, utan måste lyssna på kroppen och följa hur det känns. Bittert men sant. Bara att bita ihop och komma igen!

Min lagkamrat Glenn har kört riktigt bra och ligger inför dagens avslutande linjelopp i totalledning med sex sekunder före ett koppel konkurrenter inom några sekunder. Har Glenn bra ben, lite tur med hur loppet utkristalliserar sig och bevakar rätt gubbe vid rätt tidpunkt, så bör han kunna fixa segern! Lycka till, grabben!

Svanesund och schysst på cykeln

2009-08-27T22:43:00.003+02:00

Imorgon kör vi Svanesunds 3-dagars och startar med prolog/backtempo vid 19.00-snåret. Förhoppningsvis blir inte vädret så dåligt som SMHI aviserat - det kan åtminstone vara uppehåll, så är jag nöjd. Känner mig lite seg i kroppen och hoppas vid gudarna att det inte är någon infektion som ligger och lurar! Vore typiskt i så fall, eftersom helgens tävling blir den sista för säsongen som det ser ut.

För att kommentera min lagkamrat Glenn Dahls inlägg på sin blogg gällande "fula trix" och farligt agerande på cykeln, så är min åsikt att dylika företeelser ej har med cykelsport att göra, motionslopp eller tävling, spelar ingen roll. Kan man inte tygla sin känslor eller framföra sin cykel på ett säkert och schysst vis, så ska man börja med någon annan idrott, förslagsvis boxning eller någon annan kampsport.

Någon lämnade en kommentar på Glenns blogg att fula knep är OK på tävling om man är beredd att ta de diciplinära påföljderna!? Märkligt resonemang om "trixandet" innebär att den drabbade vurpar och skadar sig. Efter att ha varit med på flera tävlingar och träningar i år som inkluderat vurpor med nyckelbensbrott och hjärnskakningar som följd, så kan det aldrig vara OK att köra fult.

Med samma resonemangsgrund -är det OK att med bilen bränna förbi en skola med lekande barn och 30-km/tim-gräns, i 70 km/tim, med motiveringen att "jag accepterar att jag blir av med körkortet om Polisen tar mig! Nej, fair play gäller i alla lägen!

Söndagens Gran Fondo

2009-08-24T22:00:00.002+02:00

137 km och styva 1500 höjdmeter avverkades under söndagens CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka. 250 glada cyklister stod på startlinjen i fint sensommarväder klockan 09.00, redo att ta sig an dagens tre varv med start, varvning och målgång i Fjärås utanför Kungsbacka.

De första milen gick i makligt tempo, utan några riktiga försök från någon att spräcka klungan eller skapa en hållbar utbrytning. Det var i princip först på andra varvet och i den långa Sätilabacken som farten ökade markant och majoriteten fick släppa kontakten med tätgruppen. Här skördades offer i parti och minut. För er som inte vet så är stigningen respektabla 2,2 km och höjer sig ca 90 meter. Mycket med Göteborgsmått mätt. Det innebär mjölksyra, speciellt om farten är hög och tempot ryckigt.

Vi var ett 15-tal som kom över krönet och därefter, efter visst strul, fick till stånd ett samarbete med lagtempo, som snabbt resulterade i ett försprång på runda tre minuter mot bakomvarande huvudgrupp. Ett antal cyklister släppte kontakten med vår grupp och in mot mål i Fjärås kvarstod ett 10-tal, lätt slitna, cyklister. I Ålgårda gjorde jag ett försök att bryta loss från gruppen, men det framgick under hela loppet att alla med en CC-tröja skulle bevakas och hämtas ner till varje pris, vilket också bekräftas på bloggar jag läst, varför jag inte fick något större avstånd.

En kille från Lundaklubben Lunedi "gled iväg" från gruppen och hamnade i ingenmansland ett 50-tal meter framför gruppen, som började bevaka varandra och det rådde en allmän ovilja att ta ansvar och köra i motvinden de sista kilometrarna. Lunedi-killen gled vidare och avståndet ökade sakta, meter för meter. Alla tittade på honom och sedan på varandra - vem kör? Vem tar ansvar? I den sista backen insåg nog alla att han kommer att hålla hela vägen och en febril aktivitet tilltog. Ett ryck i sista backen avstannade och jag kontrade direkt. Fick väl ett par meter, men med typ 15 mmol laktat så hade jag inte ben eller kraft att ställa mig upp och trycka ifrån, vilket resulterade i att jag blev passerad på mållinjen med en däcksbred eller två. Rullade lite surt över mållinjen på ännu en förhatlig fjärdeplats!

Resultat för den som är intresserad finns här!

Efteråt blir man sådär bitter och funderar på varför man inte ställde sig upp och gjorde en sista kraftansträngning! Varför tog man inte initiativet och bryggade avståndet till Lunedi-killen, då jag hade tillräckligt bra ben? Varför fegade jag? Som vanligt enklare sagt en gjort sådär i efterhand!

Summa summarum ett kul lopp och en bra genomkörare inför Svanesunds 3-dagars till helgen.

Lätt och fräscht

2009-08-21T23:13:00.004+02:00

Nix, inte sallad och lättdressing som diskuteras här, utan ett par Zipp 202 av 2009 års tappning! Nydesignade nav som lätt kan justeras med insexnykel, förändrad ekringsprincip och externa ekernipplar, istället för integrerade dito, vilket på tidigare editioner gjorde justering av hjulen till ett huvudbry (fråga mekanikerna!) Dessa skönheter hämtades hem från CykelCity idag, locktite på alla nipplar och nylimmade med Vittoria CX.

Skönt att ha sina egna tävlingshjul att köra på, även om de, av Picco (tackar än en gång!), lånade Lightweight-hjulen, som jag använde på såväl VSM som VNM, var underbara att köra på! Om jag ska vara ärlig så är "Lättviktarna", med hästlängder, de bästa och skönaste hjulen som jag någonsin kört på. Styva, toklätta och stabila i alla lägen. Visst, baksidan på myntet är en prislapp som nästan köper dig två par Zipp-hjul och ett elände om du kör sönder dem. Hade plånboken medgivit ett inköp så hade jag inte tvekat en sekund. Jag får nöja mig med mina Zippar, men de är inte "kattskit" de heller. Det kunde varit (mycket) värre.

Hedberg har så rätt!

2009-08-20T23:08:00.000+02:00

Simple Minds - mina tonårsidoler!

30 år och still going strong!

Fyra veckors...

2009-08-20T22:46:00.003+02:00

...semesterledighet har jag snart avverkat och nu sitter jag här och undrar var dagarna tog vägen? Skit vad tiden går fort när man är ledig! Men det har varit en avkopplande och opretentiös ledighet utan en massa måsten. Så som det ska vara när man är ledig från ekorrhjulet. På måndag är jag åter i verkligheten igen.

Skivtips: Danska Nephew´s nya alster "DanmarkDenmark" - grym!

Skrattet mitt i gråten

2009-08-19T21:06:00.004+02:00

Dagens träningsmeny bestod av ett moment G1, följt av intervaller, intervaller och så lite mer intervaller! 3-1:or i massor och som lök på laxen, 20-40:or på Smax, så att man var helt darrig när man kravlade av testcykeln. Nu sitter man här med en lätt sugande känsla i benen och känner att idag har den gamla kroppen fått bekänna färg! Funderar varje gång hur mycket vätska som man förlorar på ett dylikt pass? Svetten bokstavligen rinner ur dig och det är dyngsurt under cykeln.

Det är lätt att utveckla en "hatkärlek" till intervallträning. Lite som någon formulerade det - "skrattat mitt i gråten! (Fredá?) Men det är få saker som är så formgivande som testcykelintervaller under tävlingssäsongen. En gammal beprövad metod som mången cyklister med träningskaraktär anammat.

Fredrik är på skämthumör!

2009-08-18T15:22:00.003+02:00

Läste en kanonvits på Fredrik Erikssons blogg! Följ länken här, läs och njut! Mitt i prick, speciellt för oss som regelbundet har med konsulter att göra!

Ha Ha Ha!

Jaha - nähä!

2009-08-18T14:42:00.003+02:00

Eftersom vår klubb, Team CykelCity CK, är registrerad och utgår från Stockholm och således tillhör Svealand, så får vi gubbar i veterangänget från Göteborg inte delta vid Götalandsmästerskapen i Uddevalla om några veckor. Glenn mailade arrangören och fick resolut svaret - "nix, ni får inte köra, inte ens utom tävlan". Lite snopet att föreningens registreringsort avgör startbehörigheten, istället för bostadsorten. Regler är regler anför vän av ordning, men man hade önskat att vi, med någon grad av flexibilitet, åtminstone kunde få ställa upp utom tävlan, då det inte direkt vimlar av tävlingar i närområdet under året!

Ibland får man känslan, tyvärr ganska ofta, att SCF, dess representanter och reglemente inte verkar för att tillvarata de aktivas intressen, dvs de som faktiskt är grunden för verksamhetens existens, utan för att bevara och försvara etablerade strukturer och principer. Cykelsporten lever en tynande tillvaro i fotbollens och hockeyns Sverige och då bör man rimligen inta ett främjande förhållningssätt, med syfte att locka och bibehålla aktiva att hålla på med cykelsport. Min åsikt, men argumentera gärna emot mig!

Vidare kan man på Mölndals CK´s hemsida läsa att jag vann serietävlingen i H40 i Fjärås i förra veckan. Serietävlingen utgjorde även distriksmästerskap, men med utgångspunkt ur reglementet så kan jag inte titulera mig distriksmästare. "Syns man inte, finns man inte".

Men regler är regler och som sann svensk så gillar man läget och håller sig sådär lagom som bara vi svenskar kan göra! Spännande förresten med ordet lagom - finns tydligen enbart i det svenska språket, utan motsvarighet i andra språk och kulturer (In i den kollektiva fållan och tro inte du är något!)

Några timmar till tisdagsträning med MCK - Kul!

CykelCity Gran Fondo

2009-08-16T18:15:00.003+02:00

Ännu en helg avverkad och den tredje (av fyra) semesterveckor till ända. Det blev ingen resa till Burseryd och Västboloppet idag, vilket egentligen var planerat. Orsaken: aningen sega ben och brist på motivation att gå upp 04.30, äta gröt, åka bil i två timmar, för att sedan i förväntat skitväder, köra 70 km tävling med start 08.00 i styva 1.45 tim. The end.

Nix, ingen motivation, utan vi stannade kvar i Göteborg och tränade strukturerat i helgen inför CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka som går av stapeln nästa söndag. Eftersom vi respresenterar Team CykelCity CK så är det naturligt och förväntat att vi deltager på det egna arrangemanget. Gran Fondo är ingen reell cykeltävling utan ett "raceliknande" motionslopp, öppet för såväl tävlingscyklister som motionärer. Vis av erfarenheten från tidigare år så brukar dock tillställningen bli så tävlingslik som ett motionslopp kan bli, utan att klassas som sådant. Detta främst i förstagruppen, där det brukar köras på rejält. Mycket prestige att passera mållinjen först!

Ett kul och välorganiserat arrangemang som varmt kan rekommenderas, oavsett om du är inbiten "rejsare" eller en glad motionär utan ambitionen att köra så snabbt som möjligt!

Vill du har mer information om CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka - kika här!

Brings back memories!

2009-08-13T23:08:00.004+02:00

Åkte en sväng till Göteborg på förmiddagen för att besöka den suveräna presshoppen på Drottninggatan. Den kan sannerligen rekommenderas. De har banne mig ALLA cykelmagasin, alla kategorier, som man kan tänka sig. Jag köpte mig senaste numret av Cycle Sport, med ett specialrepotage om Tour de France 1989, med anledning av 20-årsjubileumet.

1989 års upplaga av Tour de France var och är, om jag får avgöra, den mest omtumlande och spännande touren någonsin. En batalj i tre veckor mellan nationalikonen Laurent Fignon och amerikanen, idolen och den stora inspirationskällan, Greg LeMond. När jag började cykla var LeMond hjälpryttare till fransmannen Bernard Hinult och en rising star. Han blev skjuten i en jaktolycka 1987 och kämpade i två år, för att vinna touren 1989 med ynka 8 sekunder.

LeMond var pionjär vad gäller mycket som vi tar för givet i dagsläget, däribland hårdskalshjälm, tempobåge, tempohjälm, Oakleys, pulsmonitor och cykeldator, för att nämna något. På ett träningsläger 1986 i Bergamo tillsammans med CK Antilopen köpte jag en likadan teamdress som LeMonds team La Vie Claire hade (se bild) och jag var så stolt. King of the road! Ett par röda Oakley Shades inhandlades, samma som de LeMond hade, stora som ett par slimmade skidglasögon, men shit vad man var cool. På den tiden innebar detta mycket cred!

Visst är Armstrong, Indurain, Hinult, Fignon, Delgado och Merckx hjältar av sin tid, men för mig är Greg LeMond den stora hjälten.

DM i Fjärås

2009-08-12T22:59:00.004+02:00

Det blev ett attans åkande på dagens distriksmästerskap i Fjärås, förnämligt arrangerat av Mölndals CK. Arrangemanget kändes igen från mitten av 1990-talet, då jag körde Kungsbacka GP, som gick på samma varv. Perfekt trekilometersvarv för ett stenhårt GP, med en utslagsgivande stigning tillsammans med vindpinade partier och två 90-graderskurvor, vilka kräver sköna igångdrag. Kort sagt - tufft och utslagsgivande!

Jimmy Rönn från MCK visade redan på andra varvet var skåpet skulle stå och gick solo. Hans förnämliga solokörning höll hela loppet och han kunde, i ensam majestät, defilera i mål. Snyggt gjort, grabben! Grattis! Vi övriga dödliga, en brokig samling av elitåkare, juniorer och veteraner i olika åldersklasser, jagade i en grupp som kom i mål 20-30 sekunder bakom segraren.

Undertecknad rullade in kring 7-8 plats och får väl vara nöjd med det, då motståndet var helt klart respektabelt, med flertalet elitåkare och andra åkstarka gynnare. Efter att ha kört ett relativt hårt tisdagspass igår så var den gamla gubbkroppen inte riktigt i det slag som den borde vara. Det är i sådana här situationer som det märks med all tydlighet att man är 40 år och inte 25! Speciellt när man tävlar mot killar som är 10-20 år yngre än en själv. Med detta i åtanke så blir jag ännu mer imponerad av Armstrong och andra åldermän i proffscirkusen som även de närmar sig the big 4-0. Den främsta skillanden som jag upplever är att jag idag kräver fler återhämtningspass och vilodagar mellan tyngre träningsperioder. När man var yngre kunde man köra på, dag ut och dag in, och ändå ha bra ben. En svunnen tid i min bok.

Resultatlistan finner ni här!

Ett tack till Mölndals CK för ett bra arrangemang och för att ni fixade bra väder!

(Tack Martin Tornblad, HCK, för lånet av bilden!)

Underbart

2009-08-06T20:13:00.002+02:00

Vad kan man säga? Semesterledig, inga förpliktelser (nästan) och ett grymt väder! Kan det bli bättre? Jag njuter så att man nästan skäms! (-;

Fortsatt trevlig sommar tillönskas alla!

The story continues

2009-08-05T22:43:00.003+02:00

Efter NM i söndags tog jag, min vana trogen, en vilodag i måndags och på tisdagen kördes det sedvanliga tisdagspasset tillsammans med Mölndals CK. Mattias Reck, som håller i tisdagsträningarna, genomförde ett längre snabbdistanspass med styrkeuthållighets-karaktär. Sträckan som vi körde var sannolikt längre än vad Mattias hade planerat, då klockan hann bli 21.45 innan jag rullade in på gården hemmavid. Till råga på allt börjar det bli märkbart mörkare på kvällarna, vilket resulterade i att de sista 25 minuterna kördes i tilltagande skymning.

Idag hängde jag, med lätt krispiga ben, på Mölndals elitgäng på ett distanspass G1 upp till Lerum via Landvetter och Härskogen, för att sedan styra åter tillbaka till Göteborg. Erik Seaden och undertecknad förlängde lite till och tog rundan runt Kållered, Lindome och Snipen. 3.45 på klockan vid hemgång i underbart sommarväder.

Mattias har enligt uppgift mailat de närmaste veckornas träningsupplägg. Vi får väl se vad coach Reck grävt fram ur byrålådan!

Nära skjuter ingen hare!

2009-08-03T18:40:00.005+02:00

125 km linjelopp på Nordiska Mästerskapet i Danmark avverkades igår och i H40 stod ett 70-tal cyklister på startlinjen, varav ca 40 var från värdlandet, ett 15-tal svenskar samt ett 10-tal norrmän. Såg ingen finnländare, men det kan ha varit någon. Inga blåbär utan åkstarka herrar, vilket visade sig under loppets gång. Redan efter masterstarten inne i Saeby, där mästerskapet arrangerades, kom de första attackerna från såväl höger och vänster, ömsom danskar som norrmän, samt en och annan svensk och så höll det på under större delen av loppet.

Banan var 24 km per varv och inkluderade två stigningar, där den första var lite längre, men inte brantare än att man kunde (behövde!) gå upp på stora klingan. Efter tre varv med attacker och en tilltagande kantvind på vissa partier på varvet, började flertalet bli lite möra. Detta märktes främst i den längre stigningen då det inte kom folk farandes på sidorna under klättringen. Stefan Stengård, för dagen iförd landslagströja, kom loss tidigt på varvet med en dansk och i backens övre hälft anslöt ytterligare två danskar och en norrman. Jag låg långt fram i stigningen och anade instinktivt att denna utbrytning kan gå hem, varför jag gjorde en fartökning och efter en stund solo kom jag ifatt utbrytarna. Ingen i klungan ville eller kunde svara och den nu sex man stora utbrytargruppen fick snabbt igång ett fint lagtempo. Vi rullade på och fick snabbt ett 30-tal sekunders försprång.

Avståndet till klungan var relativt konstant och när vi gick in i backen på sista varvet började två av danskarna stå över vissa förningar, vilket gjorde att jag och Stengård, bägge från svenska landslaget, tvingades till beslutet att antingen ge upp eller ta ansvar för att utbrytningen fortsatte. Vi valde det sistnämnda, vilket vi fick skit för efter loppet, men om detta kan jag bara säga en sak: watch me not care! Det var omständigheter som gjorde att vi inte lyckades ta hem segern, inte att vi inte var rätt material för utbrytningen. Att slänga en sådan kommentar i nyllet på en nybliven, stolt och glad bronsmedaljör, känns som total brist på ödmjukhet och alltför mycket självgodhet.

Jag har inte för avsikt att ta debatten i öppet forum, men jag kan bara säga att vissa utgår alltför mycket från sig själva och sin egen person, men väljer att, politiskt korrekt, tala i "vi-form" istället för alltför tydliga "jag-formen". När man efter loppet dessutom får höra att vederbörande manat på andra svenskar att jaga ikapp svenskarna i utbrytning, så blir man såväl förundrad som förbannad! Men vad i helvete! Inte alla bestick i lådan.

Norrmannen i utbrytningen var mycket aktiv och åkstark. Ungefär halvvägs på sista varvet frågade han mig om vi skulle bryta loss från gruppen i den andra, lite kortare stigningen, och köra i par sista biten. Dessvärre fattade jag beslutet att kvarstå i sexmannagruppen, vilket jag ångrar i efterhand, då jag hade bra ben och dessutom slog norrmannen i den kommande spurten. Hade han och jag kommit loss från utbrytargruppen, så hade detta gjort att danskarna, som inte bidrog fullt ut till utbrytningen, hade tvingats till att börja arbeta för sin egen skull och att Stengård kunde tagit en mer undanskymd roll som ensam svensk. Hade den jagande gruppen kommit ifatt oss två så hade vi en svensk i gruppen bakom som fått en bättre resa, vilket bättrat på möjligheterna för en seger.

På upploppet drog norrmannen upp spurten med mig på andrahjul och när han gick kom jag utan problem in på hans hjul och situationen kändes kanon. Tyvärr "dog" norrmannen i spurten väldigt tidigt, vilket gjorde att jag var tvungen att fullfölja en 10-15 meter för tidigt. Resultatet blev att jag passerades några meter före linjen. Dock var det inte någon defilering i mål av danskarna, utan de fick slita för att vinna på hemmaplan. Att rulla in på en fjärdeplats kändes och känns fortfarande grymt bittert. Så nära men ändå så långt borta. Stefan Stengård gjorde ett hästjobb, sin vana trogen, i utbrytningen och han var väl förtjänt tredjeplatsen. För resultat se här!

Att inom fyra veckor tagit en silvermedalj på SM och en fjärdeplats i hårt motstånd på NM i cykellandet Danmark, känns ändå som ett fall framåt och ett kvitto på att all träning tillsammans med Mattias Reck och Balansera givit resultat.

"Skulle gjort det, kunde gjort det" - lätt och vara efterklok och eftertänksam i efterhand!

Men nära skjuter ingen hare.....

NM runt hörnet

2009-07-30T09:55:00.002+02:00

På lördag går färjan över till Fredrikshavn och på söndag kör jag linjeloppet i H40 i nordiska mästerskapet iförd landslagströja. Loppet går i en ort någon mil söder om Fredrikshavn som heter Saeby och vi kommer att köra ett varv om ca 22 km sex gånger. Två mindre backar finns på varvet enligt banprofilen och man kan nog räkna med kantvind i alla dess former.

De senaste veckorna har jag kört samma typ av uppladdning som inför SM, dvs massor med tokintervaller, STU samt några distanspass och nu är det några dagars välförtjänt vila fram till söndag. Vi får hoppas på bra väder och att man har bra ben när det drar ihop sig.

Anette är i Norge och hälsar på familjen. Det är naturligtvis bra att kunna ladda inför NM i lugn och ro, men jag saknar min älskling jättemycket och är nu trött på ensamheten. Skönt att du kommer hem ikväll, vännen!

Krispigt!

2009-07-26T20:57:00.003+02:00

Eftersom det i sista minuten inte blev något tävlande i Ystad, så har helgens träning varit modell tyngre. Lördagen bestod av tre timmar backig sweetspot, med hårdkörning i alla backliga partier upp till Ubbhult, följt av klassiska intervaller - 3-1:or på testcykeln. Sedan var såväl jag som mina ben lagom krispiga. Idag mötte jag upp Jimmy Rönn och Picco, för tre timmar distans i vinden. Efter att ha lämnat av farbror Persson i Kungsbacka, som fick draghjälp hem till Kullavik av sin hustru (!), skulle jag och Jimmy, utifrån Recks ordination köra fyra 9-1:or på tröskeln samt därefter ett längre block 40-20:or. Jippie!

När jag svängde in på gårdsplanen hemmavid stod det 4,50 tim på klockan och även denna dag kändes såväl jag som mina ben krispiga! Lagom bladig för att uttrycka sig på ett annat sätt. Tack Jimmy för dina monsterförningar i intervallerna - de är fostrande!

Ett stort grattis till min teamkamrat Glenn Dahl som tog ännu en temposeger i helgens seniortempolopp i Ystad, arrangerat av IK Vinco. Börjar bli rutin, grabben!

Imorgon börjar min semester på riktigt! Fyra underbara veckor utan arbetsrätt, kollektivavtalstolkning, förhandlingar och protokollskrivande. Nice! Här ska njutas!

En vecka med gungor och karuseller

2009-07-23T11:16:00.007+02:00

Under de senaste dagarna så har det varit såväl gungor som karuseller! Som Glenn utförligt berättar så var tisdagspasset med Mölndals CK en historia för sig. Efter tre riktigt bra lagtempoblock och en träningstävling på Fjärås Bräcka, gick färden hem mot Göteborg i form av ett större lagtempo/tvåpar, där tanken var att vi skulle göra utbrytningar från storgruppen. Efter 10 minuter och i höjd med Ålgårdavägen hörs ljudet av vurpa - karbon och människa mot marken. En gästspelande kille från Stockholm och ECI överlappar hjul när han skulle gå in på sistahjul och vurpan i 40 km/tim var ett faktum. Ambulansen kom glädjande nog riktigt snabbt, knappa 10 minuter, och Håkan klarade sig bra vad det verkade.

Händelsen tog udden av träningen och vi andra cyklade samlat tillbaka mot Göteborg. När vi passerar Kållereds centrum hörs strax bakom oss däckskrik värdigt en Hollywood-film, följt av en Peugeot som passerar, som tur är över busstationen, i styva 90 km/tim. Efter bilen kommer en polisbil jagandes med sirener och allt! Vad i helvete! Rena vilda västern! Lätt omskakade rullar vi vidare hemåt och vad möter vi? Jodå, samma bil och förare har uppenbarligen vänt längre fram och återkommer nu tillbaka i en attans fart. Även denna gång med polisen hack i häl. Vi slänger oss upp på trottoaren med rädsla för sitt eget liv. Under merparten av den återstående cykelturen tillbaka till Mölndal genomfördes på cykelbanan!

Summa summarum ett träningspass i såväl dur som moll och det är inte utan att man funderade en eller två gånger på vad som kunde hänt om vi passerat Kållered två minuter tidigare, i jämnhöjd med den avsmalnade busspassagen 300 meter tidigare?

Min gamla testcykel därhemma har överlevt sig självt, varför jag sökt ett tag på nätet efter en ersättningscykel. Eftersom jag tillhör kategorin som faktiskt uppskattar att köra mina intervaller inomhus så vill jag hitta en riktigt bra rigg som ger bra valuta för insatt tid. Visst fungerar trainern hjälpligt, men den ersätter inte en riktigt stabil och ändamålsenlig stationär testcykel. Efter lite sökande hittade jag en Monark som bevisligen är kanonbra, dock till ett i sammanhanget högt pris och då krävdes dessutom en ombyggnation av vevpartiet till en ytterligare kostnad.

Under mitt spinnande på olika träningsanläggningar har jag kommit i kontakt med flertalet olika spinningcyklar, däribland Schwinn, STI, Pulse samt danska BodyBike. Det sistnämnda fabrikatet, BodyBike gör verkliga kanoncyklar och när jag hittade en fin begagnad rackare på Blocket, var det bara att slå till. Det som är riktigt bra med BodyBike är att de är rostfria, har ett täckande hölje kring alla rörliga delar samt har fullständiga möjligheter att ställa in sittställningen på alla kritiska områden. Vidare är kvaliten outstanding i alla detaljer - riktig proffsutrustning. Som bonus är det inga problem med att få tag på reservdelar eller utföra service. Nu är jag utrustad för höst- och vinterträningen, vilket känns skönt!

Landslagsförfrågan

2009-07-13T09:56:00.003+02:00

Fick precis som lagkompisen Glenn ett brev från SCF gällande inbjudan att representera Sverige i kommande NM i Danmark. I mitt fall linjeloppet H40. Inte utan ett visst mått av stolthet känns en landslagsförfrågan som en kul fjäder i hatten. Det är ju inte var dag eller år man får möjligheten att representera sitt fosterland!

Trots att åsikten uppenbarligen inte delas av alla så måste jag ansluta mig till falangen som ställer sig lite undrande till hur SCF bedriver sin verksamhet. Betala in startavgiften för din landslagsstart direkt till SCF och du, glöm inte att köpa din egen landslagströja från Kalas Sportswear direkt! Öh, är inte Kalas huvudsponsor och rimligen leverantör av landslagskläder? Att förbundet inte kan stå för avgifter och resekostnader kan jag acceptera, men att inte kunna tillhandahålla eller åtminstone låna ut en landslagsdress när huvudsponsorn är klädtillverkare, känns märkligt och väcker automatiskt frågan vad förbundet egentligen får ut av samarbetet med Kalas?

Att vi gubbdjävlar i veteranklasserna inte tillhör gruppen prioriterade, det vet vi sedan länge, men att nivån är så låg gör att en aningen besk eftersmak och naggad stolthet infinner sig. Som någon sade; "min klubbdress kostar mindre och den kommer från samma tillverkare! Hur kan det komma sig?". Vän av ordning frågar sig hur denna ekvation går ihop, om det inte är så att SCF helt sonika försöker tjäna en slant på gubbarnas tävlande?

Andra vänner av ordning påtalar att vi är heltidsarbetande gubbar med egen inkomst och att vi därför inte ska gnälla, utan snällt öppna den egna plånboken och betala. Kanske så, men faktum kvarstår att att det verkar som om förbundet "sålt sin själ för en bakväxel" ! (eller ett gäng tröjor som vi i alla fall inte får ta del av). Jag håller med till 100 procent att förbundets medel, i den mån de är begränsade, ska riktas mot och till ungdomsverksamheten, men jag anser inte att proffs och anställda yrkescyklister, även de med egen arbetsgivare och inkomst, ska erhålla lön och ersättning från förbundet.

Bilder från SM i Ljusdal

2009-07-09T14:30:00.003+02:00

Efter ett besök på Veteranklungan fann jag följande länk med bilder från herrarnas tävlingar vid veteran-SM i Ljusdal förra helgen. Bilderna finner ni här! Attans vad nära det var att man knep guldet! Så nära, men ändå så långt borta!

SM-silver!

2009-07-06T12:38:00.004+02:00

Team CykelCity CK rockade loss på veteran-SM i Järvsö i helgen! I dagarna tre bärjade vi hem inte mindre än fem medaljer i samtliga valörer! Så fräckt! Silver i individuellt tempo i fredags, följt av guld och brons i partempo i lördags och så kronan på verket, två silvermedaljer i linje H35 och linje H40. Kul bonus var att Team CykelCity CK blev mästerskapets näst bästa veteranklubb efter Fredrikshof. Därtill flera top tio-placeringar. Att Glenne skulle ta med sig ett antal medaljer hem till Göteborg, det visste jag redan, urstark som han är, men roligast är det att Mikke, som tvivlat på sin förmåga och misströstat, skulle ta ett brons i partempo tillsammans med Johan samt köra till sig en finfin 6:e plats på linjeloppet. Din gamle get, du är inte så medelmåttig som du tror!

I söndags gjorde jag mitt livs lopp. Efter tre veckors hård träning tillsammans med coach Reck stod jag på startlinjen i söndags och tittade ut över ett 65 man stort startfält i H40. Alla "som är något" var med; Bengtsson, Stengård, Tell och Gartman, som redan tagit två guldmedaljer i mästerskapet hittills. Vi skulle avverka 12,6 mil fördelat på sex stycken 2,2 milsvarv med sammanlagt 1250 höjdmeter. På varje varv skulle vi över en längre stigning på styva 2,5 km med en snittlutning om 5%.

Redan i den första backen som kom efter knappa en kilometer från start så kände jag att jag hade fina ben och att kroppen svarade fint trots att farten var hög redan på första varvet. Gartman och Stengård gick upp i spets och började göra tillvarom tuff för många. Jag hade inga problem att sitta med och gick på lätta fina växlar utan syra eller problem. Skön känsla!

Taktiken var given på förhand, då jag var ensam CC-åkare i startfältet; kör sparsamt och konservera energi och låt de välrepresenterade klubbarna ta ansvar för att hämta in utbrytningsförsöken. Skulle jag köra så skulle det vara i backen tillsammans med Stengård, Gartman och övriga åkstarka, med målsättning att skaka av oss "fripassagerare" och försöka få loss en fin grupp med motiverade cyklister. Taktiken bestod även av att försöka få till en egen utbrytning på sista varvet, då jag inte är spurtare av rang och inte har en chans i en klungspurt mot fartfantomer som Bengtsson. Tanken från min sida var att gå iväg med ca en mil kvar på sista varvet i stigningen upp till högersvängen tillbaka mot mål. På näst sista varvet var Matti från CK Valhall och en annan kille loss i en utbrytning, men den andra killen valde att backa tillbaka till klungan, som nu låg ca 200 meter efter Matti. Mitt ryck var egentligen inget ryck, utan en fartökning som ingen svarade på och inom en halvminut var jag ifatt Matti och tänkte för mig själv att det får bära eller brista, nu djävlar ska det köras!

Vi fick snabbt till ett partempo och intresset bak i klungan var märkligt lågt. Detta resulterade i att vi snabbt fick 20-30 sekunders ledning. Matti klagade på kramp och att han var tvungen att stå över förning, varför det var dags för Martin att bekänna färg och bita ihop. Kilometrarna tickade på och i ögonvrån såg jag att avståndet till klungan var konstant. När ledarbilen rullade upp och meddelade att vi ledde med 22 sekunder och jag visste att vi hade styvt tre kilometer kvar till mål, så började jag känna att detta kommer att hålla om vi inte klantar oss och börjar frihjula för att vila inför spurten. In på upploppet, en 1,5 kilometer lång raksträcka, rullade tankarna i mitt huvud; "bättre 2:a än 22:a", vilket gjorde att jag gick fram och drog i spets hela upploppsrakan med Matti på hjul. Inte spurttaktiskt ett skolboksexempel, men hellre "safe then sorry"! När han skarvade och påbörjade spurten kunde jag inte svara fullt ut och förlorade med en cykellängd. Surt och efter målgång var jag inte en solskenshistoria!

Känslan av fina ben, en hållbar taktik och att stå på pallen var upplyftande och fantastiskt roligt. Efter många timmar av slit, i ur och skur, så får man lite pay-off, vilket känns fantastiskt i sammanhanget.

Vi hade en toppenhelg i Ljusdal och vandrarhemmet Hellsnäs i Delsbo, där vi bodde, var toppen. Ägarna ställde upp på oss "cyklister" och fixade kanongod mat och frukostar utan dess like. Grötfrukost med alla tillbehör klockan sex en söndagsmorgon, hur god service är inte det? Allt till ett mycket fördelaktigt pris. Hellsnäs vandrarhem kan starkt rekommenderas om ni har vägarna förbi Delsbo!

Jag vill även passa på att tacka Picco och Mattias för stöttning och coaching i stunder då tvivlet härjar! Även Glenne och Mikke ska ha ett stort tack för en kul helg tillsammans!

Intensiv period

2009-06-29T22:25:00.002+02:00

Om ett par dagar går veteran-SM i Ljusdal, närmare bestämt på söndag för min del, då linjeloppet genomförs över styva 13 mil. Vi i Team CykelCity GBG har i samråd med coach Reck tränat intensivt och specifikt utifrån våra respektive fokusområden och specialiteter. Glenn, som är en utpräglad temporäv, har naturligtvis kört extra mycket tempoträning, speciellt tillsammans med Mikke, som också är en habil tempoåkare och undertecknad, som enbart kör linje, har fått remissen intervaller, intervaller och så lite mer, just det, intervaller. Det har varit så mycket intervallvarianter att jag bokstavligt talat drömmer 3-1:or, 40-20:or och 7-3:or!

Tufft, men kul och givande, då jag inte backar för lite extrem träning där jag får testa mina personliga gränser och vara lite crazy. Värre än vanligt tycker förmodligen vissa, men det bjuder jag på. Faktum är att jag känner mig så levande och vibrerande när jag utsätter mig för tuffa träningspass och känner svetten rinna, andningen ha svårt att hinna med och frukosten åka berg och dalbana. Idioti säger vissa, livsbejakande enligt andra. Jag behöver väl inte berätta vilken falang jag tillhör!

Sista veckan har formmässigt känts väldigt bra, speciellt jämfört med tidigare under året, och de senaste passen tillsammans med folket runtomkring så har det fungerat utmärkt att trycka på utan att benen syrar ner totalt. Hoppas och ber till cykelgudarna att känslan finns där på söndag, får då gäller det!

Ryggläge

2009-06-22T20:21:00.002+02:00

Vila är najs för trötta ben! Imorgon är en ny dag och ännu ett hårt tisdagspass med Mölndals CK!

Solig distans

2009-06-21T19:53:00.003+02:00

Efter en, vädermässigt varierande midsommarhelg, kom solen och värmen till Göteborg. Gött efter ett par veckor med ostadigt, stundtals pissigt väder! På programmet stod distans med Mölndals CK och sin vana trogen mönstrade ett 25-tal cyklister upp för gemensam resa söderut. Efter fyra timmar och en vänskapligt trevlig fika i Kungsbacka på hemvägen, summerades dagens pass. Kul att lite nytt folk dyker upp på passen, däribland sympatiske Steve Slättmyr från CK Master. Det verkar som om landsvägscyklingen är inne i en liten hausse, då det cyklas runt mer än vanligt på Cervelos, Zippar och allt däremellan. Positivt för en liten sport som cykel i fotbollens och ishockeyns förlovade land!

Sista tiden har jag regelbundet kört trainerintervaller på en lånad temporigg från Mikke. Ordinerade 3-1:or har körts i tempobågen och efter ett par pass börjar sittställningen kännas hyggligt bekväm (?). Nu känns det som om man kan trycka på längre stunder i en ihoptryckt position utan att det känns kontraproduktivt.

Flertalet har påtalat att jag borde satsa på att köra tempolopp, med motiveringen att det finns åkstyrka så det räcker för bra placeringar. Visst är man sugen att prova fullt ut, men då behövs ännu mer utrustning och med ett förråd redan belamrat med cyklar, hjul och allehanda junk, så tror jag inte att min andra hälft skulle uppskatta ännu fler cyklar och hjul. Sen kostar det ju en slant också och denna utgift kanske inte står överst på listan i dessa husköpar tider! Den som lever får se.

Gräsänkling

2009-06-13T20:56:00.004+02:00

Då var man gräsänkling! Anette har åkt till USA och Seattle, där hennes syster och familj bor. I dagarna tio ska jag försöka hålla ställningarna i Svedala, vilket inte bör bli något problem, förrutom att fixa situationen med sent påkomna tjänsteresor kombinerat med hundpassning. På måndag ska bostadsrättsföreningen ha föreningsstämma och då diskutera om vår spekulant på lägenheten ska godkännas, eftersom köpet sker i kombination med hennes dotter. Majoritetsbeslut krävs och efter att ha sonderat terrängen med några av grannarna, så verkar det inte som om det ska stöta på patrull. Det vore väl själva fan om försäljningen ska misslyckas på en sådan petitess.

Idag har jag, på coach Recks inrådan kört hårda intervaller under en backig runda, med full sula i varje stigning. Åtta backintervaller under 2,30 tim och därefter 30 min hemmavid med 3-1:or på trainern med 85 % av max i snittpuls. Behöver jag säga att benen är lite möra just nu? Intervallerna gick över förväntan och förhoppningsvis ger de närmaste veckornas träning den formtopp som önskas till SM runt hörnet.

I veckan var jag inne hos Picco på Cykelcity och införskaffade ett par Skins. Har varit "lätt" kritisk till detta påfund och stadigt haft åsikten att tighta byxor med syfte att underlätta återhämtningen är båg och lögn. Döm av min förvåning när jag upplever, efter att ha använt dem varje dag, även under natten, att benen känns fräschare. Placeboeffekt och önsketänkande påtalar vän av ordning! Kanske det, men känslan finns där och så länge det känns bra, så är det bra i min bok!

Appropå Picco, så har farbror kört Vätternrundan på den respektabla tiden 7,37, vilket får anses som helt klar godkänt. Han ligger just nu säkert med Skinsen på och benen i högläge, läppjandes på en paraplydrink och ser tillbaka på den cykelsäsong som varit. Vi kommer nog inte se honom på två hjul runt Göteborg den närmaste tiden, eller har jag fel? (-;

Imorgon blir det distans med Glenn och förhoppningsvis Mikke. Glenn ska lägga in AT-moment, så det blir väl att köra sitt eget tempo och se glad ut. Hoppas att vädret som kom på eftermiddagen kvarstår till imorgon, då den sista tiden varit bedrövlig, minst sagt.

Villaägare

2009-06-11T22:24:00.002+02:00

Är det detta jag ska bli, månne? Jag och Anette har bestämt oss för att sälja bostadsrätten i Hovås och tittar nu på en villa uppe i Trollåsen. Riktigt nice och lugnt område som gränsar till Sandsjöbackareservatet och Sisjöns löpspår. Tokdyrt och egentligen för stort för oss två, men man vet aldrig när vi blir fler? Farbror Martin är liksom inte ung längre och ska man skaffa familj så börjar det bli dags nu. Typ. Liksom.

Träningen löper på bra och enligt plan, men vädergudarna har inte vaknat på rätt sida sista tiden. Begreppet "skitväder" har fått en ny innebörd och jag avundas inte gänget som ska cykla vätternrundan i helgen. Lagom roligt med 32 mil i höstväder.

I botaniserandet av mängden musik via Spotify har jag upptäckt gruppen Godsmack från Boston. Så grymt svängig metal med grymma melodier! Lyssna på låten Speak från albumet IV - helt outstanding! Fantastiskt vad mycket bra musik det finns där ute som man aldrig kommit i kontakt med, men som det går att upptäcka och uppskatta.

Nationaldagsloppet och söndagspasset

2009-06-07T17:01:00.006+02:00

Igår genomfördes Nationaldagsloppet, med start på Kviberg och en bansträckning med många höjdmeter över Jonsered, Ödenäs och Landvetter. Kul motionslopp som attraherar såväl traktens motionärer som dess tävlingscyklister, då tävlingskalendern ekar tomt denna månad. Sin vana trogen blev det lätt tävlingsinspirerat i täten och Mölndals CK använde loppet som testlopp för sin lagtaktik. Resultatet blev att de kom iväg med fyra gubbar redan vid Lerum. Ambitionen att jaga ifatt utbrytarna var låg till obefintlig, vilket gjorde att de kom i mål ett par minuter före huvudgruppen. Själv kom jag in med gruppen bakom MCK och passerade väl mållinjen på en rund 15:e plats eller nåt? Inte mycket att ringa hem om, men bra träning blev det, speciellt ett par mil lagtempo med bra flyt tillsammans med Lintala, Glenne, Gartman och Tell.

Tyvärr drabbades loppet av ännu en i raden av tråkiga vurpor! Hjärnskakning, kraftiga skrapsår och allmänt blodvite, i kombination med sjukhusvistelse över natten, blev slutresultatet. Inte kul och dessvärre en vanligt återkommande händelse i årets arrangemang. Faktum är att jag inte medverkat i varken tävlings- eller motions-arrangemang detta år, utan att det inkluderat allvarliga incidenter! Vän av ordning påtalar kanske att cykelsport innebär vissa risker, men som någon sade, - "vi är ett gäng glada snubbar (gubbar?) som gör detta för nöjes skull, inte några dj....a proffs som har det som valt yrke och levebröd!" Faktum är att majoriteten av krascherna verkar vara orsakade av alltför riskfyllda manövrar och körstilar, gärna i hög fart, 90% av maxpuls och med kantvind som extra krydda.

Lagkompisen Glenn fick kritik på sin blogg för att han uttalat sig om "vingelpellar". Någon anonym tog denna kommentar som kritik mot gruppen motionärer. Frågan har dock ingenting med huruvida du är renodlad motionär eller om du har löst tävlingslicens, vilket dessutom vem som helst kan göra och stundom även gör. Frågeställningen har snarare med din förmåga att hantera såväl sig själv som sin cykel i höga farter och med hög ansträngningsnivå, tillsammans med andra cyklister, trafikanter och varierande trafiksituationer. Detta utan att tappa skärpa, fokus eller kontroll på ekipaget.

Här kan vi konstatera att vältränade och mer erfarna "tävlings-cyklister" sannolikt har bättre förutsättningar att hantera komplexiteten i situationen, jämfört med "motionärer" och cyklister utan reell erfarenhet av kombinationen hög fart, hög puls och föränderlig omgivning. Den ena gruppen är inte mer värd eller "finare" än den andra, utan enbart mer eller mindre förberedd på de situationer som uppkommer i ett lopp, oavsett motions- eller tävlingsstatus.

Idag har vi kört ett distanspass tillsammans med de gamla lag-kompisarna i Hisingens CK. Kul att träffa de gamla uvarna! En tur ner i Halland och årets första fikastopp med kaffe i Åsa på hemvägen blev resultatet.

När ni träffar Picco på CykelCity nästa gång, så glöm inte att fråga honom varför ränderna aldrig går ur! Jag slår "VAD" om att han inte kommer att gilla frågan! (-;

Sommarvärme

2009-05-30T20:08:00.002+02:00

Herre min skapare, vad det har varit varmt idag! Riktig sommarvärme modell bättre! På träningsprogrammet anges STU, fördelade över 3,30 tim. Jag och Mikke möttes upp vid Snipen och tog rundan från i tisdags, som även den innehöll STU motsvarande i runda slängar 1000 höjdmeter totalt. Mikke rundade av hemåt i Ålgårda och undertecknad fortsatte solo resten av distansen. Fantastiskt väder, inte ett moln, och jag inser nu, mer än någonsin, att jag är en utpräglad "solskenscyklist". Bara att erkänna, det är så väldigt mycket roligare att ge sig ut när vädret är fint och solen skiner ohämmat!

Vi går in i en period utan tävlingar som sträcker sig ända fram till SM i början av juli. Ett lopp som förvisso inte har tävlingsstatus ska genomföras, Nationaldagsloppet, med en riktigt utslagsgivande bana med massor av höjdmeter. Sin vana trogen så kommer alla cyklister i Göteborg med omnejd att köra, såväl motionärer som tävlingscyklister, och det kommer att köras på som bara den i tätgruppen. Så nära race man kan komma!

Bureloppet - flopploppet

2009-05-24T22:37:00.000+02:00

Vad kan man säga? Sammanfattningsvis enbart flopp och taktisk härdsmälta. Jag, Glenne, Niclas och Picco åkte i morse ner till Halmstad och det nu klassiska Bureloppet på Kärleken. I vanlig ordning ett fint arrangemang med ett, i det närmaste, perfekt GP-varv om 3,4 km. Flera stora lag var representerade i veteranfältet, med många deltagare från såväl Mölndal, Hisingen och Åstorp, för att nämna några. Taktiken var uttalad; sitt högt, men överarbeta inte, utan kör snålt och avvaktande och vänta på det avgörande rycket eller attacken på de sista varven.

Vad händer? Jodå, jag sitter med högt, men "trigger happy" som man är och lite taggad sedan Kinnekulleloppet, så blir det för mycket av det goda och vi skapar ingenting utom onödigt trötta ben, samlad klunga och en avslutande klungspurt utan reellt framskjutande placeringar. Som Picco brukar säga; "man får inte pris för att man tar mycket ansvar och vind, det gör vinnaren"! Detta uttalande var mycket talande efter målgång idag!

Efter Kinnekulle grämde jag mig över att jag ryckte för tidigt i sista backen, vilket gjorde att det inte höll hela vägen och idag körde jag alltför passivt på sista varvet och väntade för länge i den avslutande backen upp till målgång! En halvminut för sent och så fastnar man mitt i en grupp med cyklister som inte orkar fullfölja, men som är i färdvägen och därigenom måste passeras. Resultat: katastrof och ilska över sin egen dumhet! Benen var ju OK!

Men det är bara att ta erfarenheten med sig till nästa gång och hoppas att man inte gör samma taktiska blunder igen. Benen är det inget fel på, utan det sitter uppenbarligen i huvudet!

Kinnekulle GP

2009-05-17T20:56:00.002+02:00

En av årets roligaste tävlingar, Kinnekulle GP, gick av stapeln idag och Team CykelCity CK mönstrade på med 10 cyklister i klasserna H30/40. I perfekta förhållanden med solsken och lagom vind dundrade vi iväg kl. 8.30 (?) uppför Kinnekulle, den första passagen av sju, med målgång som vanligt på toppen. Loppet startade relativt avvaktande och det förväntade rycket i första backen uteblev, förmodligen till merpartens glädje och kanske, förvåning.

På andra varvet ökade farten i stigningen uppför Kinnekulle, vilket resulterade i att klungan snabbt sprack upp i tre delar, med en tätgrupp om 15 cyklister. Till vår glädje i Team CykelCity CK var fem (!) av dessa från teamet, men glädjen blev tyvärr alltför kortvarig, då Glenn, Johan samt en kille som heter Roger, överlappade hjul i styva 65 km/tim på väg nerför Kinnekulles backsida. Jag hör desperata rop och känner ett framhjul slipa av huden på vaden, varefter jag i vänster ögonvrå ser Glenn, och Johan tumla runt och vurpa dramatiskt. Instinktivt förbereder man sig för att stanna upp, men klungan kör vidare och jag beslutar mig för att avvakta tills vi passerar igen för att se hur det gick med grabbarna. Till min bedrövelse ser vi ambulansen stå vid vägrenen vid nästa passering, men till min glädje vinkar Glenn och Johan från andra sidan vägen. "Hoppas det gick bra för den andra killen", blir min automatiska tanke! Dessvärre drabbades Roger, som vi tränat en hel del tillsammans med i vinter, av ett nyckelbensbrott. Detta resulterade i att vi fick hjälpa honom och flickvännen Camilla hem med bilen som annars blivit stående vid Kinnekulle.

Loppet går vidare och jag känner mig alltmer tillfreds med backen och hör hur flertalet andra flåsar som bälgar vid varje klättring. Gott tecken! När vi går in i backen för sista gången säger jag till mig själv att ta det lugnt och inte förivra mig. Bevaka Stengård som vunnit två år i rad och var vaksam på de övriga. När vi kommer till det sista partiet, styvt 300 meter före mål, kan jag inte hålla mig utan ger järnet och får en liten lucka. Dessvärre kan jag bara konstatera att jag gick lite för tidigt, då jag inte kunde svara då kontraattacken kom! Missade pallen med en knapp cykellängd. Får trösta mig med att jag blev bästa åkare från Team CykelCity CK, oavsett klass!

Med anledning av det inträffade önskar jag Roger ett snabbt tillfrisknande. Detsamma gäller Johan som fick ganska nasty skrapsår från näsan till vaden! Hoppas att den svullna handen inte innebär några komplikationer. Glenn hade en i det närmaste sagolik tur och kom undan med en knäckt hjälm och lite sprapat lår. Det kunde dock blivit mycket värre och än en gång bevisar hjälmen hur central den är på huvudet i skyddshänseende.

Nästa helg kör vi CykelCity Gran Fondo i Eslöv, där vi ska bilda team åt farbröderna Picco och Håkan, som i år planerar att komma först över mållinjen i sitt eget arrangemang. Kul arrangemang och krävande bana. På söndag förärar vi Halmstad och CK Bure ett besök på klassiska Bureloppet. Vi får väl se om vi kan få revanch på Halmstadsgänget på deras hemmaplan!

Det var kul...

2009-05-13T22:13:00.003+02:00

...att köra lokalt GP-lopp ikväll i Kviberg, ett av flera lopp i Göteborgsserien. Vi var ett 20-tal i gruppen gubbar H40 som dundrade iväg vid 19.00-tiden och inledningsvis var körningen passiv, tills Mikko från Hisingens CK gjorde ett ryck och fick en liten lucka. Jag tänkte för mig själv att eftersom Hisingens CK hade flera cyklister i gruppen bakom så skulle de inte jaga för att komma ifatt. Sagt och gjort, jag tog sats som bryggade gapet fram till Mikko och vi fick till stånd ett fint samarbete efter lite övertalning. Taktiken fungerade för varken teamkompisarna Mikke eller Picco i CykelCity CK eller grabbarna i Hisingens CK hade någon anldning att göra något kreativt och då var enbart Mölndals CK och CK Master kvar med motiv att jobba och jaga ifatt.

Vi fick successivt en lucka på styva minuten och när sista varvet påbörjades var taktiken klar; stöta i motvinden strax innan högerkurvan och medvindspartiet tillbaka till målet. När Mikko, påtagligt sliten, växlade till ännu en lättare växel, var det läge att växla ner och stöta på sidan. Rycket fungerade och jag fick en lucka på 50 meter som sedan drygades ut på tillbakavägen till en betryggande soloseger i klassen. Kul med lite framgång. även om motståndet inte kan rankas som högsta veteranklass, men alla framgångar är ett fall framåt!

(Fotot taget av Martin Tornblad, HCK. Tack för lånet!)

På söndag kör vi i Team CykelCity Veteran Kinnekulle GP. Kul lopp med en mycket utslagsgivande banprofil; upp och ner för Kinnekulle ett antal gånger med styva 250 meters höjdskillnad per varv. Här går det inte att tjyvåka på andras rulle, utan här snackar vi grundträning och djävlar anamma! Synd bara att arrangören måste lägga starttiden på okristligt tidiga 8.30? Kan någon ge mig en logisk förklaring varför vi måste starta så attans tidigt?

Äkta man och hustru

2009-05-10T21:59:00.002+02:00

Lördagen den 9 maj stod jag och Anette i Askims kyrka och sade ja till varandra inför gud, prästen och våra familjer. Shit, jag har gift mig!! Hur stort är inte det då? Framme vid altaret var jag så nervös att jag svamlade och Anette kallade mig "Mertzman", så hon var nog inte någon filbunke hon heller! En skön känsla av tillfredsställelse fyller tillvaron och det känns som om vi kommit varandra ännu närmare!

Just nu känns cyklandet lite sekundärt, mitt i allt, men på söndag går favorittävlingen Kinnekulle GP av stapeln och då ska vi i CykelCity vara på plats och inta kullen på "slätta". Min form är väl inte 100 % efter lite si och så med träningen sista veckan, med halsont och bröllopsbestyr som främsta orsak. Vi får göra så gott vi kan och ta det som det kommer!

-

2009-04-27T22:10:00.002+02:00

Helt enligt träningsprogrammet - ingenting, nada, nothing, zip, zero! Lite bloggande kanske, but thats about it! Imorgon är en ny dag - och ett nytt intervallpass! Life goes on!

Välkomna till en ny vecka!

Slakt

2009-04-26T18:04:00.002+02:00

Dagens intervallpass med Mölndals CK blev en historia i mjölksyrans kvarter. Det skulle köras hårt, det var redan uttalat, detta speciellt då helgen är tävlingsfri och Hammarö 3-dagars står för dörren. Sagt och gjort, pang i gatan, så gick starten på årets tuffaste träningspass hittills. Precis som teamkompisen Glenn berättar på sin blogg, så har man befunnit sig på eller över tröskeln i typ 60 minuter idag, vilket skördade sina offer under dagen. Slakt var ett ord som yppades av flertalet och vid upprepade tillfällen under dagens pass.

Men man ska inte gnälla eller klaga på hårdheten i den träning som MCK erbjuder flera gånger i veckan. Det känns kanon att ha en så pass konkurrenskraftig klubb och drivna cyklister på orten som sporrar till att driva sig själv ännu längre in i laktatens förlovade land. Det är sagt förut, men tål att upprepas; det enda sättet att flytta sina personliga gränser, är att utmana sig själv och träna på det som man är sämst på.

Kul att Picco, den gamle räven, var med på dagens pass och tog några rejäla 20/40-förningar, innan dagen var till ända! Gammal är äldst! (Fick du upp stenen, då det inte blev något regn?)

Dagens bästa och sämsta

2009-04-25T18:48:00.003+02:00

Dagens bästa har varit det helt underbara vädret och ett kanonbra pass med gänget, med styrkeintervaller, dessa underbara STU:er, som varit frånvarande i träningsupplägget sedan vår resa till Spanien. Till min förvåning, åtminstone delvis, så kändes benen helt OK och intervallerna upp till klassikern Ubbhult gick som på räls, med 53/12 och bra tryck i benen, utan att stumna eller syra ihop i någon större utsträckning. Good news och positiv feedback! Kunde bara konstatera att jag styrkemässigt närmat mig "wattmaskinen" Glenn, vilket inte är fy skam, då han har ett välkänt tryck i benen!

Dagens sämsta var när jag och Anette, glada i hågen och efter många om och men, tog oss i kragen för att åka och beställa de länge diskuterade skjutdörrarna från ELFA till sovrummets garderobsvägg. XL Bygg har gjort reklam för att de säljer ELFA-sortimentet med 30 % rabatt som varar till och med 26/4. Toppen tänkte vi och planerade att åka dit imorgon söndag, vilket är den 26 april och sista dagen på erbjudandet. Sent ute som vanligt, men jaha ja! Men vad i he.. möter oss? "Lördag 10.00 - 13.00 och söndag stängt"! Tack för den! Varför ha ett erbjudande med ett till och med-datum om kunden ändå inte kan nyttja erbjudandet under hela perioden? Men skam den som ger sig, då ett besök hos dem på måndag kanske kan få dem att ta emot vår beställning i alla fall, om de har någon form av servicemindedness i verksamheten!

Spotify

2009-04-20T20:52:00.003+02:00

Musik är så kul! Vet inte hur många timmar jag spenderat med datorn och Spotify sedan vi fick ett abonnemang av Magnus Gårdmark (tackar!). Sitter just nu och lyssnar igenom favoriterna Rage against the machines samlade verk. har hört det mesta redan, men mina skivor har haft en tendens att försvinna när jag burit dem mellan bilen, jobbet och hemmet. Att ha allt med några knapptryckningar bort, streamat direkt ut i högtalarna eller hörlurarna är bara så bra! Att man kan lägga upp egna spellistor och även skicka dem till andra Spotify-användare är ytterligare en bonus!

Cykelmodell för Gore Bike Wear? Vem då? Jo, min älskling Anette är just nu iväg och ska fotografera katalogbilder till en ny Gore Bike Wear cykelklädskatalog! Hur fräckt är inte det då? Att hon fastnar på kort, det vet jag redan och även att hon inte är en helt oäven cyklist, så det är inte alls främmande att hon fått förfrågan att vara modell. Hon är ju inte helt främmande för situationen med sin tidigare erfarenhet. Det ska bli kul att se bilderna när de kommer längre fram.

Premiären avklarad

2009-04-19T21:00:00.003+02:00

Då var årets tävlingspremiär avklarad. Inte mycket att ringa hem om, men skönt att ha den avklarad och utan större problem. Lite smolk i bägaren blev, förrutom att vi i Team CykelCity inte lyckades knipa några podiumplatser, att mitt bakhjul slog sig rejält på näst sista varvet. Orsak; en utskruvad eker som gjorde att fälgen gick emot bromsarna. Inget att orda om och det gick att fullfölja loppet i klungan, men på de sista varven, speciellt på kullerstenspartiet, så var jag orolig att hjulet skulle slå sig ännu mer, eller rent av säcka ihop. Kanske inte det listigaste att premiärköra Zipp 202 på Hilleshögsloppet, men det är underbara hjul, speciellt vid igångdrag och i uppförsbackar, dess rätta element. Så lätta och snabba, rena turboeffekten. Skeva hjul är dock inget som är en katastrof, utan bara att rikta upp och köra vidare. Ny tid, ny strid!

För övrigt kändes formen god och det var aldrig så där tokjobbigt ute på banan, vilket också resulterade i att det inte blev några allvarliga utbrytningar, utan en samlad klunga i mål. Lite trist att vår taktik att spräcka klungan på sista varvet inte fungerade fullt ut. Kul är dock i sammanhanget Glenns temposeger i lördags och Mikkes 6:e plats på linjet. Detta speciellt då Mikke inte är känd som spurtare av rang, dock attans smidig på cykeln. Riktigt snyggt kört!

Kul att träffa det övriga CykelCity-gänget; Håkan, Patrik och Johan! Riktigt goa gubbar som vi säger i Götet!

Det drar ihop sig!

2009-04-15T11:13:00.002+02:00

Ett par dagar kvar till säsongspremiär i Hilleshögsloppet på söndag. Riktigt kul ska det bli efter en lååång vinter. Det är alltid en speciell känsla att hämta ut sin nummerlapp och stå där på startlinjen och känna adrenalinet pumpa runt i kroppen. Vi får väl se vem eller vilka som varit flitiga under uppbyggnadsträningen, men jag vet av erfarenhet att Glenn alltid är snabb och vad jag har hört så är killarna från Lund och Halmstad inte att leka med. Let the fun begin!

Snor, kolfiber och Roubaix

2009-04-12T18:05:00.007+02:00

Synd att påskhelgens planerade träning, åtminstone delvis, gått förlorad på grund av en mindre förkylning. Vi är flera som är lite småsjuka, däribland Glenn. Idag kändes det dock så pass bra att jag var med på Mölndals CK´s vanliga söndagsträning och sin vana trogen kördes det på som ett spett stundtals. Planen var att ta det lite piano pga hälsosituationen, men när det kördes på så är det svårt att hålla igen! En sak kunde jag konstatera ganska snart och det var att kroppen inte svarade som den brukar göra i friskt tillstånd. Med andra ord; inte helt på topp, vilket resulterade i att jag var tvungen att backa tillbaka och köra lite lugnare. Knoppen ville, men kroppen sade stopp!

Fick mycket frågor på dagens pass om de omärkta kolfiberhjul som satt monterade på Cervelon. Vad är det för hjul? Är det ett par Lightweight, Reynolds, Zipp? Nix, ett par helcarbonhjul med kanttrådsfälg som CykelCity tagit hem inför 2009 och som saluförs i eget namn. Efter ett par pass kan jag bara konstatera att de är styva, hyggligt lätta (1600 g paret) och riktigt konkurrenskraftiga i pris och prestanda, jämfört med motsvarigheter som Zipp och Reynolds. Värda en titt om någon söker riktigt bra träningshjul eller prisvärda tävlingshjul, utan att behöva ta SMS-lån eller stampa på klockan.

Tillbringat eftermiddagen framför Eurosport och kikat på en spännande edition av Paris-Roubaix, som innehöll allt det som tävlingen brukar innehålla, nämnligen vurpor, vurpor och så några vurpor till. Glömde jag säga att det var sol och torra kullerstenspartier? Trots detta så är detta spektakel underhållning på hög nivå, speciellt de sista 25 km och årets vinnare, Tom Boonen var värdig sin vinst. Det hade dock varit spännande om han och Thor Hushovd hade kommit in tillsammans i velodromen i Roubaix och gjort upp i en spurt mano a mano! Två av cykelvärldens allra bästa spurtare, head to head! Nu blev det tyvärr inte så men Boonen är som sagt en värdig vinnare och det är kul med en fixstjärna som levererar.

Sporten behöver mer superstars som kan sprida lite stjärnglans och glamour över de tråkigheter inom proffscirkusen som regelbundet distribueras i media. Tyvärr är Tom Boonen själv med och bidrar till tråkigheterna i form av partydroger och fortkörningar, men det är en helt annan historia!

Fortsatt glad påsk!